Balsam Blogg

Hej alla!

Jag heter Kerstin Nyström och arbetar med att odla människor. Det är det roligaste och mest intressanta jag vet!

På min fritid tycker jag också om att odla växter. Ofta har har jag fått aha-upplevelser om människoodling när jag arbetat i min trädgård. Nu vill jag gärna dela mina tankar och betraktelser med dig. Det är min förhoppning att du ska hitta inspiration för just ditt liv. Du får gärna kommentera bloggen på Balsams facebook! Och dela gärna med dig av sidan till andra!

Klicka på rubriken Hej alla om du vill prenumerera på Balsam Blogg!

De flesta av de vackra fotona är tagna av min barndomsvän Ann-Christine Påhlson. Du hittar fler av hennes bilder på http://faialflores.wordpress.com/about/

Jag vill ju bara känna mig lycklig

Som samtalsterapeut har jag hört många säga ”Jag vill ju bara känna mig lycklig!” Längtan efter lycka, längtan efter att slippa trista känslor. Längtan efter att känna sig lika lycklig som andra verkar vara. Längtan efter att ha något som andra verkar ha.

Så vad handlar denna längtan om egentligen?

En fredagseftermiddag stod jag hemma i mitt kök. Jag såg fram emot en helg med besök av kära och efterlängtade gäster. Hela huset var städat och fint, gästsängarna bäddade och handdukarna framlagda. Kylskåpet var fullt av mat och godsaker. Plötsligt överväldigades jag av en känsla att vara rik; rik på vänner och rik som hade möjlighet att köpa och bjuda på precis det jag ville. Jag kände mig rik, och tacksam; tacksam över att leva i ett rikt land där det finns affärer att handla i, tacksam över mitt hem, tacksam över mitt liv, tacksam över de älskade personer som var på väg hem till mig. Jag kände mig lycklig i mitt hjärta.

Jag tänker ganska ofta på hur lyckligt lottad jag är och hur bra jag har det. Men just i den här stunden kände jag mig genuint lycklig i hjärtat. Känslan lycka fanns plötsligt där, helt oplanerat och utan ansträngning.

Ofta när vi strävar, och längtar, efter att känna oss lyckliga så tror vi att det är något som ska komma sedan. Senare, när vi först gjort allt det där som vi tror att vi behöver göra för att äntligen få känna lite lycka.

Kanske är det i stället när vi stannar upp, när vi slutar jämföra och värdera, när vi kan tillåta oss att vara nöjda med det vi har istället för att fokusera på det vi skulle kunna ha, som vi kan känna lycka. Och vi kan inte förvänta oss att lyckokänslan blir permanent. Alla känslor kommer och går. Så även känslan lycka.

Bli vän med din lathet

Tar det emot att bli vän med din lathet? Du är inte ensam eftersom lathet oftast anses som en negativ egenskap som man definitivt bör undvika. Lata människor är sällan eftertraktade, varken i arbetslivet eller i relationer.

Så varför skulle du fundera över att bli vän med din lathet? På vilket sätt skulle det tjäna dig?

Som samtalsterapeut har jag mött många klienter genom åren. Och många av dem har dömt sig själva vid minsta tecken på lathet. Jag minns speciellt en kvinna, vi kan kalla henne Lisa, som verkligen avskydde latmaskar. När vi gick in och tittade närmre på hennes starka reaktion på lathet så visade det sig att värderingarna fanns nedärvda sedan generationer. ”Den som inte arbetar ska heller inte äta” och ”Man ska arbeta och göra rätt för sig”. Lata människor var inte mycket värda, de hade knappt något existensberättigande. Det var skamligt att vara lat och därför var alla former av lathet fullständigt bannlysta i Lisas familj.

