Balsam Blogg

Hej alla!

Jag heter Kerstin Nyström och arbetar med att odla människor. Det är det roligaste och mest intressanta jag vet!

På min fritid tycker jag också om att odla växter. Ofta har har jag fått aha-upplevelser om människoodling när jag arbetat i min trädgård. Nu vill jag gärna dela mina tankar och betraktelser med dig. Det är min förhoppning att du ska hitta inspiration för just ditt liv. Du får gärna kommentera bloggen på Balsams facebook! Och dela gärna med dig av sidan till andra!

Klicka på rubriken Hej alla om du vill prenumerera på Balsam Blogg!

De flesta av de vackra fotona är tagna av min barndomsvän Ann-Christine Påhlson. Du hittar fler av hennes bilder på http://faialflores.wordpress.com/about/

Vad är det som gjort att du överlevt

Efter en stunds tystnad frågade jag kvinnan mitt emot mig: ”Vad är det som gjort att du överlevt, trots allt?”

Många andra, som upplevt liknande saker, har gått under. De har begått självmord, blivit dödade eller försvunnit in i en skuggvärld av missbruk, kriminalitet eller psykisk sjukdom. Men kvinnan som sitter mitt emot mig, min klient, har inte bara överlevt utan lever sitt fungerande liv här och nu.

Så vad är det egentligen som gör att en människa kan överleva de vidrigaste, mest ensamma och utlämnande saker man råkat ut för i livet? Att växa upp med missbruk och misshandel, att bli använd av de vuxna för att fylla deras behov. Att bli utsatt för mobbning eller sexuella övergrepp, att bli utesluten ur sin familj, att behöva fly för sitt liv, att mista det man älskar och behöver.

Det finns forskning som visar på viktiga faktorer för motståndskraft och vår förmåga att hantera kriser och förändringar i livet. Men när jag frågar mina klienter vad som gör att de egentligen har överlevt allt de gått igenom får jag oftast två svar:

Ett av svaren handlar om att man innerst inne ”visste” att man skulle överleva. Innerst inne hade man en grundmurad tro på att man skulle klara sig igenom allt och förr eller senare komma ut på andra sidan svårigheterna. Någonstans visste man att man inom sig bar på en kärna som inte går att förstöra. Jag brukar kalla detta för vår kärna av guld, den som vi alla har med oss sedan vi föddes till denna värld. Mina klienter brukar beskriva denna som en inre kompass som omedvetet visar vägen till nästa steg.

Det andra svaret handlar om att man vid svåra tillfällen i livet mött människor som haft en avgörande betydelse just då. När man ser tillbaka kan man minnas en mormor som gett trygghet, en lärare som trott på en, en granne som gett en hjälpande hand. Ibland kan det vara en läkare eller en terapeut. Men förvånansvärt ofta handlar det också om tillfälliga, till synes slumpmässiga möten med en medmänniska som just då och just där var precis det som behövdes.

Själv väljer jag att tro på att det kanske inte är så slumpmässigt. Utan att vi faktiskt möter de människor vi behöver på vår livsväg.

Om egoism och terapi

Ibland får jag frågor om egoism och terapi. Kan det inte vara så att man blir egoistisk av att arbeta med sin egen personliga utveckling? Att fokusera på sig själv och sina egna känslor, tankar och beteenden? Att älta sin barndom och fundera över sina egna behov?

Det händer att klienter säger att deras partner tycker att klienten blivit mer självisk sedan hen började i terapi. Oftast handlar det om klienter som varit anpassningsbara och givande, klienter som haft svårt att sätta gränser och skilja sina egna känslor och behov från omgivningens. Dessa mönster har varit bekväma för omgivningen, de har främst tjänat omgivningens behov. Därför kan vi fundera över vem som egentligen varit egoistisk i ett sådant förhållande.

I samtalsterapi arbetar vi med att identifiera och lära oss hantera alla våra olika delar. Vi utforskar våra känslor, tankar, intuition och fantasier. Vi utforskar ångest, rädslor och gamla inlärda mönster. Vi lär känna oss själva för att hitta en sund självkänsla. Därifrån kan vi så småningom använda vår vilja för att utifrån våra värderingar göra medvetna val, val som alltid både tjänar oss och begränsar oss.

