Balsam Konsult

Häromdagen hade jag bokat in en dag hemma för att skriva några saker som jag ville ha färdiga den veckan. Jag hade egentligen hela dagen på mig för att jobba med detta. Men stället för att använda min effektiva sida blev det en dag av prokrastinering…

Innan jag började skriva kollade jag mailen. Där var ju en del att svara på och plötsligt befann jag mig på facebook där det också var en del att svara på. Inbillade jag mig alltså, i själva verket ägnade jag en god stund åt att surfa runt och kolla läget. Nej minsann, lika bra att ta en kopp kaffe. Tittade ut genom fönstret och såg att uppfarten behövde skottas. Och när jag ändå var ute kunde jag ju lika gärna fylla på fågelfrö och fixa lite annat smått och gott. När jag kom in tyckte jag att det var lite kallt att sätta mig att skriva, bäst att tända en brasa. Och hoppsan, blommorna behövde visst vattnas! När jag hämtade vattenkannan i tvättstugan såg jag att tvätten torkat och bara väntade på att bli hopvikt. Lika bra att göra det på en gång. Och då fick jag syn på några tidningar som låg och skräpade i sovrummet, lika bra att ta bort dem och lägga i återvinningskassen. Den var ju ganska full förresten, kanske läge för en liten promenad till containern? Nej, nu fick jag väl ändå skärpa till mig och sätta mig och skriva. Fast först måste jag lägga in lite mer ved. Och kolla ett meddelande på facebook. Nu ringde telefonen också, ett viktigt samtal som jag verkligen behövde ta. När vi pratat klart kom jag på att jag borde ringa några andra samtal.

Nej, men nu var det väl ändå skärpning! Sätt mig ner och börja skriv! Hur svårt kan det vara? Sa jag till mig själv och tog en kopp kaffe till medan jag började känna mig sugen på lunch. Men först måste jag lägga in lite mer ved.

Sådana här dagar av att såsa runt och skjuta upp saker har vi väl alla ibland. De kan till och med behövas som motvikt till andra dagar där varje minut är inbokad. Men om uppskjutande blir en vana, om vi ofta har svårt att få det gjort som verkligen är viktigt för att nå våra mål, då kan det vara fråga om äkta Prokrastinering. Och då är det dags att förändra vårt invanda beteende för att hitta ett nytt som tjänar oss bättre.

Nu är det nytt År. Kanske är du redan igång och jobbar igen och vardagen är tillbaka i sina gamla hjulspår? Det går ibland förvånansvärt snabbt att återgå till gamla vanor.

Nytt År kan vara ett bra tillfälle att reflektera och sätta nya mål. Nu menar jag inte traditionella nyårslöften utan att verkligen ta dig själv på allvar. Att se tillbaka på året som gått, summera, reflektera och fråga dig själv hur du haft det. Vad har fungerat bra, vad skulle kunnat fungera bättre? Känner du dig nöjd med året, med ditt arbete, studier, prestationer och relationer? Med din hälsa, bostad och ekonomi? Har du nått dina mål? Känner du dig nöjd med din personliga utveckling? Genom att reflektera över dessa frågor får du en bild över hur det är just nu.

När vi gjort någon form av bokslut över det gångna året är det dags att blicka framåt. Vad längtar du efter ska hända under 2016? Vad längtar du efter att få? Och ge? Om du tänker bort alla hinder, hur vill du att ditt 2016 ska se ut för att bli ditt Bästa År? Genom att reflektera över dessa frågor får du en bild av hur du vill att nästa år ska bli.

Nu är det dags att bryta ner din vision till konkreta mål. Vad behöver ske för att din vision ska bli verklighet? Vad behöver du göra? Vad behöver du förändra? Vilka steg behöver du ta? Hur vill du göra förändringarna? När vill du börja? När vill du att målen ska vara nådda? Genom att skriva ner tydliga, mätbara mål blir det enklare att bestämma din handlingsplan för att nå målen.

