Balsam Blogg

Hej alla!

Jag heter Kerstin Nyström och arbetar med att odla människor. Det är det roligaste och mest intressanta jag vet!

På min fritid tycker jag också om att odla växter. Ofta har har jag fått aha-upplevelser om människoodling när jag arbetat i min trädgård. Nu vill jag gärna dela mina tankar och betraktelser med dig. Det är min förhoppning att du ska hitta inspiration för just ditt liv. Du får gärna kommentera bloggen på Balsams facebook! Och dela gärna med dig av sidan till andra!

Klicka på rubriken Hej alla om du vill prenumerera på Balsam Blogg!

De flesta av de vackra fotona är tagna av min barndomsvän Ann-Christine Påhlson. Du hittar fler av hennes bilder på http://faialflores.wordpress.com/about/

Om avundsjuka

Avundsjuka är en av de där känslorna som vi skäms för att vi har. Vi pratar inte gärna om avundsjuka, i alla fall inte när det är vi själva som känner avund. Och känslan kan verkligen bli som en sjuka som förgiftar våra relationer och vår syn på tillvaron.  Men framför allt förgiftar den vårt eget liv.

Vi kanske känner oss avundsjuka på andra som har det bättre, är mer framgångsrika, lever i en lyckligare relation. Som har mer pengar, finare hemma eller verkar ha mycket roligare i livet. Och eftersom känslan avund är obehaglig, och skamlig, så gör vi vårt bästa för att trycka ner den. Kanske pyser den ut ibland genom en syrlig kommentar eller genom att vi beter oss som offer. Men där under fortsätter den giftiga avundsjukan att leva sitt eget liv och styra vårt agerande, medvetet eller omedvetet.

Så hur kan vi då hantera känslan avundsjuka?

Istället för att trycka bort den kan vi göra tvärtom och ta den på allvar hos oss själva. Känslan avundsjuka kan vara kopplad till känslor av sorg och saknad. När jag som samtalsterapeut arbetar med avundsjuka hos mina klienter hittar vi ofta ett litet sorgset barn. Avundsjuka handlar i grunden om att andra har något som jag också vill ha och vi kan komma i kontakt med ett Inre Barn som fortfarande sitter ensam i ett hörn och ser hur andra får det som hon också hade behövt. Det kan handla om allt från uppmärksamhet och uppskattning till skydd från misshandel och övergrepp. Det kan handla om att alltid vara den som får skäll och blir utsedd till syndabock istället för att få förståelse och kärlek. Det kan handla om otroligt olika saker; men grundkänslan är att andra får något som jag också hade behövt få.

Om ingen vuxen ser det som händer och tar ett vuxet ansvar för att lösa situationen får barnet lösa det på barnets sätt. Ofta genom olika anpassningsstrategier. Men nu när vi själva är vuxna har vi möjlighet att faktiskt se det som det är, och som det var, och ta vår känsla av avundsjuka på allvar.

Genom Acceptans får vi nu möjlighet att bearbeta känslan avundsjuka istället för att dölja den bakom skam. Vi har alltid rätt att känna det vi känner. Och som vuxna kan vi välja hur vi vill hantera vår känsla av avundsjuka.

Vi kan till exempel:

  • Säga som det är: ”Åh, vad jag blir avundsjuk när jag ser dina semesterbilder! Jag skulle också vilja åka på en härlig resa!” Bara genom att sätta ord på våra känslor tar vi bort skammen.

 

  • Vända avundsjukan till beundran genom att säga: ”Jag beundrar dig som klarat av att ge ut en bok och komma med på TV! Det skulle jag också vilja göra!”

 

  • Ge dig själv det du verkligen behöver när du sett vad din avundsjuka handlar om. Genom att ta dina känslor och behov på allvar och bestämma dig hur du vill agera kan du i nutid ta ett vuxet ansvar för dig själv.

 

Att reparera och stärka en svag Självkänsla

Mycket arbete i samtalsterapi handlar om att reparera och stärka en svag Självkänsla. Som jag skrev förra veckan är Självkänsla inlärd. Och det går att lära om.

