Balsam Konsult

Så småningom kan vi lyfta blicken och se hur allting hänger ihop.

Många som söker terapi gör det av en speciell anledning. Det kan handla om allt från att man upplevt en smärtsam separation till att man alltid känner sig stressad till att man aldrig får till en hållbar kärleksrelation. Problemet har tagit över en stor del av tillvaron. Och någonstans hoppas och tror man att om man bara löser detta avgränsade problem så kommer livet att fungera smärtfritt och lyckan kommer för att stanna.

Men riktigt så enkelt är det inte. För allting hänger ihop.

Vi kan jämföra med hur ett företag fungerar; det räcker inte att satsa enbart på marknadsföring för att vi upplever att vi säljer för lite. Om vi ser marknadsföringen som vårt ”problem” kanske vi kan förbättra resultatet på kort sikt, men i längden måste vi sannolikt även utveckla kvalitet, logistik och service.

I samtalsterapi kan vi använda det upplevda problemet som en ingång men så småningom ser vi att allting hänger ihop. Det räcker inte med att bara ändra våra tankar. Eller att bara bearbeta känslorna. Eller att bara träna in ett nytt sätt att agera. Eller att bara ta bättre hand om vår kropp. För alla delar hänger ihop och påverkar varandra. Vi påverkas dessutom av var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Så det är inte konstigt om vi människor känner oss osäkra och vilsna ibland.

Samtidigt tänker jag att det är just denna osäkerhet som är en förutsättning för utveckling. Som gör att vi har möjlighet att se nya infallsvinklar, vara öppna för nya kombinationer och hitta nya vägar. Som samtalsterapeut har jag valt att arbeta på individnivå med hur allting hänger ihop. Det är ett kreativt och spännande arbete.

Just nu skulle jag önska mer av detta även på samhällsnivå. Att man slutar definiera specifika områden som problem som kan lösas oberoende av allt annat. Att man istället lyfter blicken och ser hur allting påverkar vartannat på många olika sätt. Att man ser hur allting hänger ihop.

Ofta händer det mycket i våra relationer under semesterledigheten. Vi har mer tid för partner, familj och vänner och umgås på ett annat sätt än under arbetsperioder. Detta kan leda till att vi kommer varandra närmre och att vi får fina upplevelser tillsammans. Vi utvecklar och stärker vår ”flock” och går in i höstmånaderna med ny energi.

Men semesterledigheten kan också vara påfrestande för våra relationer. Skilsmässostatistiken är på topp efter sommaren, liksom efter julledigheten. Vad beror det på? Det är såklart individuellt. Det blir svårare att undvika konflikter genom att fly in i vardagsrutiner och jobb. Gammalt tjafs kommer lätt upp till ytan när man ”måste” umgås intensivt. Många dricker mer alkohol på semestern än annars. Men framför allt är mitt intryck att det beror på att man haft olika förväntningar på ledigheten. Och att man inte kommunicerat sina förväntningar tydligt med omgivningen.

Om den ena partnern förväntat sig att äntligen få vila, kanske att den andre ska ta över ansvaret för barn och matlagning. Och den andre partnern förväntat sig att äntligen få ägna sig helhjärtat åt sin hobby. Och man inte kommunicerat sina respektive förväntningar, ja, då blir det problem.

Om man dessutom lägger ansvaret på partnern, eller omgivningen, för att man själv ska få det man behöver och må bra. Ja, då är risken att man även riktar sin ilska och besvikelse på omgivningen när det inte blev som man förväntat sig.

Om man låter sin besvikelse ta sig uttryck i anklagande attacker väcks automatiskt ett försvar hos den andre. Försvaret kan ta sig uttryck i en aggressiv motattack eller genom att man barrikaderar sig bakom tystnad, surhet eller martyrskap. Och den efterlängtade semesterledigheten blev inte så kul för någon.

Lösningen heter kommunikation. För att kommunikation ska fungera behövs dels att vi tydligt kan uttrycka våra tankar, känslor och behov. Det krävs också att vi kan, och är villiga, att lyssna. Båda delarna är svårt när vi befinner oss i anfall eller försvar.

Därför är det smart att ta hjälp av en utomstående och objektiv person. Därför finns det samtalsterapeuter och parterapeuter. Om du vill.

Många tycker det är positivt att vara lösningsorienterad. I jobbannonser efterfrågas egenskapen lösningsorienterad och ofta ställs det, lite lättvindigt, i motsats till att vara problemorienterad.