Istället hade Lisa blivit uppfostrad till att arbeta och ta ansvar, prestera och vara effektiv. Detta hade tjänat Lisa väl i livet. Hon var nu välutbildad och hade lyckats i sin yrkeskarriär. De tuffa åren som dubbelarbetande förälder hade inte lämnat något som helst utrymme för lathet. Lisa var fortfarande förtjust i sin högpresterande och effektiva sida. Om det bara inte varit för att hon blev så trött ibland. Och om det bara inte varit för den där prestationsångesten som tog allt större plats i Lisas liv.

Lisa hade utvecklat en stark delpersonlighet som var Presterande. Och för Lisa var Presterande absoluta motsatsen till Lat. Men i terapin kan vi upptäcka att det även i våra mest avskydda motpoler kan finnas en utvecklingspotential, något vi behöver i våra liv. I Lisas fall handlade det om att ibland tillåta sig att vila. Att ibland kunna välja att sänka ribban från Perfekt till Good Enough. Att ibland kunna välja att luta sig tillbaka och låta någon annan ta över. Alla dessa behov låg hårt undanträngda under det den skamliga etiketten Lat.

”Jo”, sa Lisa med ett trött leende. ”Jag har ju faktiskt växt upp med talesättet att Vila får man göra i graven.” Sen funderade hon en stund. ”Jag kanske inte behöver vänta så länge. Det kanske faktiskt skulle kunna vara möjligt för mig att vara lite lat ibland. Även om det tar emot.”

Vi får de barn vi behöver för vår egen utveckling

Vi får de barn vi behöver för vår egen vuxna utveckling. Jag har tidigare skrivit om hur vi kan utvecklas genom att låta våra barn ”uppfostra oss” och inte enbart anstränga oss för att det är vi som ska uppfostra dem för att de ska bli så som vi vuxna behöver att de ska bli.

Vi kan lära oss mycket genom att se varje barn precis som det är, och samtidigt vara observanta på våra egna reaktioner. Tillsammans med mina klienter har jag många gånger sett hur var och en av oss fått precis de barn vi behöver för vår egen utveckling.

Jag satt en gång med en förälder som var både frustrerad och irriterad på sin tonåring. En riktig ”fjortis” och föräldern provocerades svårt av dotterns ”egoism” och ”nonchalanta attityd”. Dottern hade ju andra egenskaper också, egenskaper som föräldern tyckte om; hon var duktig i skolan och hade ett stort kompisgäng. ”Men tänk om jag hade varit lika egensinnig och besvärlig när jag var 14 år”, sa föräldern upprört, ”då hade jag fått stryk för mina föräldrar hade skämts för mig!”

När vi berörs så starkt av något är det ofta ett tecken på att det är vårt eget Inre Barn som reagerar. Och när vi arbetade vidare med detta i terapin så hittade vi förälderns egen inre fjortonåring. En tonåring som inte hade fått någon möjlighet att utveckla sin egen vilja och sina egna gränser på ett sunt sätt.

När vi arbetat vidare med detta hände det något. Plötsligt sa föräldern, min klient, att ”egentligen är ju min dotter cool! Hon går sin egen väg och tar ingen skit.” Och fortsatte nöjt: ”Jag tror att jag ska lära mig av henne. Jag tänker sluta ta skit av min chef på jobbet.”

Ja, det var dags för min vuxna klient att stå upp för sina egna behov och sätta en gräns på ett sätt hon aldrig fått lära sig av sina egna föräldrar. Men nu hade hon lärt sig det av sitt barn.

Vi får de barn vi behöver för vår egen utveckling. Tricket är att se att våra reaktioner handlar om oss själva, inte om det barn vi upplevde som provocerande.

Låt det spira och gro i ditt inre under Glada Påsken

Låt det spira och gro i ditt inre under Glada Påsken! Många ser nyår som den naturliga tiden för summering och nystart. Men jag tänker att det är just nu i påsktiden när ljuset är tillbaka och det börjar spira och gro i naturen som det är naturligt att också låta det spira och gro i ditt inre.