En sund och stabil självkänsla handlar varken om att bli självgod eller egenkär. Istället kan du använda din självkänsla och självkännedom till att medvetet välja hur du vill använda dina olika delar och agera i olika situationer.

Jag skulle vilja gå så långt att jag hävdar att terapi motverkar egoism. Genom att lära känna dig själv och hitta den du är utvecklar du istället en genuin förmåga till empati. Denna empatiska förmåga kan du välja att använda för både din egen och omgivningens bästa.

Eller för att citera den kända läkaren och författaren Elisabeth Kübler-Ross:

”Ni måste förstå att ni inte kan hela världen förrän ni helat er själva först.”

Att gå omkring som en tryckkokare

Ibland möter jag klienter som säger att de går omkring som en tryckkokare. Ofta är de förnuftiga personer och möter tillvaron med ett klokt intellekt. De resonerar rationellt och deras omgivning uppfattar dem som förståndiga och vettiga människor.

Och ändå säger de själva att det känns som om de går omkring med en tryckkokare inombords. Ibland exploderar de okontrollerat. Triggade av något som både de själva och omgivningen tycker är en bagatell, kanske en oskyldig kommentar eller en väldigt liten händelse. Då kan tryckkokaren explodera i vrede och ut strömmar okontrollerad ilska eller tårar. Eftersom omgivningen inte känner igen den förnuftiga personen som vanligtvis är så sansad och kontrollerad reagerar omgivningen ofta med att dra sig tillbaka eller fördöma; ”Vad hände? Har hen blivit alldeles knäpp?”

Så varför blir det så här?

Jo, inuti den där tryckkokaren finns en massa instängda och nertryckta känslor. De har stängts in där för att personen som bär på tryckkokaren har varit tvungen att stänga in dem och ofta är det inlärt mycket tidigt i livet.

Om våra känslor inte blivit speglade när vi var barn, om vi inte fått lära oss att sätta namn på känslorna har vi heller aldrig fått lära känna den del av oss själva som består av våra känslor. Kanske har vi till och med fått lära oss att det är fel och fult att visa ”negativa” känslor. Eller att det bara är ”svaga” människor som visar känslor. Självklart lär sig barnet då att dölja sina känslor, för barn gör allt för att anpassa sig till flockens behov så att de ska bli accepterade.

Det finns också barn som lärt sig att oavsett hur ledsna, förtvivlade, arga eller övergivna de känner sig så finns ingen hjälp att få. Ingen vuxen ser deras förtvivlan och ingen vuxen tar ansvaret för att ge dem det de behöver. Kanske blir de till och med hånade eller slagna om de visar ”fel” känslor.

Det är dessa barn som lär sig att det är bäst att trycka ner sina egna känslor. Men känslorna försvinner inte. De samlas i den inre tryckkokaren där locket sitter stenhårt fast och trycket bara ökar. Ibland blir trycket så starkt att det blir en explosion. Och varken omgivningen eller personen som bär på tryckkokaren förstår vad som hände, det blir bara ”fel”.

I terapin kan vi arbeta med att lugnt och försiktigt lyfta på locket och lära känna innehållet i tryckkokaren. Steg för steg lär klienten känna och känna igen sina känslor. Känslor är inte farliga i sig, de är bara känslor. Inte för att de är bättre eller sämre än vårt förnuft. Utan helt enkelt för att känslorna också är en del av oss.

Läs också:

Att följa sina känslor

Att hantera sina känslor

Att gå in i väggen och igenom

Går det att gå in i väggen och igenom? Att komma ut på andra sidan och fungera i livet?

Långvarig stress kan i värsta fall övergå i utmattningssyndrom, ett mycket allvarligt tillstånd då det gått så långt att man fått hjärnskador av stress. Hjärnans signalsubstanser och kroppens hormoner fungerar inte längre som de ska.