Verkar det krångligt? Då kan det vara en bra idé att ta hjälp av ett professionellt samtalsstöd. Du får hjälp att reflektera, lyssna på dig själv och ta dina behov på allvar. Du får hjälp att strukturera och tydliggöra. Du får hjälp att se dig själv och din unika situation.

För du är värd att 2016 ska bli ditt Bästa År!

Vi närmar oss julhelgen och många av oss är mitt i julförberedelserna samtidigt som vi ska hinna med det sista på jobbet. En del ser med glädje fram emot helger och ledighet. Andra känner ensamhet och stress.

Oavsett vilka förutsättningar vi har inför julhelgen kan vi välja hur vi vill förhålla oss och vad vi vill fokusera på. Själv önskar jag att varje juldag kommer att innehålla något gott för både kroppen, själen, tankarna och känslorna.

Min kropp vill jag ge promenader i dagsljus, julmat i behaglig mängd och lite extra vila och sömn.

Min själ vill jag ge julefrid och skönhet.

Mina tankar vill jag dröja vid tacksamhet över att jag får tillbringa julen med mina kära och vid förnöjsamhet över att jag har allt jag behöver.

Mina känslor vill jag styra mot glädje och kärlek.

Av hela mitt hjärta önskar jag dig allt Gott inför Julen!

Balsam Blogg tar nu juluppehåll och är tillbaka i mitten av januari.

Vi har väl alla stött på människor som lever som Offer. Som suckar och klagar, gnäller och tycker synd om sig själva. Som sveper den berömda offerkoftan tätt omkring sig alltmedan de väntar på att någon annan ska ta hand om dem och lösa deras problem. För själva kan de ju inte göra något. De är ju maktlösa Offer.

Dessvärre väcker Offret sällan sympati. Tvärtom kan omgivningen bli irriterad och trött för Offret suger energi. Även om man tycker synd om ett Offer och gör sitt bästa för att hjälpa till, upptäcker man snart att hur mycket man än gör så räcker det inte. Så drar man sig undan i ren självbevarelsedrift och Offret blir ännu ensammare och känner sig ännu mer offrad.

I mitt arbete som samtalsterapeut möter jag ibland människor som lever sina liv som Offer. Även om man själv är omedveten om sin självbild så tänker, känner och agerar man som ett offer. Under terapiarbetets gång upptäcker vi en intressant sak: Ofta är det så att klienten verkligen HAR VARIT ett OFFER. Många har under sin uppväxt varit utsatta för allvarliga kränkningar, fysisk eller psykisk misshandel, sexuella övergrepp, mobbning och orättvisor. Man har offrats för att andra ska få sina behov tillfredsställda. De vuxna har offrat barnet för sina egna egoistiska behov.

Eftersom ett barn alltid är i underläge kan det inte själv ta makten över sin situation. Det enda det kan göra är att hoppas att någon ska komma och hjälpa dem. Att någon vuxen ska se vad som pågår och ta ett vuxet ansvar och rädda dem ur situationen. Det offrade barnet signalerar så gott det kan på ett barns sätt, men det kan inte göra annat än att stanna kvar och hoppas på hjälp.

Om hjälpen aldrig kommer i form av en ansvarstagande vuxen kommer barnet troligen ändå att växa upp. Utanpå kommer det så småningom själv att se ut som en helt vanlig vuxen person. Men inuti lever det offrade barnets känslor och överlevnadsstrategier kvar och påverkar den som ser så vuxen ut utanpå. Och ingen förstår varför den vuxna personen beter sig som ett Offer.

Det är vanligt att vi, medvetet eller omedvetet, jämför oss med andra.