Självkänsla handlar om att känna dig själv. Som litet barn lär du känna dig själv genom att omgivningen speglar dig, bekräftar dig, lär dig sätta ord på dina känslor och behov. Om du får utvecklas i din egen takt i en trygg omgivning byggs grunden till din inre trygghet. Du lär dig att du har rätt att vara den du är.

Självkänsla handlar också om att känna dig älskad, att vara värd att älskas bara för att du är Du. Att bli sedd med kärleksfulla ögon, att bli bemött med kärleksfull respekt för den du är.

Det finns ingen som haft en helt igenom perfekt barndom fylld av obegränsat med villkorslös kärlek. Det beror på att de vuxna som hade ansvar för oss bara var människor som själva sannolikt inte haft en perfekt barndom. Sannolikt gjorde de så gott de kunde utifrån vad de förmådde. Vilket inte tar bort det faktum att vi inte fick det vi hade behövt få för att bygga en helt igenom stark och trygg självkänsla. Det är därför din självkänsla ibland kan vara lite vacklande, ömsom stark och ömsom svag. På vissa områden där du vant dig att bli sedd med kärlek kan det kännas tryggt och självklart, kanske har du till exempel lärt dig att du alltid har rätt till dina fysiska behov oavsett om du är pigg eller trött, frisk eller sjuk. Medan andra delar av det som var du, till exempel dina fantasier och drömmar kanske bemöttes med ointresse, tystnad eller förlöjligande.

I terapiarbetet börjar vi med att se det som det är. Att se dig som du är just nu. Utan att värdera eller döma, utan bara bekräfta. Steg för steg lär du känna dig själv, både de delar som du lärt dig är värdefulla och de som du lärt dig inte är värda att få finnas. Det leder till att du växer, du får tillgång till delar av dig själv som du tidigare inte haft möjlighet att utforska och lära känna. Och då har du ju heller inte haft möjlighet att använda dem i livet.

Så småningom kommer du att upptäcka att du har möjlighet att betrakta det som är Du med kärleksfulla ögon. Inte för att du är bättre eller sämre än någon annan. Utan för att Du är Du och värd att älskas.

På min mottagning har jag en liten tavla med orden:

Du vet väl om att Du är värdefull

att Du är viktig här och nu

Du vet väl om att Du är värdefull

för ingen annan är som Du

 

 

 

 

 

Om självkänsla och självförtroende

Jag får ofta frågor om självkänsla och självförtroende. Man kanske säger att man har gott självförtroende för man vet att man är duktig och kompetent. Men man har dålig självkänsla för innerst inne tvivlar man ofta på om man egentligen duger.

Så vad då skillnaden på Självförtroende och Självkänsla?

Mycket förenklat bygger Självförtroende på att du känner dig värdefull för det du Gör. Medan Självkänsla bygger på att du känner dig värdefull för den du Är.

Du kanske verkligen har ett gott Självförtroende för du vet att du klarar av att prestera de resultat som behövs, både på jobbet och privat. Du klarar av att göra saker. Din fasad utstrålar kompetens och handlingskraft.

Men bakom fasaden sviktar självkänslan och din inre trygghet. En svag självkänsla kan visa sig genom en ständigt närvarande rädsla för att misslyckas och en känslighet för att bli kritiserad. Detta leder till att du gärna söker andras gillande och känner dig beroende av andras bekräftelse. Detta leder i sin tur till att du kanske lyssnar överdrivet mycket på andras ”tyckande” och gör så gott du kan för att anpassa dig till andras behov. Detta leder i sin tur till att det blir svårt att sätta gränser. Det blir svårt att veta vad som är andras vilja och vad som är din egen vilja. Samtidigt kan du ju inte uttrycka det som du kanske känner är din egen vilja och din egen åsikt, för då riskerar du ju att bli utsatt för kritik och andras ogillande… En svag Självkänsla begränsar dig på många sätt i ditt liv.

Så vad beror då en svag självkänsla på?

Jo, den är helt enkelt inlärd. Tidigt i ditt liv har omgivningen lärt dig att du inte har rätt att vara den du är. Att du inte är värd att bli älskad precis som du är. Du har inte fått utvecklas i din egen utvecklingstakt och fått lära känna dig själv, dina känslor och behov, dina egenskaper och din vilja.