Utmattningssyndrom kallades tidigare för utmattningsdepression, utbrändhet eller att ha ”gått in i väggen”. Det är en sjukdom där skadorna utvecklats under lång tid och där symptomen kommit smygande. De som drabbas av utmattningssyndrom är oftast personer som är högpresterande och ambitiösa med höga krav på sig själva. Därför har man nonchalerat sina stressymtom och istället för att ge sig återhämtning har man drivit sig själv ännu hårdare, slopat pauser och dragit ner på sömnen för att hinna det man ska. De som drabbas är oftast också lojala och ansvarstagande personer. I stället för att ta sig ur dysfunktionella arbetsplatser och relationer har man tvärtom stannat kvar och tagit ännu mer ansvar för att försöka få kontroll över situationen.

Detta kan pågå länge, ibland under flera år, och ju ”starkare” personen är desto längre orkar den härda ut. Men till slut smäller det. En del av mina klienter har beskrivit det just som att gå in i en vägg, att marken försvinner under fötterna, att man plötsligt inte vet var man befinner sig, man står på gatan och hittar inte hem till sin bostad, blackouten är total. Sen följer oftast en mycket lång tid av sjukskrivning där hela livet sätts på paus eftersom hjärnan och kroppen inte orkar mer. Systemet har kollapsat och energin är slut.

Den som är på väg in i ett utmattningssyndrom saknar nästan alltid själv sjukdomsinsikt. Istället för att ta sin ökande trötthet på allvar kompenserar man genom att tvärtom arbeta hårdare för att prestera det man ”måste”. Därför kan det kännas extra svårt när omgivningen i efterhand frågar varför den som drabbats av utmattningssyndrom inte själv sa ifrån och satte stopp.

Därför är också det viktigt att omgivningen, speciellt arbetsledare och personalansvariga på personens arbetsplats, är uppmärksamma på tecken som kan leda till utmattningssyndrom. Tecken som koncentrationsproblem, irritabilitet, aggressivitet eller att man drar sig undan sociala kontakter. Andra varningssignaler är sömnproblem, ångest och givetvis en ständig trötthet.

Utmattningssyndrom är det sista stadiet av stress. Går det då att komma tillbaka till livet igen? Ja, det gör det.

Läs mer:

Att komma tillbaka efter utmattningssyndrom

Historien om Anna, en av alla som drabbats

Att bearbeta utmattningssyndrom i samtalsterapi

Hur familjen drabbas

Att börja arbeta igen efter utmattningssyndrom

 

Allting hänger ihop

Så småningom kan vi lyfta blicken och se hur allting hänger ihop.

Många som söker terapi gör det av en speciell anledning. Det kan handla om allt från att man upplevt en smärtsam separation till att man alltid känner sig stressad till att man aldrig får till en hållbar kärleksrelation. Problemet har tagit över en stor del av tillvaron. Och någonstans hoppas och tror man att om man bara löser detta avgränsade problem så kommer livet att fungera smärtfritt och lyckan kommer för att stanna.

Men riktigt så enkelt är det inte. För allting hänger ihop.

Vi kan jämföra med hur ett företag fungerar; det räcker inte att satsa enbart på marknadsföring för att vi upplever att vi säljer för lite. Om vi ser marknadsföringen som vårt ”problem” kanske vi kan förbättra resultatet på kort sikt, men i längden måste vi sannolikt även utveckla kvalitet, logistik och service.

I samtalsterapi kan vi använda det upplevda problemet som en ingång men så småningom ser vi att allting hänger ihop. Det räcker inte med att bara ändra våra tankar. Eller att bara bearbeta känslorna. Eller att bara träna in ett nytt sätt att agera. Eller att bara ta bättre hand om vår kropp. För alla delar hänger ihop och påverkar varandra. Vi påverkas dessutom av var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Så det är inte konstigt om vi människor känner oss osäkra och vilsna ibland.

Samtidigt tänker jag att det är just denna osäkerhet som är en förutsättning för utveckling. Som gör att vi har möjlighet att se nya infallsvinklar, vara öppna för nya kombinationer och hitta nya vägar. Som samtalsterapeut har jag valt att arbeta på individnivå med hur allting hänger ihop. Det är ett kreativt och spännande arbete.