Men vad innebär det egentligen att vara lösningsorienterad? Jo, utifrån ett upplevt problem eller behov fokuserar vi på målet, att få vårt behov tillgodosett. Att vara lösningsorienterad har alltid varit en nödvändighet för människors överlevnad. Om vi tänker oss ”urmänniskan” som strövade omkring på savannen och plötsligt började känna sig hungrig så innebar det att hon hade ett behov hon var tvungen att fylla för att överleva; hon var tvungen att hitta mat. Och för att hitta mat behövde hon fokusera på hur hon skulle lösa problemet så effektivt som möjligt.

Vi fungerar fortfarande likadant som urmänniskan. När vi behöver fokusera på lösningen börjar vi utforska möjligheterna och undersöka olika alternativ. Hoppet om att bli belönade sätter igång utsöndringen av belöningshormonet dopamin. Dopaminet gör oss uthålliga i vår jakt på lösningen. Det gör oss energiska, aktiva, drivna och entusiastiska. Oavsett om målet är att hitta mat för magen, att få en bonus på jobbet eller att ingå i en attraktiv grupp som vi vill vara med i.

Som samtalsterapeut har jag träffat många människor som älskar att vara i sitt lösningsorienterade flöde. De njuter av att känna energin i dopaminpåslaget, att ha fullt fokus på målet och belöningen.

Det är verkligen härligt och kraftfullt att vara lösningsorienterad. Men som alla egenskaper har det också sitt pris. Att ha allt fokus på lösningen innebär att vi får ett tunnelseende. Allt annat runt omkring blir mindre viktigt, vi blir sämre på att lyssna och ta in andras åsikter, vi blir sämre på att ta hänsyn till omgivningens behov. Den höga energin kan göra oss rastlösa, riskbenägna och egoistiska. Det viktiga är ju att lösa problemet, få vår belöning och ”överleva”.

Om vi går tillbaka till jämförelsen med urmänniskan på savannen så följdes en framgångsrik problemlösning naturligt av återhämtning. När man hittat föda och ätit sig mätt kunde man slappna av och vila. Nöjd, lugn och tillfreds kunde man vila tillsammans med sin flock och eftersom alla akuta behov var tillgodosedda kunde man känna sig lugn och trygg. När trygghetshormonet oxytocin utsöndras kan vi också öppna upp och bry oss om andra och känna oss harmoniska i livet.

Det är alltså inte meningen att vi ska vara lösningsorienterade hela tiden. Vi kanske känner oss aktiva och energiska men det lösningsorienterade tillståndet tar också energi. Därför behöver vi tillåta oss att fylla på ny energi genom att återhämta oss mellan varven. Urmänniskan gjorde detta naturligt och instinktivt. Idag har vi uppfunnit så många behov som vi tror är nödvändiga att tillgodose för att överleva att vi driver oss själva att hoppa över återhämtningen och ständigt ha fokus på nya mål.

Men det är inte någon hållbar lösning i längden.

Jag önskar oss alla en God Jul, en riktigt skön julhelg och allt Gott inför det nya året!

När det gamla året snart är slut kan det vara dags att summera och reflektera. Vad känner du dig nöjd och stolt över? Vad kunde du gjort bättre? Har du uppnått de mål du hade för året, både arbetsmässigt och privat?

Arbetsmässigt har jag haft ett mycket bra år. Basen i min verksamhet har som alltid varit det dagliga arbetet på mottagningen där jag möter mina kära klienter. Det är en gåva att få följa dem på deras väg och delta i deras utveckling. Nu har jag arbetat som terapeut i många år och för varje år känner jag att jag blir skickligare och kan använda mina verktyg säkrare och mer kreativt.

Jag har också haft ett antal föreläsningsuppdrag under året och jag har medverkat som samtalsterapeut och expert i flera tidningar. Jag har gått egna utbildningar och utökat mitt professionella kontaktnät som både jag och mina klienter har nytta av.

Från mitt arbetsår 2017 väljer jag att ta med mig uthållighet i att följa min väg och min uppgift. Min mission är att hjälpa andra människor att hitta hem till sig själva så att de kan växa och utvecklas på sitt eget sätt. Det är där jag har min glädje och mitt engagemang.

