Det goda samtalet

I veckan åt jag lunch med en god vän som arbetar som präst. Vi pratade om livet, döden, Gud och annat intressant som man gärna diskuterar över en sushi på lunchen! Vi var så fokuserade på vårt samtal att när vi till slut lyfte blicken och såg oss omkring hade det gått flera timmar. Vi var helt ensamma kvar i restaurangen och personalen hade diskret dragit sig tillbaka.

Vi sade hejdå och gick var och en till våra jobb. Jag var uppfylld av glad energi och tacksamhet efter vårt möte och vårt intensiva samtal.

Ibland tänker jag att Det Goda Samtalet är en bristvara i vår vardag. Det samtal där vi inte bara säger ”Tjena, läget?” ”På topp! Och du?” Utan där vi verkligen ger varandra tid och uppmärksamhet, där vi kan mötas som vi är, utan att värdera eller ha uppmärksamheten på att hålla vår egen fasad. Det är vid sådana samtal vi upptäcker att vi båda bara är människor och att vi har så mycket gemensamt bara just därför.

Att välja att ge av vår tid. Att välja att prioritera vår samvaro med någon annan. Att vara fullständigt närvarande i mötet med den andre. Utan att värdera eller döma, utan baktankar eller förväntningar. Det är Gott för oss människor!

Till bloggen