Balsam Blogg

Hej alla!

Jag heter Kerstin Nyström och arbetar med att odla människor. Det är det roligaste och mest intressanta jag vet!

På min fritid tycker jag också om att odla växter. Ofta har har jag fått aha-upplevelser om människoodling när jag arbetat i min trädgård. Nu vill jag gärna dela mina tankar och betraktelser med dig. Det är min förhoppning att du ska hitta inspiration för just ditt liv. Du får gärna kommentera bloggen på Balsams facebook! Och dela gärna med dig av sidan till andra!

Klicka på rubriken Hej alla om du vill prenumerera på Balsam Blogg!

De flesta av de vackra fotona är tagna av min barndomsvän Ann-Christine Påhlson. Du hittar fler av hennes bilder på http://faialflores.wordpress.com/about/

Att känna lugn

Många längtar efter att känna lugn. Ju fortare livet springer, ju högre krav vi har på oss, ju högre förväntningar och ju mer som måste hinnas med i vardagspusslet desto större blir längtan efter lugn. Lugn och ro. Lugn, tystnad och stillhet. En lugn oas att vila i och hämta kraft från.

Så vad kan vi göra för att känna lugn inom oss? Många upplever att man hittar ett lugn i naturen. Det lugnar vår stressade hjärna att gå i skogen, omgiven av grönska och tystnad. Havet och stranden kan lugna. Det är vilsamt att betrakta horisonten långt där borta, utan störande intryck i vår omedelbara närhet. Vi kan riktigt förnimma hur vår urgamla hjärna njuter av att vistas i sin urgamla miljö, naturen.

Många tycker att det är lugnande och avstressande att ta en massage eller en dag på spa för att få fart på kroppens egna ”lugn och ro hormoner”. Andra tar en genväg till lugnet via medicin eller alkohol.

Nackdelen med alla dessa vägar till det åtråvärda lugnet är att de är omvärldsberoende. De är beroende av att vi befinner oss på en viss plats eller en viss miljö eller i en speciell situation. När vi förflyttar oss från just denna del av omvärlden tillbaka till vardagen så försvinner oftast känslan av lugn. Och snart är vi tillbaka i den vanliga stressen och oron igen.

Det som egentligen behövs är ett ”mitt i smeten lugn”. Ett inre lugn som är portabelt. Som vi kan bära med oss var vi än befinner oss och vad vi än gör. En källa av lugn som vi har ständig tillgång till eftersom vi bär den inom oss.

Så hur kan vi hitta vägen till detta portabla inre lugn? Vi kan prova lite olika stigar i vårt sökande efter den inre källan av lugn. Stigarna kan vara andning, mindfulness eller yoga. Andra stigar kan vara bön eller meditation. När vi hittat en stig vi känner oss bekväma med att gå kan vi använda den så många gånger att det blir en väg. En väg som är lätt att hitta och använda oss av närhelst vi behöver lugn. Till slut blir vägen så självklar att vi använder den automatiskt.

Förra veckan skrev jag om att hjärnan blir bra på det vi tränar. Och vi kan träna på att känna lugn. Och att hitta det inom oss.

Att hantera sin oro

I mitt arbete som samtalsterapeut möter jag många som vill ha hjälp med att hantera sin oro. En oro som begränsar dem i deras liv, som påverkar deras relationer, som styr deras val och som ibland övergår i ren ångest.

Oro kan kännas obehaglig men är inte nödvändigtvis enbart negativ. Vår hjärna är konstruerad för att hjälpa oss överleva. Det är därför naturligt för hjärnan att fokusera på det som oroar oss eftersom möjligheten finns att det kan innebära ett hot mot vår överlevnad. Det är hjärnans uppgift att hålla oss uppmärksamma på alla hot och att skicka orossignaler så att vi ska kunna hantera situationen. Problemet är att hjärnan inte kan skilja på verkliga och inbillade hot. Den reagerar alltså lika kraftigt på en verklig fara som på en fantasibild där vi målat upp ett inbillat, om än möjligt, framtidsscenario.

