Balsam Konsult

Det blir allt vanligare att jag får klienter som drabbats av utmattningssyndrom .

Även om det finns många gemensamma nämnare för personer som fått diagnosen utmattningssyndrom så arbetar jag alltid utifrån varje individs unika situation. Alla har sin speciella historia och sina individuella förutsättningar. Men en ganska typisk situation kan se ut så här:

Framför mig på mottagningen sitter en välutbildad kvinna i 40-årsåldern, vi kan kalla henne för Anna. Anna ser trött och förtvivlad ut när hon säger ”Jag har blivit sjukskriven! Jag som aldrig varit borta från jobbet en enda dag i hela mitt liv! Min läkare säger att jag har utmattningssyndrom, det är han som skickat hit mig till dig, han sa att du kan hjälpa mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte tänka, jag orkar ingenting, jag skulle helst bara vilja vara ifred.”

Fram växer en historia av allt större arbetsbelastning på jobbet i en högstatusbransch. Omorganisationer, ökat ansvar och oklara befogenheter. Klämd mellan krav från chefer, kunder och arbetskollegor har Anna svarat med att arbeta mer och även ta på sig andras uppgifter för att kunna leverera ett, i sina egna ögon, fullgott resultat.

Hemma har Anna två barn i skolåldern och en make som är mycket bortrest pga sitt arbete. Stort hus, stort umgänge och många vänner som är vana vid att Anna är den drivande och glada personen som alltid fixar allt åt alla. Annas pappa gick bort för flera år sedan. Redan när Anna växte upp drack han alltför mycket. Nu börjar även mamman bli sjuklig och som den ansvarstagande storasyster hon är faller det på Annas lott att stötta och hjälpa mamman.

”Det allra värsta är att jag inte orkar med mina barn” säger Anna och börjar gråta. ”Mina barn som är det bästa jag har och som jag älskar mest i hela världen”. ”Och min chef bara ringer och frågar när jag ska komma tillbaka för det är så mycket att göra. Och min man säger att han inte känner igen mig, jag är rädd att han ska tröttna på mig.”

Från att ha varit en högpresterande, glad och social person som alltid varit i farten och orkat hur mycket som helst känner sig Anna nu som en blöt fläck. Hon sover inte, hon orkar ingenting, hon är trött, trött, trött. Och hon är rädd för vad som ska hända.

Så hur kan vi hjälpa Anna genom samtalsterapi? Mer om det nästa vecka.

Jag önskar oss alla en riktigt Glad Påsk och en skön påskhelg!

Balsam Blogg är tillbaka nästa torsdag!

Förra veckan skrev jag om Utmattningssyndrom, det som tidigare kallades utmattningsdepression eller utbrändhet, och hur allvarligt detta tillstånd är. Det är ofta en lång väg tillbaka efter att ha fått diagnosen Utmattningssyndrom. Så vad är det då som behövs för att bli frisk igen?

I den första akuta fasen behövs total kravlöshet och vårdande omsorg. Man behöver sömn och vila. Ofta har sömnproblem uppstått som ett resultat av stressreaktionerna och även om utmattningssyndrom inte enbart går att ”vila bort” behöver man sova mycket för att börja reparera hjärnan och lugna ner alla system i kroppen.

Det behövs näringsrik mat, helst tillagad och serverad av någon som tar hand om den som är sjuk. Ofta har man inte orkat prioritera att äta ordentligt vilket ytterligare har förvärrat tröttheten.

Kroppen behöver fysisk aktivitet för att reducera stressnivåerna. I början räcker det med enkla promenader, gärna i dagsljus. Det kan också vara välgörande med massage och kroppsbehandlingar för att höja oxytocinnivån och få en ökad blodgenomströmning i musklerna som inte fått tillräckligt med syre när kroppen befunnit sig i permanent stress.

Sjukskrivning är ett måste, den som drabbas av utmattningssyndrom kan inte längre arbeta. Det bästa är att ha kontakt med en läkare som är specialist på området, en psykiater. Det är precis lika självklart att anlita en psykiater vid utmattningssyndrom som det är att söka en ortoped vid diskbråck eller en gynekolog vid underlivsbesvär. En psykiater kan också avgöra om, och vilken, medicinering som behövs för att underlätta läkningsprocessen.

