- När tillvaron trasslar -
Vi har alla behov av tröst ibland. Små barn har behov av att det finns vuxna som ger tröst, som finns där, som är närvarande och ger sig tid att hålla om, att lugna och stötta. Under mina år som samtalsterapeut har jag mött många klienter som sagt: ”Om det bara funnits någon, någon som sa att allt kommer att bli bra…”
Även som vuxna kan vi behöva tröst. Någon som ger oss styrka och hopp när vi känner sorg, förtvivlan eller rädsla. Vi kan söka oss till någon närstående, vi kan söka oss till naturen eller till Gud. Om vi inte har någon som tröstar oss naturligt, eller om vi inte vill kännas vid vårt behov av tröst, är det lätt hänt att vi börjar självmedicinera med hjälp av alkohol, mat, sex eller droger.
Hur gör man då när man ska trösta någon som är riktigt ledsen? Det räcker långt med att bara behålla sitt eget lugn, lyssna och finnas där. Kanske någon form av fysisk kontakt om det känns naturligt för dig själv.
Det är inte alltid man får tröst av dem man hade trott skulle finnas där. Ibland kan trösten komma från helt oväntade håll. Jag minns själv en gång när jag befann mig i en förtvivlad period i livet. Jag satt på bussen på väg hem och grät. Tårarna flödade och jag kände mig som den ensammaste människan i hela världen. Bredvid mig satt en helt främmande person och jag var ytterst nära att bara luta mitt huvud mot hens axel för att få någon form av tröst och mänsklig kontakt.
Busschauffören hade radion på som vanligt. Jag hade bara noterat det som ett allmänt bakgrundsljud. Men plötsligt var det som om volymen höjdes och det hördes en sång som var riktad direkt till mig, just där och just då i min förtvivlade, hopplösa stund. Orden och melodin omslöt mig och gick rakt in i mitt hjärta. Och gav mig den tröst jag behövde precis då.
where there´s hope for everyone”