Privat har mitt eget år 2017 har varit präglat av kontraster. Det första halvåret var fyllt av glädje, fest och kärlek. Jag firade min 60-årsdag, gjorde en underbar resa och många andra roliga saker tillsammans med familj och vänner.

Det andra halvåret har varit fyllt av oro, sorg och död. Jag miste min älskade far. Jag har också mist andra relationer, tryggheter och sammanhang som jag vant mig vid att ha i mitt liv.

Från detta väljer jag att ta med mig erfarenheten av att stå kvar i min mitt, i mitt centrum. Oavsett vad som händer och oavsett känslostormar så är jag den jag är.

Nu tar Balsam Blogg tar julledigt och är tillbaka i januari.

Till dess önskar jag oss alla en riktigt God Jul på alla sätt!

All utveckling går i cirklar. Personlig utveckling handlar inte om att ta sig längs en rät linje från punkt A till punkt B. Utvecklingen går i cirklar som formar en uppåtgående spiral. Och det sker i sitt eget tempo.

I mitt arbete som samtalsterapeut möter jag ofta klienter som suckar: ”Å nej! Jag trodde att jag var färdig med detta!” Kanske har de arbetat till exempel med att sätta sina gränser och hålla dem i olika situationer och gentemot olika personer. Och så inträffar det att de ännu en gång möter någon som trampar på dem, kör över dem och skrattar åt deras ”gräns”…

Många ser det som ett misslyckande. Att de gått tillbaka i sin utveckling och är tillbaka på punkt A. Det kan kännas så, men så är det inte. Det som händer är att vi kan möta den nu aktuella händelsen på en punkt på en högre cirkel i spiralen. Vi möter en likartad händelse som vi mött så många gånger tidigare i livet, men vi har lärt oss från tidigare varv och kan nu hantera allt mycket lättare. Vi kan notera att vi inte känner oss lika berörda och att vi har mer distans till situationen. Vi har lättare för att välja medvetet hur vi vill agera.

Vi kan välja att betrakta ”återfallet” som en repetitionsuppgift i vår livsläxa. Det är som om själva Livet vill kolla om vi minns det vi lärt oss. När vi klarat av repetitionsuppgiften kan nöjda gå vidare till nästa kapitel. Med vår nya kunskap och färdighet i bagaget.

Ibland behöver vi repetera flera gånger för att de nya färdigheterna ska sitta ordentligt. Vi kan behöva träna och öva, om och om igen. Det är som när ett litet barn håller på att lära sig att gå. I början faller det ofta. Barnet blir då inte sittande och tänker: ”Nu har jag provat. Det gick inte. Alltså är jag en sån som inte kan gå.”

Om det reser sig upp igen och fortsätter träna tills det kan gå obehindrat så tänker det inte heller: ”Nu har jag bevisat att jag kan gå. Då behöver jag aldrig göra det igen.”

På samma sätt handlar personlig utveckling om att lära känna oss själva och hantera våra utmaningar i livet. Och då kan vi glädja oss åt att upptäcka att det går lättare och lättare att klara av det vi tränat på!

Utanför mitt fönster är sommarkvällen ljus när jag sitter och skriver detta. Paradisträdet blommar med sitt rosa överflöd och jag kan ana den vita jasminens doft. Den ljusaste och ljuvligaste sommartiden är just nu och just här.

Jag sitter och tänker på livet och hur gott det är just nu. Visst finns det en del som skulle kunnat fungera bättre eller annorlunda. Men samtidigt kan jag känna en genuin tacksamhet över så mycket, både stora och små saker i tillvaron.

För några år sedan var det populärt att skriva ”tacksamhetsdagbok”. Varje kväll skulle man skriva ner tre punkter som man kände sig tacksam över från dagen som gått. Syftet var inte, som många trodde, att som genom ett trollslag plötsligt bli en lycklig människa utan problem. Utan syftet var att skifta fokus. Genom att fokusera på det vi känner oss nöjda och tacksamma över så tillför vi detta mer kraft. Det vi fokuserar på får mer plats i våra liv och tenderar att växa.

Just nu, i den ljusaste tiden på året, känns det extra lätt att välja att fokusera på det ljusa i livet. Allt jag har att glädja mig över. Att känna mig stolt över. Att känna mig tacksam för.

Vi kan också välja att fokusera på det ljusa i oss själva. Det som alltid finns i mitten av vår kärna, hur många mörka lager vår omgivning än har lagt på oss under våra liv. Alla dessa lager som hindrat oss från att lysa, som hindrat oss från att glittra och skimra utifrån det ljus vi föddes med.

