Balsam Blogg

Hej alla!

Jag heter Kerstin Nyström och arbetar med att odla människor. Det är det roligaste och mest intressanta jag vet!

På min fritid tycker jag också om att odla växter. Ofta har har jag fått aha-upplevelser om människoodling när jag arbetat i min trädgård. Nu vill jag gärna dela mina tankar och betraktelser med dig. Det är min förhoppning att du ska hitta inspiration för just ditt liv. Du får gärna kommentera bloggen på Balsams facebook! Och dela gärna med dig av sidan till andra!

Klicka på rubriken Hej alla om du vill prenumerera på Balsam Blogg!

De flesta av de vackra fotona är tagna av min barndomsvän Ann-Christine Påhlson. Du hittar fler av hennes bilder på http://faialflores.wordpress.com/about/

Vardag och rutiner

Hör du till alla dem som tycker att det är skönt att vara tillbaka till vardag och rutiner?

Den efterlängtade sommarledigheten kan ha varit härlig. Ändå är det många som tycker att det är ganska vilsamt att vara tillbaka i vardag och rutiner igen. Precis de där rutinerna som du såg fram emot att slippa under semestern.  Ja, livet är fyllt av paradoxer och kanske kan vara ett uttryck för ditt behov av balans i tillvaron.

Men vad beror det egentligen på att vi människor mår bra av att hålla oss till vanor och rutiner?

Jag tänker att dels kan rutinerna ge struktur och tydlighet. Det känns tryggt att veta vad som gäller och vad som ska hända. Ungefär som att det känns tryggt för ett barn att få höra att ”nu ska vi äta mat, sen ska vi borsta tänderna och ta på pyjamasen. Och sen ska vi gå och lägga oss och läsa saga.” Det ger en trygghet att tillvaron blir möjlig att förutse. Och det ger en trygghet att det sedan blir så som man förutsett.

Men vilsamheten i rutiner kan också ha en biologisk förklaring om vi ser på hur vår mänskliga hjärna fungerar. Det tar mycket energi från den främre, aktivt styrda delen, av hjärnan att tänka. Om vi hela tiden måste tänka på hur dags vi behöver stiga upp, vad vi ska äta till frukost, om vi ska duscha på morgonen eller kvällen, hur dags vi måste åka till jobbet för att hinna i tid, om vi ska träna idag eller inte osv osv så tar dessa tankar av den tänkande hjärnans begränsade energi. Och eftersom vi bara kan tänka en tanke i taget så hindrar det oss också från att tänka andra tankar som vi kanske egentligen behövt tänka på. Därför kan vi spara mycket energi på att ha rutiner. För rutinerna kan vi processa i den bakre, mer automatiska delen av vår hjärna som inte kräver lika mycket energi. Att ha rutiner innebär att vi kan använda hjärnans ”energisparläge”. Vi kan vila i vardagens automatiska rutiner. Och istället välja medvetet vad vi verkligen vill lägga energi att tänka på.

Själv tänker jag just nu att det känns ganska vilsamt att veta att det är helt normalt att tycka att det är skönt med vardagsrutiner.

Logga in i dig själv

Hur ofta brukar du logga in i dig själv? Många av oss loggar in på facebook och andra sociala medier många gånger varje dag. Vi vill kolla läget. Om det hänt något nytt. Hur våra vänner och bekanta har det. Om någon sökt kontakt med oss. Vad som är på gång som kan vara intressant.

Men hur ofta loggar du egentligen in i dig själv för att kolla läget, för att ta reda på hur du har det och om det är något intressant på gång?

Genom att vända uppmärksamheten inåt och observera dig själv får du möjlighet att göra en snabb nulägesanalys. Och utifrån hur du har det just nu kan du sedan välja medvetet hur du vill agera.