Just nu skulle jag önska mer av detta även på samhällsnivå. Att man slutar definiera specifika områden som problem som kan lösas oberoende av allt annat. Att man istället lyfter blicken och ser hur allting påverkar vartannat på många olika sätt. Att man ser hur allting hänger ihop.

 

 

Om våra relationer efter semesterledigheten

Ofta händer det mycket i våra relationer under semesterledigheten. Vi har mer tid för partner, familj och vänner och umgås på ett annat sätt än under arbetsperioder. Detta kan leda till att vi kommer varandra närmre och att vi får fina upplevelser tillsammans. Vi utvecklar och stärker vår ”flock” och går in i höstmånaderna med ny energi.

Men semesterledigheten kan också vara påfrestande för våra relationer. Skilsmässostatistiken är på topp efter sommaren, liksom efter julledigheten. Vad beror det på? Det är såklart individuellt. Det blir svårare att undvika konflikter genom att fly in i vardagsrutiner och jobb. Gammalt tjafs kommer lätt upp till ytan när man ”måste” umgås intensivt. Många dricker mer alkohol på semestern än annars. Men framför allt är mitt intryck att det beror på att man haft olika förväntningar på ledigheten. Och att man inte kommunicerat sina förväntningar tydligt med omgivningen.

Om den ena partnern förväntat sig att äntligen få vila, kanske att den andre ska ta över ansvaret för barn och matlagning. Och den andre partnern förväntat sig att äntligen få ägna sig helhjärtat åt sin hobby. Och man inte kommunicerat sina respektive förväntningar, ja, då blir det problem.

Om man dessutom lägger ansvaret på partnern, eller omgivningen, för att man själv ska få det man behöver och må bra. Ja, då är risken att man även riktar sin ilska och besvikelse på omgivningen när det inte blev som man förväntat sig.

Om man låter sin besvikelse ta sig uttryck i anklagande attacker väcks automatiskt ett försvar hos den andre. Försvaret kan ta sig uttryck i en aggressiv motattack eller genom att man barrikaderar sig bakom tystnad, surhet eller martyrskap. Och den efterlängtade semesterledigheten blev inte så kul för någon.

Lösningen heter kommunikation. För att kommunikation ska fungera behövs dels att vi tydligt kan uttrycka våra tankar, känslor och behov. Det krävs också att vi kan, och är villiga, att lyssna. Båda delarna är svårt när vi befinner oss i anfall eller försvar.

Därför är det smart att ta hjälp av en utomstående och objektiv person. Därför finns det samtalsterapeuter och parterapeuter. Om du vill.

 

Att välja det du verkligen vill

I samtalsterapi arbetar vi mycket med att utveckla Viljan. Så att du kan välja det du verkligen vill.

Ofta tror vi att viljan är fri och att vi väljer fritt. Men riktigt så enkelt är det inte. Många gånger är det våra inlärda roller som bestämmer hur vi väljer att agera eller inte agera. Om vi till exempel lärt oss att vi måste vara starka och klara oss själva kommer det att påverka hur vi väljer. Eller om vi lärt oss att vi måste anpassa oss och inte vara till besvär, ja då kommer vi att hantera situationen på ett helt annat sätt än om vi lärt oss att vi har rätt att ta plats här i livet.

En del har lärt sig att de inte har någon rätt att välja överhuvudtaget. En av mina klienter berättade att hon växt upp med att höra ”din vilja sitter i skogen!” Fortfarande som vuxen hade hon svårt att inse att hon kunde ha en egen vilja, hon lät andra bestämma det mesta i sitt liv.

Det är en spännande upptäcktsfärd när vi i samtalsterapin kan utforska och lära känna våra olika delpersonligheter, alla de roller som vi lärt oss att vi måste spela för att duga och bli omtyckta. Då upptäcker vi också hur mycket dessa roller påverkat våra val. Allt ifrån val av utbildning och yrke till val av partner och livsstil.