Påsken handlar om död, återuppståndelse och transformation, att släppa det gamla och födas på nytt. I trädgården städar vi bort det som vissnat under vintern. Vi fyller på med kompost som fått sin näring av att gammalt liv förmultnat och omvandlats. Vi planerar vilka frön vi vill så just detta år och vi drömmer om de grönskande odlingar som vi vill njuta av till sommaren.

På samma sätt kan du bestämma dig för vilka gamla vissna saker du vill städa bort ur ditt liv. Kanske gamla vanor eller självbilder som hindrar dig att växa i ljuset?

Vad behöver du just nu för att spira och gro? Ger du dig själv tillräckligt med sömn och näringsrik mat? Får din kropp den aktivitet den behöver för att fungera som du vill?

Ta dig själv på allvar och fråga dig själv vad du innerst inne längtar efter. Kanske längtar du efter att ditt liv ska likna en naturvuxen äng med vilda blommor i skira färger. Kanske längtar du efter att ditt liv ska likna en professionellt odlad slottspark med formklippta häckar och överdådig blomning. Kanske känner du dig stolt och nöjd med den doftande rosenträdgård som du träget odlat under många år.

Det finns ingen trädgård, och inga framtidsdrömmar, som är rätt eller fel. Det viktiga är att det är du som har möjlighet att välja vad som ska spira och gro i ditt liv. Att du har möjlighet att välja. Att du har möjlighet att göra ett medvetet val.

Jag önskar dig en riktigt Glad Påsk!

Tre tips om antidepressiv medicin

Här kommer tre tips om antidepressiv medicin. Det är fler och fler som äter antidepressiv medicin och förskrivningarna ökar även till yngre personer. I min roll som samtalsterapeut får jag ibland frågan: ”Ska jag äta medicin?” eller ”Ska jag våga sluta med min medicin?”

Det är bara läkare som kan skriva ut mediciner och därför ska man givetvis diskutera detta just med sin läkare. Men som samtalsterapeut har jag mött alltför många som verkar ha fått ett slentrianmässigt utskrivet recept av en vikarierande läkare på vårdcentralen. Alltför många som inte fått någon uppföljning och alltför många som går omkring och undrar över medicinens verkningar och biverkningar. Denna oro skapar stress som motverkar läkning.

Kräv därför alltid uppföljning av medicineringen och eventuellt en remiss till en psykiatriker som är specialist inom området. Det bemötande du får av läkaren betyder mer än du tror för tillfrisknandet. Och om du verkligen har behov av antidepressiv medicin kommer du sannolikt att behöva medicinera och ha läkarkontakt under lång tid.

Många frågar om biverkningar. Antidepressiva läkemedel har både verkningar och biverkningar. Den viktigaste frågan för dig är om verkningarna är värda biverkningarna, alltså om läkemedlet tjänar dig mer än det begränsar dig i ditt dagliga liv. Eftersom det inte finns några objektiva mätningar eller provtagningar kan ingen annan än du själv avgöra hur du faktiskt mår och vilken nytta du upplever av medicineringen. Olika människor kan reagera olika på samma läkemedel. Att ett läkemedel fungerar för din bekant betyder alltså inte att det kommer att ge exakt samma effekt på dig. Och bara för att någon annan fått biverkningar av ett visst läkemedel betyder det inte att du också kommer att få det. Många biverkningar klingar av efter några veckor. Därför behöver du hålla ut en tid innan du kan avgöra hur det fungerar just för dig.

Ibland möter jag de som hoppas att antidepressiv medicin ska fungera som en genväg till lycka, kanske lite vilseledda av den gamla benämningen ”lyckopiller”. Men tyvärr fungerar det inte så. Antidepressiv medicinering kan ta dig ur det djupaste mörkret men den tar inte bort orsakerna till att du mår dåligt. Medicinen läker inte dina smärtsamma relationer, den förändrar inte din dysfunktionella arbetssituation. Den raderar inte skam och skador efter kränkningar och övergrepp. Den minskar inte din inre stress.