Men nu ska jag berätta en hemlighet för dig som går och bär på en dålig självkänsla som begränsar dig: Det som du blev tvungen att lära dig är FEL!

För själva Du är helt RÄTT. Och Du har redan från början varit värd att bli älskad precis som Du Är. Och det är du fortfarande.

Som vuxen kan du själv bestämma dig för att lära om. Att steg för steg lära dig att du faktiskt är värdefull. Mer om det i kommande bloggar!

 

 

Om bekräftelsebehov

Alla människor har bekräftelsebehov. Ett behov av att bli sedda, uppskattade och få bekräftat att vi är viktiga och omtyckta av vår omgivning.

När jag var mycket ung jobbade jag extra i en butik som sålde hemslöjd. Butiken var fylld av föremål, från golv till tak. Besökarna blev ofta överväldigade av alla färger, dofter och mängden av ljusstakar, dekorationer, köksredskap och julpynt. Men störst engagemang väckte nog en ganska vardaglig korg precis vid disken där jag stod. I korgen låg nyckelringar i trä, och på varje nyckelring var ett förnamn graverat med glödpenna. Camilla, Anders, Kajsa, Ann-Louise… Människor började ivrigt leta efter just sitt eget namn. Ulrika, Lena, Mattias, Eva… Finns jag? När någon hittade namnet på någon i sitt sällskap utropade man lättat: ”Här är du!”

Jag glömmer aldrig lättnaden och glädjen när man ”fanns” och de besvikna minerna när man ”inte fanns” trots att man rotat igenom hela korgen flera gånger.

Och det är väl detta som vårt bekräftelsebehov handlar om i grunden. Ett urmänskligt behov av att få finnas till. Ett urmänskligt behov av att få bekräftat att vi har en plats i flocken. I människans urtid var det en förutsättning för att vi skulle överleva. Ensamma, osedda eller utstötta klarade vi oss inte länge och vår primitiva hjärna fungerar fortfarande på samma sätt.

Små barn är fortfarande beroende av att bli sedda, speglade och bekräftade av sina föräldrar eftersom det är de vuxna som ska garantera barnets överlevnad. Om vi har tur lägger denna bekräftelse grunden till en sund självkänsla hos barnet. Att vi får lära oss att vi duger precis som vi är. Då lär vi oss att bekräfta oss själva och själva veta när vi gör något bra. Och som vuxna blir vi inte längre är ensidigt beroende av att andra bekräftar oss.

Bekräftelsebehov är alltså ett djupt mänskligt behov och ingenting som är rätt eller fel. Men som alla andra egenskaper kan bekräftelsebehovet både tjäna oss och begränsa oss i vårt vuxna liv. Det kan fortfarande tjäna oss genom att vi fortsätter ta rimliga hänsyn till flockens behov. Det kan också tjäna oss genom att ge oss snabba lyckokänslor när vi blir bekräftade.

Men om våra vuxna liv styrs av vårt bekräftelsebehov kan detta börja upplevas som jobbigt av omgivningen. I stället för den ljuvliga bekräftelsen tar andra avstånd från oss, vårt bekräftelsebehov har blivit direkt kontraproduktivt.

Som barn kunde vi inte välja vilken familj vi föddes i och vilka vuxna som hade ansvaret för att bekräfta oss. Som vuxna har vi däremot möjlighet att göra ett medvetet val av vem, eller vilken grupp, vi vill bli bekräftade. När vi lärt känna vårt bekräftelsebehov kan vi också ta kommandot över det. I stället för att låta det styra våra liv och våra val av tillhörighet.

 

Du måste ingenting

”Du måste ingenting” skrev jag i förra veckans blogg. Människor runt omkring dig kanske talar om för dig vad du måste och borde; du måste utbilda dig, du måste jobba hårdare, du borde lägga mer tid på din familj, du måste tänka på dig själv, du borde tänka mer på andra… Du måste hitta en partner, du borde bilda familj, du måste tänka på framtiden och du borde njuta av att vara singel.

Även om omgivningens tyckande kan vara välment så handlar det i grunden om den andre personens behov. Den som talar om för dig vad du ”måste” och ”borde”. Det handlar om att den andre behöver att du är på ett visst sätt eller gör på ett visst sätt så att du blir så som hen mår bra av att du är.