Om du till exempel sitter och kollar på vad ”alla andra” gjort i sommar, hur mycket de tränat, alla lopp de sprungit och alla härliga yogapass de gjort i gröngräset så kommer detta att sätta igång en mängd olika reaktioner hos dig. Kanske kan du notera en känsla av stress som du snabbt flyr ifrån genom att surfa vidare. Men du märker att det hjälper inte riktigt utan stressen ligger kvar och mullrar lite diffust i bakgrunden. Och påverkar ditt mående, medvetet eller omedvetet.

Om du då istället stannar upp, lägger ifrån dig telefonen och loggar in i dig själv kan du medvetet påverka hur du har det.

Här kommer en enkel modell:

Observera dina känslor utan att värdera dem. Bara notera vilka känslor du har just nu;

Kanske kan du observera känslan stress? Eller Glädje? Ensamhet? Frustration?

Inga känslor är rätt eller fel. Bara observera och konstatera vilka känslor du har just nu.

Och bara invänta och observera svaret du får inifrån dig själv.

Invänta svaret och ta det på allvar.

Genom att logga in i dig själv på detta sätt och ta dig själv på allvar har du också möjlighet att göra medvetna val och ta kommandot över din tillvaro. Du kan välja medvetet om du verkligen vill ge dig själv det du behöver. Eller om du vill surfa vidare och kolla hur alla andra har det.

Att ha medkänsla till andra och dig själv

Medkänsla till andra och dig själv handlar om att se det mänskliga i andra och dig själv. Vi är alla människor. Och vi är alla medmänniskor. Vad vi tänker, känner och hur vi agerar påverkar både oss själva och andra.

Det är mänskligt att längta efter samhörighet och gemenskap med andra. Att ha en flock att höra till, att slippa känna sig ensam. Att få bekräftelse på att duga.

Kanske tillhör du dem som går och längtar och väntar på att andra se dig, att andra ska bjuda in dig till glädje och gemenskap. Att andra ska ta ansvar för ditt behov av medkänsla. Det är mänskligt att känna så, och samtidigt är det lätt att halka in i rollen som maktlöst Offer.

Då är det hög tid att börja träna på Självmedkänsla!

Att betrakta dig själv med snälla och kärleksfulla ögon. Ögon som bara ser, utan att värdera och jämföra.

Att bli din egen bästa vän. Någon som du är trygg med och kan lita på vad som än händer.

Någon som accepterar dig själv precis som du är. Kanske du vill förändra vad du gör, men inte vem du är.

Självmedkänsla är egentligen väldigt enkelt. Men det är inte lätt och det behöver tränas, precis som alla färdigheter behöver tränas. Fick du inte denna träning när du växte upp kan du börja träna nu, som vuxen. Det finns en mängd olika metoder; acceptans, mindfulness och meditation. Grunden för dem alla är självkännedom, att du lär känna dig själv för att inte bli kidnappad av dina gamla inlärda roller och mönster.

Om du vill ha hjälp kan jag verkligen rekommendera dig att gå i samtalsterapi! Det är lättare att träna på din självmedkänsla tillsammans med en bra terapeut. Vill du ha kontakt med mig är du varmt välkommen till mig och alla mina kontaktuppgifter finns på www.balsamkonsult.se

Om du vill träna själv kan jag rekommendera 52 vägar till medkänsla av läkaren Ola Schenström. Hans bok är lättläst och innehåller en mängd övningar att träna på.

Utvidga din trygghetszon genom att gå emot dina rädslor

Du kan utvidga din trygghetszon genom att gå emot dina rädslor.

Häromdagen satt jag på tunnelbanan på väg hem från jobbet. Mitt emot mig satt en ung tjej och grät. Hon satt alldeles stilla och grät tyst, den var den där sorgsna och övergivna sortens gråt som man kan gråta efter att ha mist något som man hållit riktigt kärt.