När vi känner oro kan vi hantera den genom att:

  1. Ta den på allvar och känna in den. Vad handlar den om?
  2. Göra en verklighetscheck. Handlar det om ett verkligt hot? Eller ett inbillat, osannolikt hot som vi fantiserat fram en bild av?
  3. Om det är ett verkligt hot kan vi bestämma hur vi vill hantera det. Om vi till exempel känner oss oroliga för en presentation vi ska göra kanske vi kan förbättra våra förberedelser inför presentationen. Gå igenom upplägget? Träna inför en ”provpublik”? Ta tiden så att vi vet var vi kan stryka om det behövs? Göra bilderna tydligare? Lära oss inledningen utantill?
  4. Om det är ett inbillat hot eller ett hot vi inte kan göra något åt så kan vi välja att släppa hotbilden.

Många gånger kan det vara svårare att släppa en hotbild än att göra något åt den. Här kan vi hjälpa vår hjärna genom att hela tiden välja att skifta fokus till det vi kan påverka. Oftast finns det något vi kan göra, även om det bara är en liten sak, för att påverka det som oroar oss.

Hjärnan blir bra på det vi tränar. Om vi är vana vid att måla upp hotbilder och oroa oss hela tiden så har hjärnan fått mycket träning i att oroa sig. Det blir ett invant hjulspår som är lätt att ta in på utan att reflektera. Och som paradoxalt nog därför kan kännas tryggt, just eftersom det är så välkänt och invant. Vill vi träna på ett nytt sätt att hantera vår oro behöver vi aktivt välja nya vägar. En sådan väg kan vara att vänja oss vid att välja att fokusera på det vi kan påverka.

 

 

All utveckling går i cirklar

All utveckling går i cirklar. Personlig utveckling handlar inte om att ta sig längs en rät linje från punkt A till punkt B. Utvecklingen går i cirklar som formar en uppåtgående spiral. Och det sker i sitt eget tempo.

I mitt arbete som samtalsterapeut möter jag ofta klienter som suckar: ”Å nej! Jag trodde att jag var färdig med detta!” Kanske har de arbetat till exempel med att sätta sina gränser och hålla dem i olika situationer och gentemot olika personer. Och så inträffar det att de ännu en gång möter någon som trampar på dem, kör över dem och skrattar åt deras ”gräns”…

Många ser det som ett misslyckande. Att de gått tillbaka i sin utveckling och är tillbaka på punkt A. Det kan kännas så, men så är det inte. Det som händer är att vi kan möta den nu aktuella händelsen på en punkt på en högre cirkel i spiralen. Vi möter en likartad händelse som vi mött så många gånger tidigare i livet, men vi har lärt oss från tidigare varv och kan nu hantera allt mycket lättare. Vi kan notera att vi inte känner oss lika berörda och att vi har mer distans till situationen. Vi har lättare för att välja medvetet hur vi vill agera.

Vi kan välja att betrakta ”återfallet” som en repetitionsuppgift i vår livsläxa. Det är som om själva Livet vill kolla om vi minns det vi lärt oss. När vi klarat av repetitionsuppgiften kan nöjda gå vidare till nästa kapitel. Med vår nya kunskap och färdighet i bagaget.

Ibland behöver vi repetera flera gånger för att de nya färdigheterna ska sitta ordentligt. Vi kan behöva träna och öva, om och om igen. Det är som när ett litet barn håller på att lära sig att gå. I början faller det ofta. Barnet blir då inte sittande och tänker: ”Nu har jag provat. Det gick inte. Alltså är jag en sån som inte kan gå.”

Om det reser sig upp igen och fortsätter träna tills det kan gå obehindrat så tänker det inte heller: ”Nu har jag bevisat att jag kan gå. Då behöver jag aldrig göra det igen.”