För att läka orsakerna, och inte bara symptomen, på det som hindrar dig från att må bra och leva ditt liv fullt ut behövs ditt eget modiga och tålmodiga arbete. Det är därför vi samtalsterapeuter finns som hjälp på vägen. Och det går utmärkt att kombinera samtalsterapi med medicinering om du behöver det.

Mina tre tips om antidepressiv medicin:

  1. Välj en erfaren och bra läkare.
  2. Det är bara du själv som kan avgöra hur du mår av din antidepressiva medicin.
  3. Medicinen kan lindra symptom, för att läka orsakerna och hitta nya sätt att hantera orsakerna behövs samtalsterapi.

Hemligheten bakom en stark självkänsla

Vad är hemligheten bakom en stark självkänsla?

För några veckor sedan kom jag hem från en resa till Bali. Ön var fantastisk på många sätt, grön och syrerik med livskraftig växtlighet. Vacker och färgrik med alla tempel och blommor. Spännande och magisk med alla ceremonier och processioner i samband med nyårsfirandet.

Men allra mest fascinerad var jag över människorna jag mötte. Den fullständigt naturliga vänligheten i kombination med en utstrålning av självklar integritet. Hög servicenivå, javisst, men aldrig inställsam eller manipulativ. De öppna och naturliga samtalen utan att någon var varken över- eller underlägsen oss som kom från andra sidan jordklotet. Välkomnandet att delta i vackra ceremonier som var öbornas egna, inte något de arrangerat för att locka turister.

Människorna utstrålade helt enkelt en fullständigt naturlig integritet och en stark självkänsla. Och jag funderade mycket över hemligheten bakom detta.

Jag har rest mycket i många olika länder och faktiskt aldrig mött något liknande. Ibland har jag bara känt mig som en vandrande pengapåse som ska luras och utnyttjas så mycket som möjligt. Ibland har jag haft en obehaglig känsla av att bli betraktad som en överlägsen vit turist som profiterar på landet jag reser i. Men inte här på Bali. Här var det helt annorlunda.

Så var det någon som berättade att här betraktar man barn som heliga. Att få ett barn är att få en helig gåva. Redan under graviditeten firas den första ceremonin för barnet, den andra firas vid födelsen. Barnet betraktas som gudomligt och behandlas med kärlek och vördnad för sitt väsen. Man bär barnet i famnen de första sju månaderna och sedan firas nästa ceremoni när barnet för första gången vidrör marken vid sju månaders ålder.

Jag blev stark berörd av detta. Att som barn bli betraktad som en gåva. Att omgivningen från början ser det gudomliga i varje barn.

De vuxna människor jag mötte hade alltså som barn blivit fullständigt marinerade i villkorslös kärlek. Var det detta som var hemligheten bakom deras starka självkänsla?

Låt dina barn uppfostra dig

Ska du låta dina barn uppfostra dig? Är det inte tvärtom de vuxna som ska uppfostra barnen?

Självklart har föräldrarna och de vuxna ansvar för att ta hand om, skydda, leda och uppfostra barnen. Att ge varje barn det som barnet behöver utifrån barnets ålder och utveckling.

Men som föräldrar och vuxna kan vi också välja att förundras över hur mycket vi har att lära oss av barn. Alla barn föds perfekta. Det räcker med att se in i ett litet barns ögon för att se ljuset i deras person. De är precis som de ska vara och bär fröet till sin egen utveckling inom sig. Vi behöver inte lära barnet att vända på sig, krypa och resa sig. Allt vi behöver göra att ge barnet de bästa förutsättningarna för att utvecklas. Vi behöver inte lära barnet Mindfulness, ett barn är naturligt mindfullt, öppet, nyfiket och fokuserat. Tänk bara hur länge ett barn kan sitta och betrakta en liten myra som råkar komma i dess väg. Men istället för att förundras över barnets naturliga förmåga och lära oss något om livet och oss själva är det lätt hänt att vi istället säger ”Skynda dig nu, vi har bråttom!” Vi uppfostrar barnet att splittra sin uppmärksamhet, att det alltid finns något viktigare än att vara här och nu. Om vi istället låtit barnet uppfostra oss, om vi valt att lära oss något av barnets naturliga förmåga, så kanske vi inte som vuxna behövt stressa iväg till alla våra yogaklasser och mindfulnessföreläsningar. Som vi som vuxna nu behöver just för att vi fostrats att stressa, oroa oss och att vi inte riktigt duger som vi är.