Det är först när vi identifierat alla våra delar och lärt oss hantera dem som vi på riktigt kan göra medvetna val. Och det är kanske först då vi upptäcker att alla val har ett pris, alla val både tjänar oss och har ett pris vi får betala. Och att det faktiskt är ett val även att inte välja.

Ett exempel: Om du befinner dig i en relation där du mår dåligt så kanske en Lojal del av dig vill stanna, härda ut, göra ditt bästa eftersom du en gång lovat evig kärlek. En Duktig del av dig tar på sig alltmer ansvar och arbete för att få allt bli bra. Och så väljer Lojal och Duktig åt dig, de väljer att du ska stanna i relationen.

Eller kanske du har en inre Rebell som säger att du tänker minsann inte anpassa dig efter någon annan! Eller en Konflikträdd del som tycker att nu börjar det bli lite väl jobbigt med alla krav i relationen. Och så väljer Rebellen och den Konflikträdde åt dig, de väljer att dra sig ur relationen.

I själva verket är det inte Du som valt vad Du verkligen vill. I samtalsterapin kan du lära känna dina olika delar, och därmed dig själv. Och hitta din styrka i att medvetet välja det Du verkligen vill. Och välja utifrån värderingar som Du medvetet valt.

Om värmeslag och klimatångest

Denna sommar är vi väl många som, åtminstone bildligt, drabbats av värmeslag. Själv har jag ibland undrat om jag fått algblomning i hjärnan av värmen, jag har undvikit att tänka djupsinniga tankar och lagt ambitiösa sommarplaner åt sidan. Mest har jag latat mig, badat och njutit av sommarledigheten.

Men jag har också mött klimatångest. Värme, torka och bränder har fått många människor att känna rädsla och ångest över klimatförändringarna som de flesta forskare är överens om håller på att ske. Och som blivit extra tydliga för oss alla just denna ovanliga sommar. Vad händer med vattnet? Vad händer med vår livsmedelsförsörjning? Och hur ska det bli för våra barn och barnbarn? Det är många frågor som kan väcka klimatångest. Ångest inför framtiden.

Så hur kan vi hantera vår klimatångest?

Som med all annan ångest kan vi stanna upp och ta den på allvar. Under ångesten finns rädsla, och allra djupast handlar det om vår rädsla att dö.

Nästa steg är att göra en verklighetscheck. Är det ett verkligt hot eller är det enbart vår egen fantasi som framkallar ångesten? Om vi kan se att vår ångest grundar sig i våra egna fantasier om en hotbild kan vi, åtminstone när vi bearbetar detta i terapi, se att det ofta kommer ifrån att vi lärt oss att ständigt vara observanta på hot. Om vi saknat nödvändig trygghet har vi lärt oss att leva i ständig katastrofberedskap. Givetvis inte enbart när det gäller klimatförändringar utan alla förändringar som kan innebära att vi blir övergivna, ensamma, maktlösa eller riskera att inte klara oss.

Om vi däremot kan se att vår ångest beror på ett verkligt hot behöver vi fråga oss om vi kan göra något åt hotet. Därför att känslan av maktlöshet är mycket stressframkallande.

Oftast finns det något du kan göra för att ta kommandot över ångesten. Du har själv möjlighet att välja vad och hur du vill göra. För att ta kommandot över klimatångest kan du kanske välja att förändra några av dina vardagsvanor för att de ska stämma överens med dina medvetna värderingar. Du kan välja att engagera dig politiskt eller i en miljöorganisation. Du kan ta reda på de olika partiernas miljöpolitik innan du väljer hur du vill rösta i valet i höst.

Utifrån din egen upplevelse och utifrån vad just Du mäktar med kan du ta kommandot över ångest som grundar sig i hot där du själv kan göra något för att påverka situationen.

Sådant som vi inte kan påverka, där vi verkligen är maktlösa, får vi hantera på annat sätt. Men mer om det i kommande inlägg.

 

Att välja vad du tror på

Du har möjlighet att välja vad du tror på. Vad du vill tro på.