I terapiprocessen arbetar vi mycket med de mörka lagren av smärta, skam, skuld, orättvisor och inlärda destruktiva mönster som hindrar oss. De behöver belysas, just för att vi ska hitta tillbaka till ljuset i oss själva och i livet.

Mitt arbete som samtalsterapeut är en av de saker som jag känner mig tacksam över i mitt liv. Att jag haft lyckan att hitta min mission, det jag brinner för, och att jag har fått möjligheten att bistå andra människor på deras livsväg.

Nu önskar jag oss alla en ljus Sommar! Balsam Blogg tar sommaruppehåll och är tillbaka i augusti.

Hur kan man ge sig möjlighet att växa som människa?

Jag tycker om att odla, både människor och växter. När jag jobbar i min lilla trädgård tänker jag ofta på likheterna mellan vad växter och människor behöver för att växa.

Alla växter är olika och beroende av att bli planterade i just den rätta jordmånen för just sina unika förutsättningar för att kunna växa och utvecklas på bästa sätt. Det fungerar inte att plantera en ros i en sumpmark eller att så ett tomatfrö på sandig jord. Hur bra kvalitet det än är på själva fröet eller plantan så kommer de inte att kunna utvecklas, kanske kommer de inte ens att överleva.

I mitt arbete som samtalsterapeut möter jag ofta människor som försökt växa i en ”fel” miljö. Kanske har man fötts i en dysfunktionell familj, en familj där man kämpat med att överleva trots att miljön varit fylld av missbruk och övergrepp. Kanske har man blivit orättvist behandlad, lämnats mycket ensam eller fått ta alldeles för mycket ansvar alldeles för tidigt. Även om det lilla barnet varit alldeles underbart perfekt från början har det inte fått rätt jordmån för att kunna växa och utvecklas som människa.

Vi väljer inte själva vilken familj vi föds i. Däremot påverkar det vår självkänsla och självbild att vi blivit felaktigt behandlade. Och ibland fortsätter vi att söka oss till ”fel” växtmiljö, till sjuka arbetsplatser, till inkompetenta chefer eller till kärlekslösa partners.

När vi är vuxna har vi den möjlighet vi inte hade som barn, att plantera om oss själva i en jordmån som är ”rätt” för oss, som ger oss möjlighet att växa och bli den unika, fantastiska människa som vi egentligen varit redan från början. Vi kan ge oss själva möjlighet att bli den vi är.

Det är ett livslångt arbete att ge oss bästa möjligheter att växa. Vi behöver ge oss rätt ljus och näring. Vi behöver hålla ogräs och skadeinsekter borta genom att vara observanta på hur vi tillåter oss att bli behandlade. Ibland behöver vi skyddas från kyla och frost. Ibland kan vi behöva något att stödja oss mot. Vi behöver tålamod att låta oss utvecklas i vår egen takt. Och vi behöver tillåta oss att blomma ut i vår alldeles egna nyans.

Det är underbart spännande att odla sig själv och ge sig möjlighet att växa och utvecklas som människa!

Ibland får jag frågan om vad som är skillnaden mellan samtalsterapi och coachning.

Gränsen kan vara flytande och det är inte lätt att som utomstående bedöma vad man ska söka sig till. Under senare år har coachning marknadsförts som ett medel för alla möjliga problemområden och det är lätt att hamna vilse i djungeln av lockrop som lovar snabba resultat och genvägar till den efterlängtade framgången.

Så vad är då skillnaden mellan samtalsterapi och coachning?

Rent generellt kan man säga att man i coachning arbetar strukturerat utifrån ett nuläge mot ett definierat mål i framtiden. Coachtekniker kan vara lämpliga om du till exempel vet att du vill ha ett nytt jobb eller nå ett mätbart resultat inom ett visst område.

I samtalsterapi arbetar man både med nutid, dåtid och framtid. Många av våra mönster, egenskaper och begränsningar är tidigt inlärda och påverkar oss i nutid, ofta omedvetet. Därmed påverkar det även vår vilja och hur vi ser på vår framtid. Därför behöver vi ”packa upp vårt bagage” och lära känna oss själva innan vi kan välja hur vi vill forma vår framtid och vilka mål vi verkligen vill ha i våra liv.