Det var ju bara min tolkning förstås och jag iakttog henne lite diskret. Jag tänkte att om hon tar ögonkontakt med mig ska jag fråga henne hur det är fatt. Men hon bara fortsatte att gråta, stort och stilla. Jag märkte att alla som satt runtomkring var medvetna om hennes sorgsna tårar. Och alla satt tysta och tittade ner i sina mobiler. Det är ju en både vanlig och mänsklig reaktion, vi vill inte lägga oss i. Vi tänker kanske att det är bäst att låta den som gråter vara ifred med sin sorg och sina tårar.

Men det som håller oss tillbaka är oftast vår egen rädsla. Rädsla för våra egna känslor och rädsla för vad andra ska tycka.

Jag kom på mig själv med att också tänka så. Varför skulle jag försöka säga något? Tänk om hon skulle tycka att jag trängde mig på? Tänk om hon skulle bli arg? Eller bryta ihop helt så att jag blev ”tvungen” att ta hand om henne? Hennes sorg var väl inte mitt ansvar?

Samtidigt kände jag en djup medkänsla med den unga kvinnan mitt emot mig. Och jag vill ju vara en kärleksfull människa och visa det i handlingar. Oavsett vad andra tycker. Jag vill verkligen inte låta rädsla bestämma i mitt liv.

Jag lutade mig sakta fram och la min hand på hennes arm. Hon tittade upp och såg på mig med sina rödgråtna ögon. Så böjde hon sig mot mig och lade sitt huvud mot min axel och jag höll om henne. Ingen av oss sa något.

Jag vet inte vem hon var och jag kommer antagligen aldrig att träffa henne igen. Jag vet inte orsaken till hennes tårar och jag vet inte vad som hände sen eller vad hon tänkte om mig där i tunnelbanevagnen.

Men oavsett så är jag glad att jag gick utanför min egen trygghetszon. Och inte lät gamla rädslor bestämma.

Tre tips för att känna lycka

Jag har tidigare skrivit om vår längtan efter att känna oss lyckliga. Och här kommer tre tips för att känna lycka!

  1. Använd musik

Musik kan vara en genväg till känslan lycka eftersom den direkt påverkar din ”känslohjärna” utan att passera den ”logiska hjärnan”. Du kan välja att lyssna på musik som du förknippar med lyckliga minnen du har från härliga upplevelser. Eller kan du välja musik som du helt enkelt känner att just du blir glad av. Lyssna, njut och känn endorfinerna flöda!

2. Använd fysisk rörelse

Det är numera välkänt att motion och fysisk rörelse motverkar stress och nedstämdhet. Både kroppen och hjärnan mår bra och känner sig lyckligare när vi rör på oss! Om du vill lära dig mer om detta rekommenderar jag boken Hjärnstark av psykiatrikern Anders Hansen.

Om du tycker att det känns motigt att börja träna regelbundet så får du ett snabbtips; dansa till musiken du lyssnar på! Eller hoppa bara, upp och ned! Det är ett snabbt sätt att få fart på kroppens egentillverkade lyckohormoner.

3. Fokusera på det du är nöjd och tacksam över

Det du riktar din uppmärksamhet mot får större plats i ditt liv. Om du hela tiden fokuserar på det som du känner dig missnöjd med och olycklig över, då vänjer du din hjärna att vara extra uppmärksam på detta. Och då får dessa känslor automatiskt större plats i ditt liv. Men om du istället medvetet väljer att fokusera på det du känner dig nöjd med kommer nöjdheten att ta mer plats. Om du medvetet tränar på att tänka och känna tacksamhet så tillför du dessa tankar och känslor mer energi. Och det finns en nära koppling mellan känslan tacksamhet och känslan lycka.

Avslutningsvis vill jag säga att känslor är bara känslor. Det finns inte vissa känslor som är ”bra” och andra som är ”dåliga”. Alla känslor är en tillgång. Vi behöver träna på att tillåta oss känna det vi känner för att komma i kontakt med våra behov.

Vi behöver också träna oss på att låta våra känslor följa oss istället för att omedvetet bara följa våra känslor. Därför hoppas jag att du som behöver träna dig på att känna lycka har användning av mina tre tips!