Vi har alla varit barn och en gång ägt barnets ljus och förmåga att bara lysa. Vi har också alla haft en barndom och en uppväxt som lärt oss att dölja vårt ljus bakom rädslor och skam, borden och måsten. När vi får egna barn, eller möter andras små barn, får vi en ny chans. En möjlighet att lära oss av barnen. Och därigenom hitta tillbaka till glömda delar av oss själva.

Kärlek eller ångest på Alla Hjärtans Dag

Idag är det Alla Hjärtans Dag, en dag som kan betyda både kärlek och ångest. Kärlek för alla som har någon att ge eller få en kärleksgåva av. Ångest och ensamhetskänslor för alla som önskat att de hade någon och inte har det.

Alla Hjärtans Dag väcker en rad olika känslor och många olika åsikter. Det finns de som tycker att det helt enkelt är ett roligt avbrott i tråkiga februari, att det är spännande att se om man får ett kort eller något annat tecken på kärlek och uppskattning. Att det är kul att hitta på en överraskning för sin partner eller vän. Och så är det ju, vi mår bra av att ge och dela med oss till andra och vi mår bra att bli bekräftade.

En del tycker att Alla Hjärtans Dag är ett utländskt påfund som inte har några rötter i vårt land. Och så är det ju. Det katolska helgonet Valentinus levde enligt sägnerna på 400-talet och i England utvecklades något årtusende senare en sed med vårfester för förälskade ungdomar för att de liksom fåglarna skulle finna en partner på våren att hålla ihop med under året.

Andra tycker att Alla Hjärtans Dag enbart är ett kommersiellt jippo för att få oss att köpa onödiga saker. Och så är det ju också. Dagen infördes inte i vår svenska kalender förrän 1985 och handeln var snabb att haka på för att få oss att köpa röda rosor och boka kärleksmiddagar på restaurang. Konceptet var framgångsrikt, bara idag kommer många miljoner röda rosor att säljas i Sverige. För att inte tala om alla röda geléhjärtan.

Så vad är rätt och fel när det gäller Alla Hjärtans Dag? Du har faktiskt rätt att välja själv om, hur och på vilket sätt du vill fira. Och hur du vill förhålla dig till andras firande. Varför inte passa på att använda dagen för att ge lite extra uppmärksamhet och kärlek till den person som du garanterat ska leva med resten av ditt liv, Dig Själv?

Från mitt hjärta till ditt önskar jag dig idag och alla andra dagar det allra bästa!

Om vårt behov av förenklingar

Vi människor har ett behov av förenklingar. Förenklingar som gör tillvaron möjlig att förstå och därmed trygg. Det gör det också möjligt att veta var vi har oss själva och andra. Att hitta grupper som vi liknar och kan känna oss accepterade i eftersom vi människor har ett djupt rotat behov av att tillhöra en flock.

Sedan några år tillbaka har det funnits ett populärt ”färgtest”. Snabbt fick man veta om man var röd, blå, gul eller grön. Det kändes kul och bekräftande att säga ”Du är också Gul, eller hur?” Eller ”Typiskt honom, han är ju Röd.” Det kändes skönt att veta var man hade sig själv och andra.