På samma sätt handlar personlig utveckling om att lära känna oss själva och hantera våra utmaningar i livet. Och då kan vi glädja oss åt att upptäcka att det går lättare och lättare att klara av det vi tränat på!

 

Att se mönster i sitt liv

Samtalsterapi handlar mycket om att se mönster i sitt liv.

När vi ser tillbaka på vår livsresa och de utmaningar vi mött kan vi ofta se ett återkommande mönster som upprepats med olika variationer. Olika problem vi ställts inför, olika besvärliga personer vi mött, situationer vi hamnat i och händelser vi varit utsatta för bildar ett tema. Igen och igen har vi mött likartade utmaningar. Och ofta har de blivit värre och värre. Det är som om livet ropat till oss: ”Förstår du nu? Förstår du vad som är din utmaning att arbeta med i ditt liv?” Och ju ”starkare” vi är som person desto starkare behöver livet ropa för att vi ska börja lyssna…

Mönstret vi så småningom ser kan handla om vitt skilda saker. Att vi ständigt blivit övergivna. Att vi blivit utsatta för övergrepp och kränkningar av olika slag. Att vi haft svårt att sätta och hålla vår gräns. Att vi varit rädda för att ta emot och ge kärlek. Att vi ständigt flytt från situationer och personer. Att vi varit tvungna att klara oss själva. Att vi blivit använda och offrade för andras behovstillfredsställelse. Att vi ständigt krigat mot orättvisor. Att vi om och om igen blivit fråntagna det som är viktigt för oss. Att vi känt oss annorlunda och utanför.

Dessa teman har upprepats i olika variationer genom vårt liv. De har påverkat vår självbild och vårt sätt att agera. Vi har hittat våra strategier för att överleva det som vi ibland kan uppleva som vårt ”öde”.

När vi istället kan distansera oss och betrakta allt vi råkat ut för just som ett mönster är det ofta en stor lättnad. Distansen gör att vi kan betrakta mönstret utifrån istället för att vara fast intrasslade i det. Vi kan betrakta allt som en ”livsläxa”, en utmaning att arbeta med för vårt eget, och vår omgivnings, bästa. Så småningom kan vi välja nya strategier för att hantera allt.

Kanske är det inget fel på själva dig? Kanske har du bara fått en ovanligt tuff livsläxa att arbeta med på din livsresa?

Ta en kickoff med dig själv

Ibland är det bra att ta en kickoff med sig själv. Ett möte med dig själv för att kolla var du befinner dig just nu och vad du behöver för att nå dit du vill.

Kanske är det extra aktuellt just nu inför en ny arbetstermin. Men du tjänar på att ha ett möte med dig själv varje dag, i all enkelhet, utan att skjuta upp det för att något annat är ”viktigare”. Bara gör det.

Här kommer en enkel modell som du kan använda när du vill, var du vill:

Sätt dig ner med dig själv. Blunda, andas, fokusera inåt och fråga dig själv

  1. Vad känner jag just nu?

Bara observera de känslor du har just nu. Utan att värdera eller analysera. Bara konstatera vad du känner. Just nu. Kanske är du i kontakt med en stark känsla, kanske finns där även flera andra känslor.

  1. Vad behöver jag just nu?

Bara ställ frågan till dig själv och invänta svaret. Utan att värdera eller analysera. Du kan komma i kontakt med ett konkret behov som du har just nu, du kan också komma i kontakt med en mer diffus längtan. Bara observera det som kommer.

  1. På vilket sätt kan jag ge mig själv det jag behöver?

Bara ställ frågan till dig själv och tillåt dig förvånas över hur enkelt svaret kommer när du lyssnar till dig själv.

I denna övning finns inget facit och inget som är rätt eller fel svar. Om du till exempel observerat känslan ”stress” kan ditt behov handla om att du behöver röra på dig fysiskt eller behöver slutföra något som blivit liggande eller behöver kontakta en speciell person eller något annat. Oavsett vad du känner och behöver är det värt att tas på allvar. Känslornas uppgift är just att signalera behov. Om vi väljer att inte lyssna på våra känslor blir det svårt att veta vad vi verkligen behöver. Och om vi inte vet vad vi behöver blir det svårt att få det.