En annan viktig skillnad mellan samtalsterapi och coachning är att terapeuter och coacher har olika typ av utbildning. En terapeututbildning är alltid minst tre år och har krav på att terapeuten går i egen terapi och har träningsklienter under handledning. Coachutbildning kan vara av varierande längd, allt från flera år till enbart några helger.

Jag har träffat många coacher som känner sig begränsade av att de inte har utbildning och erfarenhet av att arbeta med ”bagaget”, med orsakerna till det som hindrar deras klienter från att växa och utvecklas. En del hänvisar då vidare till en samtalsterapeut som kan arbeta mer på djupet. Men för klienten kan det vara ett stort steg att byta till en ny samtalskontakt när man fått förtroende för sin coach och börjat öppna sig med sina tankar, känslor och drömmar. Det kan också innebära att man tappar i tempo och tid när man nästan får börja om med en ny kontakt.

Vad är då bäst för dig som funderar på att börja i samtalsterapi eller coachning?

Forskning visar att terapeuten som person, och kvalitén på förtroendet mellan klienten och terapeuten, faktiskt är viktigare än vilken terapimetod som används. Utifrån detta är det viktigaste att du hittar en person som du kan lita på och känna dig trygg med.

Om du redan från början har en önskan om ett djupare personligt växande, om du vet med dig att du bär på svåra upplevelser som du inte fått hjälp att bearbeta eller om du är osäker på vad du egentligen vill. Ja, då tycker jag att det är ett klokt val att redan från början välja en samtalsterapeut som har utbildning och erfarenhet för att arbeta med detta. Det hindrar inte att vi under resans gång kan hamna på ställen där coachverktyg kan användas för att komma vidare.

Ibland är det både smart och nödvändigt att anpassa sig efter andra. Vi behöver anpassa oss efter lagar och regler för att fungera i samhället. Vi behöver anpassa oss till olika normer och kulturer för att kunna fungera socialt.

Men när det går så långt att vårt liv styrs av att vi hela tiden ”måste” anpassa oss efter andras behov och andras önskningar kan vår anpassning börja hindra oss och begränsa oss i våra liv. När vi hela tiden har tentaklerna riktade utåt, mot vad andra tycker, vad andra känner, vad andra behöver. När vi styrs av vår rädsla för vad andra tycker och tänker om oss. När vi tolkar minsta signal på missnöje som att vi måste ändra på oss och anpassa oss till hur andra vill ha oss. Då kan vi bli så anpassningsbara att vi förlorar oss själva.

Många av mina klienter har utvecklat en delpersonlighet som är Anpassningsbar. Ofta har de tidigt fått lära sig att de måste anpassa sig efter dem de är beroende av för att överleva. Kanske har de fått lära sig att anpassa sitt beteende för att undvika en lynnig förälders kritik eller förlöjligande. Att undvika göra någon ledsen eller arg. Att undvika att någon överger en och försvinner. Att anpassa sig för att fylla andras behov av att man ska vara på ett visst sätt. Att passa in i en oförutsägbar omgivning.  Hela tiden måste man parera och anpassa sig för att få vara med. För att överhuvudtaget få finnas till och ha en chans att överleva.

Så lär man sig att hela tiden anpassa sig efter andra. Att vara på sin vakt, att likt en kameleont oavbrutet skifta färg för att smälta in i omgivningen och undvika hot. Verkliga eller inbillade.

Som vuxen fortsätter man att anpassa sig efter andra. Kanske får man uppskattning för att man är flexibel och diplomatisk. Att man aldrig ställer till med besvär. Men förr eller senare börjar begränsningen skava. Ska man anpassa sig till allt och alla blir det inte mycket utrymme kvar för de egna behoven och den egna viljan. Det börjar ta emot att hela tiden anpassa sig efter andra. Samtidigt kan det kännas obehagligt och nästan omöjligt att börja uttrycka vad man själv tycker och tänker. Den gamla rädslan för vad som kan hända om man inte anpassar sig sitter djupt och varnar oss för att ens våga försöka visa vår egen färg. För då riskerar vi att utsättas för attack som vi inte kommer att klara av eftersom det fortfarande känns som om vi är utsatta och i underläge.

Det är då det är dags att ta hjälp av en trygg samtalsterapeut för att komma vidare och få det du hade behövt fått för länge sedan. Att få vara den du är. Och själv välja om och när och på vilket sätt du vill anpassa dig efter andra!