Sedan en tid tillbaka har trenden vänt. Det populära och enkla testet är nu hårt kritiserat, ja till och med benämnt som farligt. Plötsligt tycker ”alla” att det är helt värdelöst och oprofessionellt. Det känns nästan lite skamligt att man gått omkring och definierat sig som en färg.

Hur kunde det bli så här?

Jag tänker att det beror på vårt behov av förenklingar. Och att vi glömmer bort att en förenkling i bästa fall är en modell av verkligheten. En modell är givetvis inte själva verkligheten för verkligheten är alltid mer komplex. Det är därför som vi behöver pedagogiska modeller som gör det enklare för oss att greppa det ogripbara. En karta över en stad är inte själva staden för staden är så oändligt mer komplex. Däremot kan kartan underlätta för oss att hitta, förutsatt att vi har rätt karta för just den stad vi befinner oss i förstås.

När vi tänker efter kan vi se att hela vår historia och vår tillvaro har varit, och är, fylld av förenklingar. ”Allt är judarnas fel.” ”Män är från Mars och kvinnor från Venus”. ”Fiskar är känsliga och Oxar är envisa.” ”Gula är utåtriktade och Gröna är lugna.”

I bästa fall är förenklingen en modell av en liten bit av verkligheten. Men det är inte säkert att det handlar om din verklighet. Eftersom förenklingar är så förföriska i sin enkelhet och så snabbt kan användas för att skapa en känsla av trygg tillhörighet kan de också göra oss blinda för verkligheten. Genom att blint inordna oss i en förenklad ”sanning” skapar vi polariteter, motsättningar, och i värsta fall extremism.

Vi människor behöver förenklingar. Men vi behöver också anstränga oss att välja medvetet vilka vi vill tro på. Och vi har ett ansvar för hur vi väljer att använda våra ”sanningar”.

Att hitta den du är

Samtalsterapi är en väg för att hitta den du är. Att hitta hem till dig själv, till din innersta kärna för att kunna bli den du är.

Jag har många gånger hört mina klienter säga: ”Jag vet inte vem jag är!”

Och jag tänker att det är en härlig utgångspunkt för upptäcktsresan du bestämt dig för att göra i dig själv, med dig själv och med mig som guide i det spännande landskapet av tankar, känslor och kroppens reaktioner. I alla korsvägarna av inlärda egenskaper och självbilder. I förvirringen bland åsikter och behov, i de mörka skogarna där skammen och skulden gömmer sig. Ofta bär du ett tungt bagage, pålagt av omgivningen och tidigare generationer. Rädslor och längtan drar åt olika väderstreck och det är lockande att bara lägga dig ner och somna i värmen när du äntligen hittat en solig glänta. Eller om någon annan säger åt dig att stanna där du är för det blir bäst så. Men det finns fler områden att utforska, som väntar på att bli funna och tas i bruk.

Ja, det är en spännande resa för att hitta den du är! Och efter hand som du blir en alltmer erfaren resenär kommer du att känna dig tryggare och säkrare på att du kan hantera vad du än råkar ut för under resans gång. Du känner dig friare att ta ut svängarna i färden, det blir enklare att lyfta blicken och ta in omgivningen när du inte längre ängsligt måste titta ner för att inte trampa fel. Du kanske inte längre behöver någon guide för du har lärt dig att själv läsa kartan och ta ut färdriktningen. Och du kan välja om du vill färdas ensam eller göra sällskap med andra människor ibland, andra människor som också är på resa för att hitta hem till sig själva.

Kanske du börjar tycka att det är så givande att resa att du börjar undra vad som egentligen finns vid målet? Vad är det du kommer att hitta när du äntligen hittar den du är?

Jag tänker att det vet vi inte. Det närmsta jag själv har hittat på min egen resa är en mycket speciell upplevelse att Jag Är Ingenting. Och Allting. Jag Är.

Och samtidigt är jag också bara en vanlig människa bland alla andra som reser omkring på livets upptäcktsfärd. Och som tycker att det är kul att även Göra saker på resan.