Om vi växt upp med att hela tiden behöva anpassa oss efter andras behov så fortsätter vi ofta automatiskt med detta som vuxna. Vi gör omgivningens behov till våra egna och fortsätter tala om för oss själva vad vi ”måste”. Utan att reflektera över vad vi egentligen behöver och vill upprepar vi omgivningens ”måsten” och gör dem till våra egna. Vi ”måste” vara framgångsrika, vi borde ha fler vänner, vi måste tjäna mer pengar och vi borde gå ner i vikt.

Alla dessa ”måsten” stressar oss. Dels för att de ständigt ändras när omgivningen ändrar sina krav på vad vi ”måste”. Dels för att många ”måsten” faktiskt är motstridiga. Dels för att det är mänskligt omöjligt att tillfredsställa alla andras tyckande och krav. Detta innebär att vi sällan kan känna oss riktigt nöjda. Och den eftersträvade Lyckan tycks omöjlig att nå.

Så hur kan du som känner igen dig i allt detta hantera din situation?

Du måste ingenting. Däremot kan du alltid välja. För att kunna välja medvetet behöver du bli medveten och se hur det är. Och för att kunna göra medvetna val utifrån dig själv behöver du känna dig själv. Du behöver kunna urskilja dina egna känslor och tankar, du behöver se vad som är andras behov och vad som är dina egna. Du behöver hitta din egen autentiska vilja och välja dina egna värderingar som du vill leva efter.

Även om du haft turen att växa upp i en familj som uppmuntrat detta så är det en livslång process att utveckla din egen medvetenhet och vilja. Du kan välja att ta hjälp på vägen av en professionell samtalspartner. Om du vill. Du måste ingenting.

 

Nytt år och nya möjligheter

Nytt år och nya möjligheter! Så är det många som känner nu i början av januari. Även om varje dag alltid är ny och varje dag alltid är fylld av möjligheter kan just ett nytt År vara ett bra tillfälle att bestämma vad du vill under det kommande året. Att ta dig själv på allvar, reflektera över vad du känner dig nöjd och stolt över, vad du vill släppa och lägga bakom dig, vad du vill tillföra som är nytt.

För att veta vad du vill behöver du först veta hur det ser ut just nu. Att ta dig tid och reflektera över hur du egentligen har det på jobbet och i livet som helhet. Som en hjälp kan du ställa följande frågor till dig själv:

  • Vad känns roligt och meningsfullt på jobbet och privat?
  • På vilket sätt får jag komma till min rätt som person?
  • När känner jag att jag kan använda mina egenskaper och min personlighet på ett konstruktivt sätt?
  • Finns det situationer eller personer i mitt liv där jag känner mig obekväm eller förminskad?

Sen är det dags att blicka framåt:

  • Hur vill jag att mitt liv ska se ut om ett år?
  • Vad vill jag behålla?
  • Vad vill jag släppa?
  • Vad vill jag ha mer av?

När du tillåtit dig själv att svara ärligt från ditt hjärta och ditt intellekt på dessa frågor börjar en bild träda fram av vad du egentligen vill. Hur du vill att ditt nya år ska forma sig och vilka nya möjligheter du vill skapa.

Först därefter är det dags att bestämma hur du vill nå detta och vilka mål du vill sätta för året.

Att bara sätta upp en massa mål för att ”man måste ha mål” är som att köpa möbler till ett hus som inte är byggt än och som du inte ens vet hur det ser ut eller om det kommer att bli ditt. Du kommer att stå med en massa saker som blir en belastning eftersom du inte kan använda dem och egentligen fyller de ingen funktion utifrån de behov du har just nu. Hur fina de än är.

För du ”måste” faktiskt ingenting. Det handlar om vad du vill.

 

 

Jag önskar oss alla en God Jul!

Jag önskar oss alla en God Jul, en riktigt skön julhelg och allt Gott inför det nya året!

När det gamla året snart är slut kan det vara dags att summera och reflektera. Vad känner du dig nöjd och stolt över? Vad kunde du gjort bättre? Har du uppnått de mål du hade för året, både arbetsmässigt och privat?