Genom att ta en kickoff med dig själv kan du ta kommandot. Du behöver inte vänta på att någon annan ska ordna mötet åt dig. Eller att någon annan ska tala om för dig vad du behöver i ditt liv.

Men om du kommer fram till att du behöver hjälp på vägen så är du såklart varmt välkommen att kontakta mig! Du hittar mig på www.balsamkonsult.se

När allt inte blev som vi tänkt oss

Ibland blir inte allt som vi tänkt oss. Just nu är vi många som är tillbaka på jobbet efter sommarledigheten och kanske är vi fyllda av blandade känslor. Någon tycker det är skönt att vara tillbaka i vardagens rutiner och relationer, en annan känner motstånd mot att ge upp ledigheten.

Före semestern hade vi troligen gjort upp planer. Kanske på platser att besöka, människor att umgås med. Kanske hade vi gjort oss bilder av semesterplatser med sol och vatten, glädje och skratt. Kanske hade vi sett fram emot välbehövlig vila eller projekt som vi äntligen skulle få tid att färdigställa.

Nu när semestern är slut kanske vi ser tillbaka och konstaterar att allt inte blev riktigt som vi tänkt oss. Ibland händer det saker som får oss ur balans, som rubbar våra cirklar och som framkallar oönskade känslor. Själv hade jag inte tänkt mig att så stor del av sommaren skulle handla om oro och sorg. Jag hade inte trott att jag, som tycker att jag vanligtvis är så lugn och fokuserad, skulle reagera som jag gjorde. Mina reaktioner och mitt agerande förvånade mig själv. Jag blev påmind om sådant som jag trott att jag arbetat mig igenom och läkt för länge sedan. Jag kunde observera hur förnuft och känslor drog åt helt olika håll. Det blev inte riktigt som jag tänkt mig.

För mig blev det en nyttig påminnelse om min egen sårbarhet. Och att allt växande är en process som aldrig stannar upp och som aldrig blir färdig. Det blev också en påminnelse om att vad som än händer så har vi möjlighet att välja hur vi vill hantera våra tankar och känslor. Även om vi kidnappas av oförutsedda känslor och reaktioner har vi alltid en möjlighet att hämta hem oss själva igen när det är dags att återvända till vårt centrum. Därifrån kan vi fortsätta leva. Även när allt inte blev som vi tänkt oss.

 

Att fokusera på det ljusa i livet

Utanför mitt fönster är sommarkvällen ljus när jag sitter och skriver detta. Paradisträdet blommar med sitt rosa överflöd och jag kan ana den vita jasminens doft. Den ljusaste och ljuvligaste sommartiden är just nu och just här.

Jag sitter och tänker på livet och hur gott det är just nu. Visst finns det en del som skulle kunnat fungera bättre eller annorlunda. Men samtidigt kan jag känna en genuin tacksamhet över så mycket, både stora och små saker i tillvaron.

För några år sedan var det populärt att skriva ”tacksamhetsdagbok”. Varje kväll skulle man skriva ner tre punkter som man kände sig tacksam över från dagen som gått. Syftet var inte, som många trodde, att som genom ett trollslag plötsligt bli en lycklig människa utan problem. Utan syftet var att skifta fokus. Genom att fokusera på det vi känner oss nöjda och tacksamma över så tillför vi detta mer kraft. Det vi fokuserar på får mer plats i våra liv och tenderar att växa.

Just nu, i den ljusaste tiden på året, känns det extra lätt att välja att fokusera på det ljusa i livet. Allt jag har att glädja mig över. Att känna mig stolt över. Att känna mig tacksam för.

Vi kan också välja att fokusera på det ljusa i oss själva. Det som alltid finns i mitten av vår kärna, hur många mörka lager vår omgivning än har lagt på oss under våra liv. Alla dessa lager som hindrat oss från att lysa, som hindrat oss från att glittra och skimra utifrån det ljus vi föddes med.