Samtalsterapi kan hjälpa till på flera olika sätt. Man kan få redskap för att hantera stressreaktionerna, att fokusera och slappna av. Att lära känna sina fysiska signaler på stress och bli medveten om vad som utlöst dem. Man behöver lära känna sig själv på många olika nivåer. Ofta har man inlärda egenskaper och handlingsmönster som bidragit till att man drivit sig själv in i utmattningssjukdom. Gamla rädslor och värderingar som gjort att man inte förmått sätta gränser. En självbild som sagt att man måste prestera, ta ansvar, ta hand om allt och alla andra, anpassa sig och hålla uppe en käck fasad för att duga. Ofta finns det lagrad sorg efter obearbetade förluster eller lagrad vrede efter obearbetade kränkningar och övergrepp.

I terapin kan vi se oss själva utan att värdera eller döma. Och det är först när vi kan se hur det ÄR som vi kan förstå och välja andra och nya sätt att förhålla oss till livet. Nya sätt som inte driver oss i sjukdom utan låter oss leva och njuta av livet. Som ger oss kraft att ta kommandot och förändra det som behöver förändras för att vi ska kunna leva fullt ut.

Förra veckan skrev jag om stress och om vikten av återhämtning. Långvarig stress kan i värsta fall övergå i utmattningssyndrom, ett mycket allvarligt tillstånd då det gått så långt att man fått hjärnskador av stress. Hjärnans signalsubstanser och kroppens hormoner fungerar inte längre som de ska.

Utmattningssyndrom kallades tidigare för utmattningsdepression, utbrändhet eller att ha ”gått in i väggen”. Det är en sjukdom där skadorna utvecklats under lång tid och där symptomen kommit smygande. De som drabbas av utmattningssyndrom är oftast personer som är högpresterande och ambitiösa med höga krav på sig själva. Därför har man nonchalerat sina stressymtom och istället för att ge sig återhämtning har man drivit sig själv ännu hårdare, slopat pauser och dragit ner på sömnen för att hinna det man ska. De som drabbas är oftast också lojala och ansvarstagande personer. I stället för att ta sig ur dysfunktionella arbetsplatser och relationer har man tvärtom stannat kvar och tagit ännu mer ansvar för att försöka få kontroll över situationen.

Detta kan pågå länge, ibland under flera år, och ju ”starkare” personen är desto längre orkar den härda ut. Men till slut smäller det. En del av mina klienter har beskrivit det just som att gå in i en vägg, att marken försvinner under fötterna, att man plötsligt inte vet var man befinner sig, man står på gatan och hittar inte hem till sin bostad, blackouten är total. Sen följer oftast en mycket lång tid av sjukskrivning där hela livet sätts på paus eftersom hjärnan och kroppen inte orkar mer. Systemet har kollapsat och energin är slut.

Den som är på väg in i ett utmattningssyndrom saknar nästan alltid själv sjukdomsinsikt. Istället för att ta sin ökande trötthet på allvar kompenserar man genom att tvärtom arbeta hårdare för att prestera det man ”måste”. Därför kan det kännas extra svårt när omgivningen i efterhand frågar varför den som drabbats av utmattningssyndrom inte själv sa ifrån och satte stopp.

Därför är också det viktigt att omgivningen, speciellt arbetsledare och personalansvariga på personens arbetsplats, är uppmärksamma på tecken som kan leda till utmattningssyndrom. Tecken som koncentrationsproblem, irritabilitet, aggressivitet eller att man drar sig undan sociala kontakter. Andra varningssignaler är sömnproblem, ångest och givetvis en ständig trötthet.

Utmattningssyndrom är det sista stadiet av stress. Går det då att komma tillbaka till livet igen? Ja, det gör det. Mer om det nästa vecka.

Ska jag verkligen skriva ett blogginlägg om att känna sig stressad? Har det inte skrivits tillräckligt om det? Nej, tydligen inte eftersom det är en av de vanligaste känslorna jag möter i mitt arbete som samtalsterapeut.

