- När tillvaron trasslar -
Just nu känns det extra viktigt att du kan hantera din rädsla.
Rädsla smittar snabbare än något virus. Och i denna tid av coronavirus är det lätt att bli påverkad av kollektiv rädsla för vad som kan hända. Jag har själv tillbringat det mesta av helgen i ickevald ensamhet eftersom alla mina roliga planerade aktiviteter ställts in. Det är lätt hänt att bli kidnappad av rädsla när man följer händelserna i media. Rädslan påverkar oss så att vi reagerar mer primitivt eftersom de logiska delarna av hjärnan stängs ner och vårt system blir inställt på att vi helt enkelt ska överleva. Rädslorna och stressen gör då också att vi får ett tunnelseende, vår empati och förmåga att bry oss om varandra blir underordnad vår egen överlevnad. Det är därför inte så konstigt att många människor agerat till exempel genom att hamstra pasta och toalettpapper. Trots att det inte finns några rationella skäl kan det vara lätt att ryckas med av en kollektiv rädsla av att bli utan toalettpapper. Och att då agera likadant som ”alla andra” utan att ifrågasätta rimligheten.
Så hur kan vi då göra för att hantera våra rädslor? Hur kan vi undvika ångest och panik?
Självklart har du all rätt att känna rädsla. Men agera inte på din rädsloreaktion utan stanna upp istället för att rusa iväg på impuls.
Vad är sant och vad är rimligt? Du kan välja att hämta din omvärldsinformation från så säkra källor som möjligt. Du kan välja att betrakta informationen om vad som händer i dig själv utan att värdera dina känslor. Just nu kan vi till exempel konstatera att coronaviruset inte är speciellt farligt för normalfriska människor i arbetsför ålder. Och att det är mer smittsamt än vanligt influensavirus. Vi kan konstatera att det är viktigt att minimera smittspridningen eftersom infektionen kan vara farlig för äldre och sköra människor. Och att vårt sjukvårdssystem inte kommer att kunna klara av att hantera om för många behöver sjukvård samtidigt. Det är därför vi behöver undvika smittspridning. Inte för att du genast kommer att falla död ner om just du blir smittad.
Du kan till exempel välja att följa instruktionerna om att stanna hemma om du känner dig förkyld och att vara noga med din handhygien. Du kan också välja medvetet att tänka lite extra på andra. Att ringa till din äldre släkting som kanske sitter ensam och inte vågar gå ut. Att hjälpa någon att handla eller hämta medicin från apoteket.
Du kan också välja att se att även denna kris kommer att gå över. Och att du kan välja att reflektera över vad du kan lära dig av krisen. Om dig själv och dina egna reaktioner. Om hur din familj, dina grupper och ditt samhälle reagerat.
Sverige har utvecklats till ett individualistiskt land. Och visst är det den enskilde individen som är den minsta byggstenen i alla grupper. Men vi är alla beroende av varandra, vi är beroende av att våra grupper fungerar som kollektiv. Kanske kan Corona bli den utmaning, både individuellt och kollektivt, som leder fram till något nytt och hållbart livskraftigt för oss alla.