Jag vill ju bara känna mig lycklig

Som samtalsterapeut har jag hört många säga ”Jag vill ju bara känna mig lycklig!” Längtan efter lycka, längtan efter att slippa trista känslor. Längtan efter att känna sig lika lycklig som andra verkar vara. Längtan efter att ha något som andra verkar ha.

Så vad handlar denna längtan om egentligen?

En fredagseftermiddag stod jag hemma i mitt kök. Jag såg fram emot en helg med besök av kära och efterlängtade gäster. Hela huset var städat och fint, gästsängarna bäddade och handdukarna framlagda. Kylskåpet var fullt av mat och godsaker. Plötsligt överväldigades jag av en känsla att vara rik; rik på vänner och rik som hade möjlighet att köpa och bjuda på precis det jag ville. Jag kände mig rik, och tacksam; tacksam över att leva i ett rikt land där det finns affärer att handla i, tacksam över mitt hem, tacksam över mitt liv, tacksam över de älskade personer som var på väg hem till mig. Jag kände mig lycklig i mitt hjärta.

Jag tänker ganska ofta på hur lyckligt lottad jag är och hur bra jag har det. Men just i den här stunden kände jag mig genuint lycklig i hjärtat. Känslan lycka fanns plötsligt där, helt oplanerat och utan ansträngning.

Ofta när vi strävar, och längtar, efter att känna oss lyckliga så tror vi att det är något som ska komma sedan. Senare, när vi först gjort allt det där som vi tror att vi behöver göra för att äntligen få känna lite lycka.

Kanske är det i stället när vi stannar upp, när vi slutar jämföra och värdera, när vi kan tillåta oss att vara nöjda med det vi har istället för att fokusera på det vi skulle kunna ha, som vi kan känna lycka. Och vi kan inte förvänta oss att lyckokänslan blir permanent. Alla känslor kommer och går. Så även känslan lycka.

Bli vän med din lathet

Tar det emot att bli vän med din lathet? Du är inte ensam eftersom lathet oftast anses som en negativ egenskap som man definitivt bör undvika. Lata människor är sällan eftertraktade, varken i arbetslivet eller i relationer.

Så varför skulle du fundera över att bli vän med din lathet? På vilket sätt skulle det tjäna dig?

Som samtalsterapeut har jag mött många klienter genom åren. Och många av dem har dömt sig själva vid minsta tecken på lathet. Jag minns speciellt en kvinna, vi kan kalla henne Lisa, som verkligen avskydde latmaskar. När vi gick in och tittade närmre på hennes starka reaktion på lathet så visade det sig att värderingarna fanns nedärvda sedan generationer. ”Den som inte arbetar ska heller inte äta” och ”Man ska arbeta och göra rätt för sig”. Lata människor var inte mycket värda, de hade knappt något existensberättigande. Det var skamligt att vara lat och därför var alla former av lathet fullständigt bannlysta i Lisas familj.

Istället hade Lisa blivit uppfostrad till att arbeta och ta ansvar, prestera och vara effektiv. Detta hade tjänat Lisa väl i livet. Hon var nu välutbildad och hade lyckats i sin yrkeskarriär. De tuffa åren som dubbelarbetande förälder hade inte lämnat något som helst utrymme för lathet. Lisa var fortfarande förtjust i sin högpresterande och effektiva sida. Om det bara inte varit för att hon blev så trött ibland. Och om det bara inte varit för den där prestationsångesten som tog allt större plats i Lisas liv.

Lisa hade utvecklat en stark delpersonlighet som var Presterande. Och för Lisa var Presterande absoluta motsatsen till Lat. Men i terapin kan vi upptäcka att det även i våra mest avskydda motpoler kan finnas en utvecklingspotential, något vi behöver i våra liv. I Lisas fall handlade det om att ibland tillåta sig att vila. Att ibland kunna välja att sänka ribban från Perfekt till Good Enough. Att ibland kunna välja att luta sig tillbaka och låta någon annan ta över. Alla dessa behov låg hårt undanträngda under det den skamliga etiketten Lat.