Stress är en helt naturlig och nödvändig funktion som vi människor behöver. Om vi tänker oss urmänniskan som levde på savannen eller i djungeln skulle den inte överleva länge utan förmågan att bli stressad. Den skulle snart bli dödad och uppäten om den inte kunde reagera med kamp eller flykt vid hot.

Rent biologiskt fungerar vi fortfarande som en primitiv urmänniska. När vi känner oss hotade försätts vår kropp i en akut stressreaktion. Hjärtat slår fortare, musklerna spänns, blodet omfördelas från hjärna och mage till muskler, hjärta och lungor för att förbereda oss för kamp. Stresshormoner i form av bl a adrenalin och energi i form av fett och socker släpps ut i blodet för att vi ska orka slåss. Blodkärlen dras ihop och blodets förmåga att koagulera ökar för att vi inte ska förblöda om vi blir skadade.

Om stressituationen blir övermäktig börjar kroppen i stället utsöndra kortisol så att vi kan undkomma faran genom att bli passiva och ”spela döda”.

När faran är över för vår hotade urmänniska återhämtar sig kroppen naturligt från stressreaktionen. Stresshormonerna svettas ut eller försvinner med urinen. Kroppens funktioner lugnar sig och allt återgår till det normala.

Så; om nu stress är en naturlig biologisk reaktion, vad är problemet? Jo, problemet uppstår om stressreaktionen inte åtföljs av återhämtning. Om stresspåslaget blir permanent kan de fysiska reaktioner som var ämnade att hjälpa oss att kämpa eller fly istället resultera i högt blodtryck, förhöjda blodfetter, värk i musklerna, magproblem, koncentrationssvårigheter och hjärt- kärlsjukdomar. En permanent förhöjd kortisolutsöndring kan resultera i passivitet, kraftlöshet och depression.

Den viktigaste åtgärden när man känner sig stressad är att ta kommandot över sin återhämtning. Och då menar jag inte att vänta med återhämtningen till helgen eller sommarsemestern. Utan att ge sig själv regelbunden återhämtning under dagen, varje dag. Det kan ske i form av att blunda och ta några djupa andetag. Eller att resa sig från sin arbetsplats och röra på sig. Eller att ta en pauspromenad runt kvarteret. Eller att ta sig tid för meditation och fysisk aktivitet.

Regelbunden återhämtning förebygger stressrelaterade sjukdomar. För om stressen blir permanent under alltför lång tid kan den övergå till utmattningssyndrom. Mer om det i nästa veckas inlägg.

Jag har tidigare berättat att jag tycker om att odla, både växter och människor. Och både växter och människor behöver näring för att må bra.

Förra helgen började jag årets omplantering av mina krukväxter hemma. Det var härligt att ta bort den gamla jorden så att rötterna blev rena. Vissa rötter behövde kortas av för att växten lättare skulle kunna ta upp näring. Andra växter behövde delas för att få mer plats och kunna växa friare. Jag fyllde på med ny, näringsrik jord och gav mina plantor en ljummen vårdusch för att hälsa dem välkomna till en ny säsong!

Vi människor behöver också Näring för att kunna växa och utvecklas. Och precis som att olika växter trivs bäst i olika jordmån kan våra behov som mänskliga individer vara unika. Vi behöver fylla våra basbehov av näringsrik mat, god sömn och mänskliga kontakter för att överleva. Men om vi inte bara vill Överleva utan också verkligen Leva fullt ut kan vi behöva mer än så. Och dessa näringsbehov kan vara högst individuella och dessutom variera över tid.

Ibland när jag möter människor som är trötta och ”vissna” frågar jag dem vad de behöver. Ofta får jag ett svar som inte kommer inifrån dem själva utan utifrån andras förväntningar. Man kanske har en veckotidningsbild av bubbelbad med ett glas champagne på badkarskanten. Eller en bild av att man borde gå en kurs, yoga eller börja måla akvarell. Eller en ganska oklar bild av att behöva ”egen tid”.

Det är absolut inget fel på någon av dessa aktiviteter. Men om dessa behov egentligen inte är våra egna kan de istället leda till en ökad stress, ”borden”, ”måsten” och krav på oss själva.