Arbetsmässigt har jag haft ett mycket bra år. Basen i min verksamhet har som alltid varit det dagliga arbetet på mottagningen där jag möter mina kära klienter. Det är en gåva att få följa dem på deras väg och delta i deras utveckling. Nu har jag arbetat som terapeut i många år och för varje år känner jag att jag blir skickligare och kan använda mina verktyg säkrare och mer kreativt.

Jag har också haft ett antal föreläsningsuppdrag under året och jag har medverkat som samtalsterapeut och expert i flera tidningar. Jag har gått egna utbildningar och utökat mitt professionella kontaktnät som både jag och mina klienter har nytta av.

Från mitt arbetsår 2017 väljer jag att ta med mig uthållighet i att följa min väg och min uppgift. Min mission är att hjälpa andra människor att hitta hem till sig själva så att de kan växa och utvecklas på sitt eget sätt. Det är där jag har min glädje och mitt engagemang.

Privat har mitt eget år 2017 har varit präglat av kontraster. Det första halvåret var fyllt av glädje, fest och kärlek. Jag firade min 60-årsdag, gjorde en underbar resa och många andra roliga saker tillsammans med familj och vänner.

Det andra halvåret har varit fyllt av oro, sorg och död. Jag miste min älskade far. Jag har också mist andra relationer, tryggheter och sammanhang som jag vant mig vid att ha i mitt liv.

Från detta väljer jag att ta med mig erfarenheten av att stå kvar i min mitt, i mitt centrum. Oavsett vad som händer och oavsett känslostormar så är jag den jag är.

Nu tar Balsam Blogg tar julledigt och är tillbaka i januari.

Till dess önskar jag oss alla en riktigt God Jul på alla sätt!

 

Att ge och dela med sig till andra

Speciellt i jultider hör det till att ge och dela med sig till andra. Vi köper julklappar och är kanske extra generösa med att ge bidrag till välgörenhet. Många av oss känner att vi mår bra av att ge, att dela med oss och göra goda gärningar. Vi blir glada av att ge, vi blir lyckliga av att göra andra lyckliga.

Så vad beror det på att vi mår så bra av att ge? I grunden är detta en mänsklig överlevnadsfunktion som är inbyggd i våra urgamla hjärnor. När vi ser andras behov, hjälper andra och ser till de andra flockmedlemmarnas bästa ökar flockens möjligheter att överleva. För att förstärka detta beteende belönas vi med att endorfiner och andra ”lyckohormoner” utsöndras i våra hjärnor när vi hjälper andra. Så fungerar vi människor fortfarande, alla dagar på året.

Dessutom sprider sig vår hjälpsamhet, den smittar av sig på omgivningen som också blir mer inställda på att ge och dela med sig till andra. Detta påverkar kulturen i gruppen, oavsett om det gäller i familjen, samhället eller företagskulturen på vår arbetsplats. Vi blir mer vänligt inställda till varandra och sammanhållningen ökar.

Kring julen finns det dock många som upplever givandet som ett betungande krav. Man ”måste” köpa alltför dyra julklappar och man ”måste” svara upp mot andras förväntningar och standard. Den korta lyckokicken när mottagaren får sin dyra present motsvaras inte av vår ångest över att vi gett något som vi egentligen inte klarar av att ge. Om du känner krav och obehag när du ger är det dags att ta dessa känslor på allvar och göra något åt din situation. För när du ger mer än du egentligen orkar med, eller om du ger för att du vill få något tillbaka, då skapar du en skuld hos mottagaren. Och det är ingen rolig gåva.

Ge av det du har och ge från ditt hjärta. Oavsett om du ger tid, en hjälpande hand eller presenter. Oavsett om du ringer ett enkelt telefonsamtal eller skickar en julhälsning. Äkta generositet handlar om att ge villkorslöst. Din belöning blir ändå att själva du då mår bra av att ge och dela med dig till andra.

 

 

 

 

 

 

 

Om att hitta meningen i livet

Förra veckan skriv jag om att hitta meningen med livet. Och att hitta meningen i livet. Att hitta just dina egna redskap för att våga sträcka ut dig och bli mer människa. Och att använda detta för det som du tycker är meningsfullt och viktigt i ditt liv.