”Jo”, sa Lisa med ett trött leende. ”Jag har ju faktiskt växt upp med talesättet att Vila får man göra i graven.” Sen funderade hon en stund. ”Jag kanske inte behöver vänta så länge. Det kanske faktiskt skulle kunna vara möjligt för mig att vara lite lat ibland. Även om det tar emot.”

Vi får de barn vi behöver för vår egen utveckling

Vi får de barn vi behöver för vår egen vuxna utveckling. Jag har tidigare skrivit om hur vi kan utvecklas genom att låta våra barn ”uppfostra oss” och inte enbart anstränga oss för att det är vi som ska uppfostra dem för att de ska bli så som vi vuxna behöver att de ska bli.

Vi kan lära oss mycket genom att se varje barn precis som det är, och samtidigt vara observanta på våra egna reaktioner. Tillsammans med mina klienter har jag många gånger sett hur var och en av oss fått precis de barn vi behöver för vår egen utveckling.

Jag satt en gång med en förälder som var både frustrerad och irriterad på sin tonåring. En riktig ”fjortis” och föräldern provocerades svårt av dotterns ”egoism” och ”nonchalanta attityd”. Dottern hade ju andra egenskaper också, egenskaper som föräldern tyckte om; hon var duktig i skolan och hade ett stort kompisgäng. ”Men tänk om jag hade varit lika egensinnig och besvärlig när jag var 14 år”, sa föräldern upprört, ”då hade jag fått stryk för mina föräldrar hade skämts för mig!”

När vi berörs så starkt av något är det ofta ett tecken på att det är vårt eget Inre Barn som reagerar. Och när vi arbetade vidare med detta i terapin så hittade vi förälderns egen inre fjortonåring. En tonåring som inte hade fått någon möjlighet att utveckla sin egen vilja och sina egna gränser på ett sunt sätt.

När vi arbetat vidare med detta hände det något. Plötsligt sa föräldern, min klient, att ”egentligen är ju min dotter cool! Hon går sin egen väg och tar ingen skit.” Och fortsatte nöjt: ”Jag tror att jag ska lära mig av henne. Jag tänker sluta ta skit av min chef på jobbet.”

Ja, det var dags för min vuxna klient att stå upp för sina egna behov och sätta en gräns på ett sätt hon aldrig fått lära sig av sina egna föräldrar. Men nu hade hon lärt sig det av sitt barn.

Vi får de barn vi behöver för vår egen utveckling. Tricket är att se att våra reaktioner handlar om oss själva, inte om det barn vi upplevde som provocerande.

Låt det spira och gro i ditt inre under Glada Påsken

Låt det spira och gro i ditt inre under Glada Påsken! Många ser nyår som den naturliga tiden för summering och nystart. Men jag tänker att det är just nu i påsktiden när ljuset är tillbaka och det börjar spira och gro i naturen som det är naturligt att också låta det spira och gro i ditt inre.

Påsken handlar om död, återuppståndelse och transformation, att släppa det gamla och födas på nytt. I trädgården städar vi bort det som vissnat under vintern. Vi fyller på med kompost som fått sin näring av att gammalt liv förmultnat och omvandlats. Vi planerar vilka frön vi vill så just detta år och vi drömmer om de grönskande odlingar som vi vill njuta av till sommaren.

På samma sätt kan du bestämma dig för vilka gamla vissna saker du vill städa bort ur ditt liv. Kanske gamla vanor eller självbilder som hindrar dig att växa i ljuset?

Vad behöver du just nu för att spira och gro? Ger du dig själv tillräckligt med sömn och näringsrik mat? Får din kropp den aktivitet den behöver för att fungera som du vill?