Så hur ska vi då göra för att ta reda på vad vi behöver just nu? Ett sätt är att stilla dig själv, vänd din uppmärksamhet inåt och fråga dig själv vad du känner just nu. Fråga dig sedan vad du behöver just nu. Invänta svaren. Du kanske kommer att blir förvånad över hur enkelt det kan vara att ge dig själv den Näring du behöver. Just nu.

Vi har alla behov av tröst ibland. Små barn har behov av att det finns vuxna som ger tröst, som finns där, som är närvarande och ger sig tid att hålla om, att lugna och stötta. Under mina år som samtalsterapeut har jag mött många klienter som sagt: ”Om det bara funnits någon, någon som sa att allt kommer att bli bra…”

Även som vuxna kan vi behöva tröst. Någon som ger oss styrka och hopp när vi känner sorg, förtvivlan eller rädsla. Vi kan söka oss till någon närstående, vi kan söka oss till naturen eller till Gud. Om vi inte har någon som tröstar oss naturligt, eller om vi inte vill kännas vid vårt behov av tröst, är det lätt hänt att vi börjar självmedicinera med hjälp av alkohol, mat, sex eller droger.

Hur gör man då när man ska trösta någon som är riktigt ledsen? Det räcker långt med att bara behålla sitt eget lugn, lyssna och finnas där. Kanske någon form av fysisk kontakt om det känns naturligt för dig själv.

Det är inte alltid man får tröst av dem man hade trott skulle finnas där. Ibland kan trösten komma från helt oväntade håll. Jag minns själv en gång när jag befann mig i en förtvivlad period i livet. Jag satt på bussen på väg hem och grät. Tårarna flödade och jag kände mig som den ensammaste människan i hela världen. Bredvid mig satt en helt främmande person och jag var ytterst nära att bara luta mitt huvud mot hens axel för att få någon form av tröst och mänsklig kontakt.

Busschauffören hade radion på som vanligt. Jag hade bara noterat det som ett allmänt bakgrundsljud. Men plötsligt var det som om volymen höjdes och det hördes en sång som var riktad direkt till mig, just där och just då i min förtvivlade, hopplösa stund. Orden och melodin omslöt mig och gick rakt in i mitt hjärta. Och gav mig den tröst jag behövde precis då.

”There´s a place in the sun

where there´s hope for everyone”

Ibland har vi väl alla ett behov av att pigga upp oss och få mer energi. Ett av de snabbaste sätten vi kan använda för att förändra våra känslor är med hjälp av musik.

Varför är det så? Jo, musik går förbi intellektet rakt in i känslorna. Utan att vi kanske är medvetna om det händer detta oss varje dag. Musik i butiken ska få oss på shoppinghumör, musik på gymmet ska få oss att träna hårdare. Jinglar får oss att associera till ett speciellt varumärke, vinjettmusik till ett speciellt tvprogram. Antingen vi är medvetna om detta eller inte så påverkas vi. Antingen vi är intresserade av musik eller inte så exponeras vi, och påverkas, av musik och ljud.

I stället för att bara låta oss bli passivt påverkade kan vi välja att använda musik medvetet för att förändra våra känslor. Inte enbart genom att lyssna på vår favoritmusik utan genom att faktiskt medvetet välja musik som framkallar de känslor vi längtar efter. Oavsett om vi längtar efter att få slappna av och drömma oss bort eller om vi behöver höja vår energinivå för att orka lite mer. Kanske behöver vi få loss gråten eller hjälp att minnas en speciell plats. Eller vill vi pigga upp oss och känna glädje!

Vi kan göra våra egna ”humörlistor” med musik tex på Spotify. Där finns redan en massa listor som andra lagt upp. Men eftersom vi alla är unika, har våra egna referensramar och vår egen smak så kan du ta dig själv på allvar genom att göra din egen lista.

Om du vill framkalla lugn och avslappning kan du välja meditationsmusik, vågskvalp eller delfinsång. Men du kan också prova barockmusik, gärna andante eller largosatser hos tex Händel eller Bach. De har ofta ungefär samma antal taktslag per minut som din vilopuls och får därför snabbt in dig i en behaglig avslappning.