Ofta är det tidigt inlärt, vi kanske har fått höra ”Titta på din syster, hon kan minsann sitta ordentligt vid bordet” eller ”Tänk om du ändå varit som din kusin, han är så duktig i skolan”. Alla dessa jämförelser påverkar vår självkänsla. Och ofta fortsätter vi sedan själva att jämföra oss med andra. Andra som är snyggare, smalare, smartare, mer populära eller mer framgångsrika. För varje jämförelse får vi en bekräftelse på att vi är sämre och inte riktigt duger som vi är.

Tänk om vi istället fått lära oss: ”Du är fin precis som du är. Det betyder inte att du är mer eller mindre värd än andra. Och det betyder inte att du är mer rätt eller mer fel. Det betyder bara att du duger precis som du är. Och att jag älskar dig precis som du är!”

Jag har mött klienter som varje gång de var sjuka när de växte upp fick höra ”Var glad att du inte sitter i rullstol”. Andra har vid matbordet serverats klassikern ”Tänk på alla fattiga barn som inte får någon mat”. Detta får till följd att vi lär oss dra slutsatsen att eftersom det finns andra som har det värre än jag så har jag inte rätt att känna det jag känner. Då fortsätter vi ofta att även som vuxna förminska oss själva och ignorera våra känslor. För när vi jämför oss med andra är det ju sant att det alltid finns de som har det värre. Men denna logik är ett amputerande feltänk. Att andra har det värre betyder inte att inte jag också har rätt att känna det jag känner. Att känna mig trött även om det finns andra som säkert är tröttare än jag. Att känna mig sjuk även om andra är sjukare. Att känna mig nöjd även om det finns andra som har det bättre.

Att ständigt jämföra sig med andra kan leda till skuldkänslor. Det känns fel att må bra när andra mår dåligt. Det känns fel att köpa julklappar när det finns människor som svälter. Vi får dåligt samvete och känner oss skyldiga i jämförelsen.

Istället kan vi välja att se både/och. Vi vill köpa julklappar OCH det finns människor som svälter. När vi väljer att se medvetet på att det är både/och kan vi också göra ett medvetet val hur vi vill förhålla oss och hur vi vill agera. Sen kan vi välja att medvetet stå upp för våra val. Utan att jämföra oss med andra.

På söndag är det 1:a advent och för många börjar julstressen komma krypande.

Som alltid när det gäller stress kan den komma både utifrån och inifrån. Stressen utifrån kan komma från personer som du brukar fira jul med och som har mer eller mindre uttalade krav på dig och hur julfirandet ska gå till. Stressen inifrån dig själv kan komma från dina inre bilder av hur en perfekt jul ska se ut och vad du måste prestera för att leva upp till din egen bild.

Här kommer mina bästa tips för att hantera julstressen:

1. Bestäm dig för vilken jul du vill ha just i år.

Känn efter. Tänk efter hur förutsättningarna ser ut just i år. Vad är viktigt för dig? Vill du ha en fullskalig Fanny och Alexanderjul? Eller vill du ha en lugn egen dag med en jultallrik framför TV:n? Eller kanske något däremellan? Du har faktiskt möjlighet att ta kommandot genom att ta dig själv på allvar och bestämma dig för vad du själv vill ha av julen just i år. Och bara känslan av att kunna påverka och ta kommandot över julen är mycket stressreducerande.

2. Skriv ner allt du behöver göra för att få den jul du vill ha just i år.

Skriv ner allt du kommer på som just du behöver göra eftersom det är viktigt för dig. Baka pepparkakor med barnen, köpa gran, skicka julpaket, lägga in sill? Bara du bestämmer vad du tycker är roligt och ”nödvändigt” för att få den jul du vill ha. Genom att skriva ner allt lägger du det utanför dig själv och behöver inte längre ha allt i huvudet. Du får distans och överblick och möjlighet att hantera din tid.

3. Planera genom att skriva in allt i din kalender.

Börja med att skriva in de aktiviteter du vill gå på. Julmiddag på jobbet, glöggmingel, barnens luciatåg på dagis? Planera sedan in allt du bestämt under punkt 2 genom att skriva in vilken dag du vill och har möjlighet att göra varje sak. Vissa saker kan göras långt före julhelgen, annat vill du kanske vänta med till dagarna precis innan. Genom att sprida ut allt som ska göras under hela december reducerar du den akuta julstressen precis före själva julhelgen. Och du vet att du kommer att bli klar om du följer din planering.