I terapiprocessen arbetar vi mycket med de mörka lagren av smärta, skam, skuld, orättvisor och inlärda destruktiva mönster som hindrar oss. De behöver belysas, just för att vi ska hitta tillbaka till ljuset i oss själva och i livet.

Mitt arbete som samtalsterapeut är en av de saker som jag känner mig tacksam över i mitt liv. Att jag haft lyckan att hitta min mission, det jag brinner för, och att jag har fått möjligheten att bistå andra människor på deras livsväg.

Nu önskar jag oss alla en ljus Sommar! Balsam Blogg tar sommaruppehåll och är tillbaka i augusti.

Om vikten av att avsluta och fira

Nu är tiden för skolavslutningar och studentfiranden. Festklädda och glada samlas vi för att fira att ett skolår är slut, att en examen är uppnådd. Vi gläds med varandra och kanske ser vi tillbaka på alla våra egna skolavslutningar.

Det är viktigt att avsluta och det är viktigt att fira ett avslut. Stora och viktiga händelser kanske vi firar med en fest, vi vill fira tillsammans med andra, dela glädjen, dela en ritual och stärka gemenskapen i vår grupp.

Men det är också viktigt att avsluta och fira mindre händelser i livet. Att avsluta innebär att vi kan sluta en energicirkel. Att vi fullföljt cirkeln av att ha fått en idé, planerat, jobbat på, kanske fått revidera våra planer innan vi är klara och har genomfört det vi ville. Det kan handla om ”stora” saker som att ha tagit en examen eller fått ett nytt jobb. Men oftast handlar det om de ”små” sakerna i vardagen. Att vi ringt det där samtalet som vi kanske dragit oss för. Att vi röjt diskbänken efter middagen. Att vi skickat iväg de där pappren som ska vara inne ett visst datum. Att vi dammsugit alla golven. Att vi köpt den där saken som vi kanske länge tänkt göra.

Dessa små energicirklar behöver också slutas och firas. Kanske inte alltid med en stor fest utan vi kan också ”fira” genom att ge oss en paus, att ge oss en stund för reflektion, att ge oss själva en klapp på axeln, att tillåta oss känna oss nöjda med att vi genomfört det vi bestämt oss för. Vi bestämmer själva på vilket sätt ”firandet” ska ske, det viktiga är att markera avslutet för att sedan släppa och gå vidare.

Vad händer om vi inte avslutar och markerar avslutet på något sätt? Svaret är givet när vi tänker på alla oavslutade projekt vi alla har i vår vardag. De suger vår energi. Just för att de inte är avslutade.

Ett sätt att avsluta är att genomföra det vi vill. Ett annat sätt att avsluta, och sluta en energicirkel, kan vara att medvetet välja att släppa projektet. Att medvetet välja att vänta med att renovera köket till nästa sommar. Att välja att släppa en orimlig uppgift. Att medvetet välja bort de där oavslutade planerna som ligger och suger energi.

Ett sådant avslut är också värt att fira.

Om hållbarhet och att skapa en hållbar tillvaro

Det skrivs alltmer om begreppet hållbarhet och jag träffar allt oftare människor som arbetar med hållbarhet inom olika områden.

Samtidigt träffar jag i mitt arbete som samtalsterapeut klienter som uttrycker att deras tillvaro håller på att falla isär, det som de trodde var hållbart hos arbete, familj, vänner, välmående och allmän världsbild har börjat vackla eller försvinna.

Så vad menar vi egentligen med hållbarhet? Från början användes begreppet mest i samband med hållbar miljö och hållbar ekonomi på global nivå. Nu pratar man också om vikten av att skapa hållbara samhällen och hållbara företag. Egentligen handlar det om hållbar lönsamhet och överlevnad. Och hållbarhetstänkandet är kopplat till en, ofta outtalad, tidsaspekt. För hur länge ska hållbarheten vara? Kanske till nästa mandatperiod, nästa bolagsstämma? Eller till nästa generation, eller till den egna pensionsdagen?