Ta dig själv på allvar och fråga dig själv vad du innerst inne längtar efter. Kanske längtar du efter att ditt liv ska likna en naturvuxen äng med vilda blommor i skira färger. Kanske längtar du efter att ditt liv ska likna en professionellt odlad slottspark med formklippta häckar och överdådig blomning. Kanske känner du dig stolt och nöjd med den doftande rosenträdgård som du träget odlat under många år.

Det finns ingen trädgård, och inga framtidsdrömmar, som är rätt eller fel. Det viktiga är att det är du som har möjlighet att välja vad som ska spira och gro i ditt liv. Att du har möjlighet att välja. Att du har möjlighet att göra ett medvetet val.

Jag önskar dig en riktigt Glad Påsk!

Tre tips om antidepressiv medicin

Här kommer tre tips om antidepressiv medicin. Det är fler och fler som äter antidepressiv medicin och förskrivningarna ökar även till yngre personer. I min roll som samtalsterapeut får jag ibland frågan: ”Ska jag äta medicin?” eller ”Ska jag våga sluta med min medicin?”

Det är bara läkare som kan skriva ut mediciner och därför ska man givetvis diskutera detta just med sin läkare. Men som samtalsterapeut har jag mött alltför många som verkar ha fått ett slentrianmässigt utskrivet recept av en vikarierande läkare på vårdcentralen. Alltför många som inte fått någon uppföljning och alltför många som går omkring och undrar över medicinens verkningar och biverkningar. Denna oro skapar stress som motverkar läkning.

Kräv därför alltid uppföljning av medicineringen och eventuellt en remiss till en psykiatriker som är specialist inom området. Det bemötande du får av läkaren betyder mer än du tror för tillfrisknandet. Och om du verkligen har behov av antidepressiv medicin kommer du sannolikt att behöva medicinera och ha läkarkontakt under lång tid.

Många frågar om biverkningar. Antidepressiva läkemedel har både verkningar och biverkningar. Den viktigaste frågan för dig är om verkningarna är värda biverkningarna, alltså om läkemedlet tjänar dig mer än det begränsar dig i ditt dagliga liv. Eftersom det inte finns några objektiva mätningar eller provtagningar kan ingen annan än du själv avgöra hur du faktiskt mår och vilken nytta du upplever av medicineringen. Olika människor kan reagera olika på samma läkemedel. Att ett läkemedel fungerar för din bekant betyder alltså inte att det kommer att ge exakt samma effekt på dig. Och bara för att någon annan fått biverkningar av ett visst läkemedel betyder det inte att du också kommer att få det. Många biverkningar klingar av efter några veckor. Därför behöver du hålla ut en tid innan du kan avgöra hur det fungerar just för dig.

Ibland möter jag de som hoppas att antidepressiv medicin ska fungera som en genväg till lycka, kanske lite vilseledda av den gamla benämningen ”lyckopiller”. Men tyvärr fungerar det inte så. Antidepressiv medicinering kan ta dig ur det djupaste mörkret men den tar inte bort orsakerna till att du mår dåligt. Medicinen läker inte dina smärtsamma relationer, den förändrar inte din dysfunktionella arbetssituation. Den raderar inte skam och skador efter kränkningar och övergrepp. Den minskar inte din inre stress.

För att läka orsakerna, och inte bara symptomen, på det som hindrar dig från att må bra och leva ditt liv fullt ut behövs ditt eget modiga och tålmodiga arbete. Det är därför vi samtalsterapeuter finns som hjälp på vägen. Och det går utmärkt att kombinera samtalsterapi med medicinering om du behöver det.

Mina tre tips om antidepressiv medicin:

  1. Välj en erfaren och bra läkare.
  2. Det är bara du själv som kan avgöra hur du mår av din antidepressiva medicin.
  3. Medicinen kan lindra symptom, för att läka orsakerna och hitta nya sätt att hantera orsakerna behövs samtalsterapi.