Jag satt en gång mitt emot en klient som vägrade tro på att hennes man älskade henne. Trots att han uttryckte det både i ord och kärleksfulla handlingar så vågade hon inte tro på honom. Hon valde, medvetet eller omedvetet, att tvivla och känna sig osäker.

Vad beror det på att vi väljer att inte tro? Det kan givetvis bero på många olika saker. Ibland kan det finnas uppenbart synliga skäl att tvivla, ibland kan det handla om vår egen svårighet att våga lita på någon. Ibland kan det handla om att vi tvivlar på att någon överhuvudtaget kan älska oss, att vi skulle kunna vara värda att bli älskade.

När jag var tonåring hade jag en kamrat som var aktiv i en frikyrka och djupt troende på Gud. På en tonårings lite arroganta sätt frågade jag henne hur det skulle kännas om hon efter att hon hade dött upptäckte att det fanns ingen himmel och ingen Gud? Hon log stillsamt och svarade att det spelade ingen roll, hennes Gudstro gav henne så mycket i detta liv att det var värt att ta risken att det inte väntade något himmelrike på andra sidan.

Och det är väl detta som Tro handlar om. Att vi väljer att tro på något utan att ha några garantier, utan att Veta hur det på ett garanterat mätbart sätt står till. Att vi har möjlighet att välja att säga Ja eller Nej till vad vi vill tro på.

Detta gäller både i stort och smått. Vi väljer om vi vill tro på Gud, universums krafter, en speciell religion, vetenskapen, en affärsidé, det vi läser i sociala medier eller något skvaller vi hör.

Det viktiga är att vi väljer medvetet. Och för att kunna göra det behöver vi också bli medvetna om hur det tjänar oss att Tro på något. Och vad som hindrar oss från att Tro, även om det kanske är det som vi innerst inne längtar efter att göra.

För du har möjlighet att välja vad du tror på. Och det påverkar ditt liv här och nu.

Tydlighet ger Trygghet

Tydlighet ger trygghet brukar jag säga till mina klienter. Att säga det man menar och mena det man säger. Att veta vad som gäller. Att veta var gränserna går. Att veta vad som förväntas och vad som kommer att hända. Från det att vi är små barn behöver vi kunna lita på vår omgivning, vi behöver en tydlig bild av hur ”världskartan” ser ut och hur vi ska navigera i vår värld för att klara oss.

Oklara regler och otydlig kommunikation skapar otrygghet och stress. För att hantera detta utvecklar vi olika strategier för att överleva i världen. Kanske utvecklar vi ett undvikande beteende och strävar efter att synas så lite som möjligt för att inte utsätta oss för risken att göra fel. Kanske lär vi oss att använda manipulation eller anpassning för att undvika att bli kritiserade. Kanske försöker vi ändå göra allt perfekt för att leva upp till krav som hela tiden förändras.

Dessa överlevnadsstrategier tar vi omedvetet med oss in i vår vuxna ålder. Vi har ju en gång lärt oss att vi behöver dem för att klara oss i världen.

Just nu är påbudet om GDPR ett bra exempel på hur otydlighet skapar otrygghet. Oklara regler och dubbla budskap skapar stress och osäkerhet bland företagare som är beroende av att kunna navigera på den ”världskarta” som gäller när man driver företag. Samtidigt hotar den auktoritet som har makten med enorma böter om vi bryter mot de regler som, även av experter, kan tolkas på helt olika sätt. Precis som att barn gör allt de kan för att klara sig i den miljö de är beroende av så gör nu de flesta företag allt de kan för att göra rätt, bli betraktade som okej och undgå straff i den miljö de är beroende av.

Och vi kan känna igen de gamla överlevnadsstrategierna; att undvika genom att göra ingenting och hoppas att man undgår uppmärksamhet, att manipulera genom att hitta fiffiga genvägar att hantera problemen, att verkligen göra sitt allra bästa för att tillgodose de regler som inte går att tillgodose eftersom de förändras beroende på vem man frågar.

Precis som när vi var barn är det kanske inte själva reglerna vi reagerar mot och gör oss osäkra. Utan otydligheten och sättet de kommuniceras på. För det är Tydlighet som ger Trygghet.