Det finns kanske de som tycker att diskussionen är pretentiös. Att alla kan väl inte bli en ny Dalai Lama eller Moder Teresa eller ens det minsta helgonlik här på jorden. Man stirrar sig blind på sina egna begränsningar och ger upp den lilla lågan som flämtar efter att få sitt syre genom meningen i livet. Det är nog till för andra och inte för mig. Med tanke på alla orättvisor och elände man utsatts för i livet så får man nöja sig med att kämpa på och överleva så gott det går.

Och visst är det sant att vi alla fötts med olika förutsättningar. Och visst är det sant att många av oss råkat ut för svåra saker på vår livsväg. Men det tar inte bort rätten till att längta efter, och välja vår mening.

I början av 80-talet arbetade jag några somrar som ledare på ett konfirmationsläger, Åhuslägret. Hälften av ungdomarna gick i grundskolan, hälften i särskolan. De som kom från särskolan hade olika former av funktionshinder som främst påverkade deras intellektuella förmågor här i livet. Vilket inte betydde att de saknade förmågor på andra områden. En alldeles unik kille har hittat sin uppgift i livet genom att bli ett socialt kitt och en sammanhållande länk för hela sin grupp. Varje år på min födelsedag ringer han mig fortfarande, sedan 35 år tillbaka, och säger skrattande ”Grattis på födelsedagen! Nu blev du allt förvånad va?” Och sen kan han berätta nyheter om alla andra som han också håller kontakten med. Han berättar vad som hänt och vilka han träffat och hur alla mår. Han har ett socialt geni som många av oss saknar, eller som vi väljer bort att odla, för vi har ju ”viktigare” saker för oss i våra upptagna liv.

Jag är full av beundran inför hans sätt att, utifrån att verkligen utifrån sitt hjärta bry sig om andra, ha hittat sin livsuppgift. Inte för att han själv formulerat sig på det sättet. Utan för att han bara gör det han gör för att han tycker det är roligt. Och att den glädjen sprider sig till alla oss andra.

 

 

Om meningen med livet

Förr eller senare kommer vi till det ögonblick när vi börjar fundera över meningen med livet. Många av mina klienter kommer i kontakt med frågan om meningen med livet i samband med en livskris. Kanske har någon i omgivningen dött, kanske har någon drabbats av sjukdom eller någon annan svår händelse. Det blir då naturligt att inse att livet är ändligt. Och vad är då meningen med den tid vi lever här på jorden?

Många kanske förknippar frågan om meningen med livet med tungsinthet och depression. Men så behöver det inte alls vara. Det kan helt enkelt handla om nyfikenhet. Eller en längtan efter mening, efter något större. Eller att hitta min egen plats här i tillvaron, på riktigt. Det kan också handla om att bestämma mig för vad som är viktigt, vad som verkligen betyder något för mig. Vad jag vill använda min begränsade tid till och vad jag vill lämna efter mig den dagen även jag dör.

Filosofer har i alla tider funderat över meningen med livet. Jag kan givetvis inte presentera det ultimata svaret.

Däremot tror jag att vi alla kan bestämma vår mening i livet, i just detta vårt liv som vi lever just nu. För att kunna hitta och bestämma vår mening i livet behöver vi lära känna oss själva, vem vi är och vilka redskap som just vi utrustats med. Sen kan vi använda vår fria och medvetna vilja till att välja på vilket sätt vi vill använda oss själva. Vi kan också använda vår vilja för att välja förhållningssätt till livet, till oss själva och till våra medmänniskor.

Att bestämma sin mening i livet handlar om att ta sig själv och sina förmågor i bruk för det som är meningsfullt och viktigt för dig.

Finns det då inga ledtrådar till meningen med livet eller meningen i livet? Jo, det tror jag faktiskt att det gör. En ledtråd är Entusiasm. När du känner dig entusiastisk och engagerad i något på riktigt befinner du dig ofta i ditt centrum, i det som verkligen är Du. En annan ledtråd är Glädje. Det du tycker är roligt är ofta det som du är bra på. Där har du en ledtråd till just dina redskap för att välja din mening i ditt liv.