4. Var realistisk.

Om du upptäcker att du skrivit ner fler saker som du vill göra än vad du realistiskt har tid till i december är det ditt ansvar att hantera detta. Du bestämmer själv om du vill dra ner på dina krav, om du vill köpa färdigt istället för att göra själv, om du vill hyra in tjänster eller om du kan delegera vissa saker till andra du ska fira jul med. Du måste faktiskt inte göra allt själv.

Lycka till med att ta kommandot över din jul i år!

När vi arbetar med Psykosyntes i terapi innebär det att vi söker en Syntes där vi kan sätta ihop och kombinera olika, ibland motstridiga, delar i vårt psyke och vår personlighet till en helhet.

Många människor går omkring och slits mellan olika delar i sig själva. Just nu vet jag att många slits mellan en del hos sig själv som kanske gärna vill ge, hjälpa och göra allt för alla som har det svårt. En annan del som inte orkar, som säger att det får räcka med att ta hand om sig själv och sin egen familj. När vi inte har koll på våra olika inre röster kan det bli så att den som ropar högst för stunden vinner. Men den andra rösten ger inte upp utan ger sig kanske till känna som en arg kritiker eller som ett dåligt samvete. Så kämpar vi för att göra de olika delarna inom oss till lags utan att förstå varför vi känner oss så trötta och otillräckliga.

Syntes är inget nytt eller unikt begrepp för Psykosyntesen. Många känner kanske igen resonemanget från den gamle filosofen Hegel; om motpolerna Tes och Antites som bildar en Syntes. Som så småningom blir en ny Tes som söker sin Antites…

Ibland kan vi fastna i en av polerna, vi blir extrema. Om vi till exempel uppfostrats till att vi får vårt värde enbart genom att vara Duktiga och Arbetsamma kan detta i sin extrema form bli det enda vi är, det enda vi vill vara och det enda vi anser är rätt. Vi föraktar och avskyr motpolen, som kanske är Lat, både hos oss själva och hos andra. Så fortlever vi som Duktiga och Arbetsamma. Det tjänar oss väl både i skolan, på arbetet och privat. Men till slut får vi kanske betala priset genom att den extrema Duktigheten driver oss in i sjukdom eller kollaps. Kanske måste vi då, om inte förr, komma i kontakt med den förhatliga egenskapen Lat. Vi tvingas sova, vila, låta andra ta en del av arbetsuppgifterna.

Genom Psykosyntes kan vi istället ta kommandot genom att gå in och lära känna våra poler och motpoler, våra olika röster, egenskaper och värderingar. Då kommer vi att upptäcka att varje del både tjänar oss och hindrar oss. Ingen del är enbart Rätt eller enbart Fel. Och vi har möjlighet att medvetet kombinera dem och använda dem på ett helt nytt sätt.

Just nu känns det som om vi skulle behöva mer Syntes både i samhället och globalt. Vi kan välja att börja med oss själva och vår egen personliga Psykosyntes. Att sluta fred inom oss själva är ett viktigt steg mot att skapa fred med andra.

Vad är det egentligen för skillnad mellan Psykosyntesterapi och andra terapiformer?

Det är inte lätt att välja i terapidjungeln idag; psykosyntesterapi, psykodynamisk terapi, psykoanalys, man kan få psykbryt bara av att försöka förstå skillnaden och välja…

En av de viktigaste skillnaderna är att Psykosyntesen är en av de få terapiformer som inkluderar människans andliga dimension, själen. Mer ålderdomliga terapiformer bygger mer på arvet från Freud som fokuserade på människans drifter och inte erkände att människan också är en andlig varelse.