Om du vill framkalla glädje kan du såklart välja dina favoritlåtar du dansat till i livet. Gärna i upptempo för att öka energin. Prova att lyssna på den här och lägg märke till hur den påverkar dina känslor: Ace of Base – The Sign

Jag har arbetat många år som samtalsterapeut och jag får ibland frågan om det inte är jobbigt att lyssna på allt elände. Det enkla svaret är att nej, det är det inte. Självklart blir jag berörd och känner empati. Men det tjänar inte mina klienter om jag tar över deras känslor och själv börjar må dåligt eller bryter ihop för att det jag får ta del av kan vara oerhört sorgligt. Det ingår i yrkesskickligheten hos en samtalsterapeut att hålla sin gräns, att ha överblick över skalan mellan engagemang och distans. Distansen är viktig för att se nya vinklingar och möjligheter av allt vi arbetar med i terapin. Distansen är också en förutsättning för att inte blanda ihop klientens känslor och behov med terapeutens.

När jag tittar tillbaka på mitt liv så har jag nästan alltid arbetat med människor på olika sätt. Jag tycker om människor. Jag tycker att människor och mänskliga reaktioner är intressanta. Jag tycker om det komplexa. Att det aldrig finns några självklara svar när jag arbetar med mina klienter, det finns inget färdigt facit. Även om två personer kan ha till synes liknande problem så kan jag aldrig arbeta på rutin och tro att lösningen är densamma för dem båda. Det gör att jag behöver vara fullständigt närvarande med varje person, samtidigt som jag hela tiden har kontakt med min verktygslåda av ”terapiverktyg” som jag samlat på mig under lång tid av utbildningar och erfarenheter av människomöten. Jag tycker om just den blandningen av fokus och kreativitet i arbetet som samtalsterapeut.

I terapirummet är alla känslor tillåtna. Inte enbart sorg, ilska och rädsla. Utan även känslor som tacksamhet, lycka, lekfullhet och glädje. Vi skrattar ofta tillsammans, mina klienter och jag.

Jag älskar mitt arbete som samtalsterapeut. Det känns som om alla val jag gjort i livet, medvetna eller omedvetna, har lett fram till där jag är idag. Och att syftet hela tiden varit att kunna bidra till att läka och utveckla människor att hitta hem till sig själva.

Nu är det 15 år sedan jag registrerade mitt företagsnamn Balsam Konsult. Jag tycker mycket om namnet och får ofta positiva reaktioner; ”Åh, Balsam för själen!”

Innan namnet Balsam kom till mig våndades jag mycket. Jag hade tidigare drivit ett företag tillsammans med en kollega och när vi bestämde oss för att gå vidare på varsitt håll ville jag ha ett nytt, eget namn på mitt nya företag. Jag funderade och funderade, vände och vred på olika förslag. Inget kändes riktigt bra och jag började bli lite frustrerad.

En lördag när jag varit och handlat stod jag i köket och höll på att packa upp kassarna. Min tonåriga dotter kom in och frågade: ”Har du hittat på något namn till ditt företag än, mamma?” Jag fortsatte packa upp och suckade: ”Nej, jag kan inte komma på något.”  ”Det kan ju inte heta Tomater” sa jag medan jag packade upp en påse röda tomater. ”Och inte kan det heta Balsam” sa jag och packade upp en flaska schampo och en flaska balsam.

Då slog det mig! Balsam! Balsam som hjälper till att reda ut när det trasslar. Balsam när livet känns strävt och motspänstigt. Balsam som lenar och lugnar när det tar emot. Balsam som gör tillvaron mjuk och väldoftande. Balsam som hjälper till att forma livet som vi vill ha det.

Självklart skulle jag heta Balsam Konsult! Namnet var dessutom tvåstavigt, mjukt, lätt att stava till och komma ihåg. Och inga prickar över bokstäverna som krånglade till det på nätet. Snabbt kollade jag om domännamnet var ledigt. Snabbt kollade jag med PRV. Och överallt gick namnet igenom och blev registrerat som mitt.

Det kändes som om namnet Balsam Konsult bara legat och väntat på mig för att jag skulle hitta hem till det. Nu är jag hemma och kan leva mitt kall som samtalsterapeut.

Välkommen du också till Balsam Konsult när din tillvaro trasslar!