Själv har jag valt att arbeta med människor och människors utveckling. En aspekt av detta kan vara att skapa en hållbar tillvaro på individnivå. Många är fokuserade på tryggheten i en god hälsa, jobb, inkomst och den närmsta familjen. Man vill ”hålla” fram till helgen eller semestern eller tills barnen blir stora nog att klara sig själva. Livet blir som en hinderbana där det gäller att hålla ut tills man kommer i mål. Andra har andra perspektiv, man vill inte bara överleva utan också uppleva glädje och en känsla av meningsfullhet i livet.

Även om vi ordnar våra liv på bästa sätt och tar ansvar för att både vi själva och vår omgivning ska hålla och må bra på både kort och lång sikt så kan vi drabbas av sådant vi inte kan påverka. Sjukdom, förluster, olyckor, övergrepp eller något annat som orsakar en chock eller livskris. Även sådana händelser är en del av livet. Och det är då den verkliga hållbarheten visar sig i förmågan att komma tillbaka efter krisen.

Långsiktig hållbarhet handlar inte om att aldrig hamna i svårigheter. Det handlar om att hantera svårigheterna och komma tillbaka. I bästa fall lite klokare. För att kunna skapa den hållbarhet vi vill ha utifrån vår nya erfarenhet.

 

Detta inlägg är en favorit i repris från 2016

 

 

Att ge sig möjlighet att växa och utvecklas som människa

Hur kan man ge sig möjlighet att växa som människa?

Jag tycker om att odla, både människor och växter. När jag jobbar i min lilla trädgård tänker jag ofta på likheterna mellan vad växter och människor behöver för att växa.

Alla växter är olika och beroende av att bli planterade i just den rätta jordmånen för just sina unika förutsättningar för att kunna växa och utvecklas på bästa sätt. Det fungerar inte att plantera en ros i en sumpmark eller att så ett tomatfrö på sandig jord. Hur bra kvalitet det än är på själva fröet eller plantan så kommer de inte att kunna utvecklas, kanske kommer de inte ens att överleva.

I mitt arbete som samtalsterapeut möter jag ofta människor som försökt växa i en ”fel” miljö. Kanske har man fötts i en dysfunktionell familj, en familj där man kämpat med att överleva trots att miljön varit fylld av missbruk och övergrepp. Kanske har man blivit orättvist behandlad, lämnats mycket ensam eller fått ta alldeles för mycket ansvar alldeles för tidigt. Även om det lilla barnet varit alldeles underbart perfekt från början har det inte fått rätt jordmån för att kunna växa och utvecklas som människa.

Vi väljer inte själva vilken familj vi föds i. Däremot påverkar det vår självkänsla och självbild att vi blivit felaktigt behandlade. Och ibland fortsätter vi att söka oss till ”fel” växtmiljö, till sjuka arbetsplatser, till inkompetenta chefer eller till kärlekslösa partners.

När vi är vuxna har vi den möjlighet vi inte hade som barn, att plantera om oss själva i en jordmån som är ”rätt” för oss, som ger oss möjlighet att växa och bli den unika, fantastiska människa som vi egentligen varit redan från början. Vi kan ge oss själva möjlighet att bli den vi är.

Det är ett livslångt arbete att ge oss bästa möjligheter att växa. Vi behöver ge oss rätt ljus och näring. Vi behöver hålla ogräs och skadeinsekter borta genom att vara observanta på hur vi tillåter oss att bli behandlade. Ibland behöver vi skyddas från kyla och frost. Ibland kan vi behöva något att stödja oss mot. Vi behöver tålamod att låta oss utvecklas i vår egen takt. Och vi behöver tillåta oss att blomma ut i vår alldeles egna nyans.

Det är underbart spännande att odla sig själv och ge sig möjlighet att växa och utvecklas som människa!