I mitt arbete som Psykosyntesterapeut tycker jag att det är mycket värdefullt att även kunna arbeta med de andliga och existentiella frågor som mina klienter bär på. Frågor som ”Var kommer jag ifrån?”, ”Vem är jag?”, ”Vad är meningen?” och ”Vad är min uppgift i livet?” Det är en stor tillgång att kunna stanna upp och arbeta med dessa frågor utan att blanda in någon speciell religion eller att utgå ifrån att det finns ett pretentiöst facit om vad som är rätt eller fel. Psykosyntesen dömer inte, den värderar inte. Den vill inte göra om dig till en ”ny och bättre” människa utan tvärtom att du ska hitta hem till den du är, till din innersta kärna.

Mycket enkelt kan man säga att Psykosyntesen bygger på att människan består av 4 delar:

Kropp, Tankar, Känslor och Själ. Alla dessa delar interagerar och påverkar varandra. Det är alltså inte så att ”allt börjar med en tanke” som andra terapiformer kan hävda. Utan alla delar påverkar varandra i ett ständigt flöde. En känsla av ensamhet kan påverka kroppsspråket. En fysisk smärta kan framkalla en känsla av oro som kan framkalla en tankebild av ett sjukhus. En tanke på en kär person kan framkalla en känsla av glädje. En fysisk eller mental bild kan leda till en andlig upplevelse.

Vi kan tänka oss ett bord med 4 ben. De fyra benen är vår fysiska Kropp, våra Tankar, våra Känslor och vår Andlighet. Om bordets ben är olika långa kommer bordet att vackla och stå ostadigt. På samma sätt blir vi som människor ostadiga i tillvaron om något av våra ”ben” inte fått utvecklas och växa på ett sunt sätt.

I Psykosyntesterapi får vi möjligheten att lära känna och utveckla alla våra sidor. För att vi ska kunna stå stadigt i oss själva och i livet.

Det är viktigt att vi har koll på våra bekräftelsebehov. Att vi inte lägger ansvaret på omgivningen att ge oss det vi behöver.

För en tid sedan fick jag ett intressant mail. Där stod ungefär: ”Jag känner inte dig men jag förstår inte varför du är så populär och alla pratar gott om dig för du var den tristaste och otrevligaste människa jag träffat.”

Min första reaktion var förvåning. Var det någon som skojade med mig? Nej, mailet var uppenbart inte skrivet som ett skämt.

Min andra reaktion var obehag. Var det min tur nu att bli utsatt för näthat? Men mailet var inte anonymt, det fanns både namn och företagsadress på avsändaren.

När jag läste vidare förstod jag att avsändaren och jag varit deltagare på samma konferens. Hon skrev vidare i mailet: ”Jag tittade på dig men du tittade inte tillbaka. Alla har väl behov av att bli sedda och bekräftade?????”

Hmm, jag bestämde mig för att göra en verklighetscheck. Jag hade verkligen inget som helst minne av personen, varken till namn eller utseende. Så det var ju helt sant att jag inte hade sett henne.

Är det sant att jag är en trist person? Jo, det kan säkert hända att jag är tråkig ibland. Faktum är att jag under en period medvetet jobbade på att utveckla egenskapen Tråkig hos mig själv, i betydelsen att kunna luta mig tillbaka och avstå från att i alla lägen ta ansvar för att vara rolig för att skapa god stämning.

Är det sant att jag är otrevlig? Det beror givetvis på hur man definierar Otrevlig. Jag kan välja att uttrycka mig kort och bestämt, att säga ifrån och sätta gräns. Det är möjligt att vissa människor uppfattar det som otrevligt. Men jag brukar faktiskt välja att vara både trevlig och vänlig, till och med mot telefonförsäljare som ju många människor tycker att det är legitimt att vara otrevliga emot.

Givetvis hade mailskrivaren rätt till sina känslor och åsikter, precis som vi alla har. Hon har även rätt till sitt behov av att bli sedd och bekräftad. Frågan är om det är mitt ansvar att ge henne det hon behöver? Nej, det är det definitivt inte.

