Balsam Konsult

Frågan om att planera eller inte planera kan väcka olika känslor. I förra veckans inlägg fick du tre konkreta tips för att hantera julstressen och många gillar att ta kommandot över sin tillvaro genom att strukturera och planera.

Vi kan betrakta förmågan att arbeta fokuserat, att vara effektiv eller att ha kontroll som egenskaper. Starka egenskaper, som du gärna identifierar dig med, har du utvecklat för att du har behövt utveckla dem. Kanske uppmuntrades egenskapen ”välplanerad” i din familj, kanske har du haft så hög arbetsbelastning att du varit tvungen att ”bli” välplanerad.

Men som alla egenskaper kan ”välplanerad” både tjäna dig och begränsa dig.

Själv har jag alltid varit förtjust i min förmåga att planera, så förtjust att jag beskrivit mig själv som en välplanerad person. Planeringen har hjälpt mig att klara komplexa uppgifter i kombination med extrem arbetsbelastning. Planeringen har varit en förutsättning för logistik, effektivitet och att hinna allt som ”måste” hinnas. Den har hjälpt mig att ha kontroll och överblick. Den har hjälp mig att hålla hög kvalitet, ingenting har fått glömmas bort eller falla mellan några stolar.

Men om egenskapen ”Välplanerad” får ta över och styra hela tillvaron kan den också begränsa. I planeringsprocessen har vi tankar och uppmärksamhet på framtiden. Det kan hindra oss från att vara här och nu, att vara närvarande och se verkligheten som den är. Vi får ett tunnelseende som kan begränsa vår förmåga att ta in omgivningens behov när vi har allt fokus på att nå vårt eget mål.

Ett överdrivet planerande kan också vara drivet av en ständig, omedveten katastrofberedskap. Kanske drivs vi av en gammal bild att vi måste ha kontroll och vara beredda på alla hot. Kanske har vi lärt oss att det är farligt att misslyckas, att bli kritiserad, att det finns ingen annan att lita på så därför måste vi själva ha koll på allt. Då kan ett extremt planerande bli det verktyg vi använder för att hålla katastrofen borta så att vi kan känna oss säkra.

I samtalsterapi arbetar vi med att lära känna oss själva och våra egenskaper. Det finns ingen egenskap som är enbart ”bra” eller enbart ”dålig”. Utan tricket är att så småningom kunna göra ett medvetet val när, om och på vilket sätt vi vill använda vår egenskap. Då kan vi välja att planera när vi vill det. Och välja att låta vårt verktyg ”planeringsförmåga” vila oanvänt i vår verktygslåda när vi istället väljer att använda något annat som tjänar oss bättre just då.

Det är en rikedom att ha många verktyg i din verktygslåda. Och att ha tränat och använt dem så mycket att du skickligt kan välja det du behöver för varje situation!

Många tycker det är positivt att vara lösningsorienterad. I jobbannonser efterfrågas egenskapen lösningsorienterad och ofta ställs det, lite lättvindigt, i motsats till att vara problemorienterad.

Men vad innebär det egentligen att vara lösningsorienterad? Jo, utifrån ett upplevt problem eller behov fokuserar vi på målet, att få vårt behov tillgodosett. Att vara lösningsorienterad har alltid varit en nödvändighet för människors överlevnad. Om vi tänker oss ”urmänniskan” som strövade omkring på savannen och plötsligt började känna sig hungrig så innebar det att hon hade ett behov hon var tvungen att fylla för att överleva; hon var tvungen att hitta mat. Och för att hitta mat behövde hon fokusera på hur hon skulle lösa problemet så effektivt som möjligt.

Vi fungerar fortfarande likadant som urmänniskan. När vi behöver fokusera på lösningen börjar vi utforska möjligheterna och undersöka olika alternativ. Hoppet om att bli belönade sätter igång utsöndringen av belöningshormonet dopamin. Dopaminet gör oss uthålliga i vår jakt på lösningen. Det gör oss energiska, aktiva, drivna och entusiastiska. Oavsett om målet är att hitta mat för magen, att få en bonus på jobbet eller att ingå i en attraktiv grupp som vi vill vara med i.

Som samtalsterapeut har jag träffat många människor som älskar att vara i sitt lösningsorienterade flöde. De njuter av att känna energin i dopaminpåslaget, att ha fullt fokus på målet och belöningen.

Det är verkligen härligt och kraftfullt att vara lösningsorienterad. Men som alla egenskaper har det också sitt pris. Att ha allt fokus på lösningen innebär att vi får ett tunnelseende. Allt annat runt omkring blir mindre viktigt, vi blir sämre på att lyssna och ta in andras åsikter, vi blir sämre på att ta hänsyn till omgivningens behov. Den höga energin kan göra oss rastlösa, riskbenägna och egoistiska. Det viktiga är ju att lösa problemet, få vår belöning och ”överleva”.

Om vi går tillbaka till jämförelsen med urmänniskan på savannen så följdes en framgångsrik problemlösning naturligt av återhämtning. När man hittat föda och ätit sig mätt kunde man slappna av och vila. Nöjd, lugn och tillfreds kunde man vila tillsammans med sin flock och eftersom alla akuta behov var tillgodosedda kunde man känna sig lugn och trygg. När trygghetshormonet oxytocin utsöndras kan vi också öppna upp och bry oss om andra och känna oss harmoniska i livet.

Det är alltså inte meningen att vi ska vara lösningsorienterade hela tiden. Vi kanske känner oss aktiva och energiska men det lösningsorienterade tillståndet tar också energi. Därför behöver vi tillåta oss att fylla på ny energi genom att återhämta oss mellan varven. Urmänniskan gjorde detta naturligt och instinktivt. Idag har vi uppfunnit så många behov som vi tror är nödvändiga att tillgodose för att överleva att vi driver oss själva att hoppa över återhämtningen och ständigt ha fokus på nya mål.

Men det är inte någon hållbar lösning i längden.