Det var egentligen först när jag såg vad avsändaren arbetade med som jag blev riktigt upprörd. Hon arbetade som Skrattyogainstruktör. För mig blev nu hela mailet tragikomiskt. Jag har all respekt för Skrattyoga, men som med alla metoder avgörs kvalitén på metoden av kvalitén på instruktören. All erfarenhet säger att det är fullständigt förödande för processen när en processledare inte har koll på sitt eget bekräftelsebehov. Jag kände plötsligt en impuls hos mig själv av att verkligen bli ”Otrevlig” mot avsändaren.

Så hur valde jag att hantera mina känslor? Skulle jag strunta i mailet? Skulle jag berätta om mina farhågor att avsändaren skadade sin omgivning genom att kräva att de tillgodoser hennes behov? Skulle jag ta på mig rollen att ”uppfostra” henne?

Nej, jag valde att skriva ett professionellt och vänligt mailsvar. Utan att förvänta mig att få något tillbaka.

Jag använder ofta en metafor som är välkänd inom Psykosyntesterapin, bilden av din inre orkester.

Tänk dig en orkester med olika sektioner. Stråksektionen, bleckblåsarna, slagverkarna och alla de andra. Varje sektion har sitt unika ljud och sitt speciella bidrag till det musikstycke som ska framföras.

På samma sätt har vi en mängd olika instrument i vår inre orkester i form av olika egenskaper och delar av oss själva. Varje del är som en egen person, därför brukar vi kalla dem Delpersonligheter. Där kan finnas delpersonligheten ”Duktig” som likt trumpetsektionen gärna hörs över alla andra. Duktig kanske tycker att det viktigaste i ditt liv är att prestera, nå resultat, vara effektiv och hinna med så mycket som möjligt. En annan delpersonlighet kan till exempel vara ”Flexibel”. Den kanske tycker att det viktigaste av allt är att du anpassar dig till andra, smälter in och absolut inte hamnar i konflikt.

Var kommer våra delpersonligheter ifrån? Jo, ofta från det att vi är mycket unga. Om vi växt upp i en familj där det varit viktigt att vara Duktig och vi hela tiden fått denna del av oss sedd och bekräftad, då utvecklar vi den delen till fulländning. Vi blir duktigare och duktigare. Detta tjänar oss säkert både i skolan och på jobbet, vi får beröm och uppskattning för vår duktighet. Till slut kanske Duktig tar över hela vårt liv och vi blir verkligen kända som den som är duktig på allt.

Men förr eller senare kommer den dagen när vi upptäcker att det även begränsar oss att alltid vara Duktiga, att bara använda ett enda instrument i orkestern. Vi kanske börjar känna oss utnyttjade och trötta. Dessa känslor tycker inte Duktig om. Därför svarar han ofta med att bli ännu duktigare. För det är den enda strategin som just han kan.

Så vad händer i en orkester där vi bara spelar på några enstaka instrument hela tiden? Och vad händer när de olika sektionerna själva bestämmer vilken melodi som ska spelas? Några vill spela symfonier, andra rock eller dansband. Alla spelar det de själva vill och de som spelar högst vinner.

Det som händer är att det blir riktig oreda och det låter förskräckligt. Publiken börjar fly lokalen.

Det som behövs är en Dirigent. En dirigent som bestämmer vad som ska spelas, när och hur de olika instrumenten ska spela eller pausa. På samma sätt behöver du en dirigent i din egen inre orkester, en dirigent som bestämmer när och på vilket sätt du väljer att använda din Duktighet, din Flexibilitet, din Ansvarskänsla, din Livsnjutare och alla de andra instrumenten som just du har tillgång till i din orkester.

I samtalsterapi jobbar vi både med att lära känna våra olika instrument och att bli Dirigenten i vår egen inre orkester.