Balsam Konsult

Häromdagen fick jag en fråga vad som är mitt syfte med att blogga. Frågan fick mig att tänka efter och verkligen rannsaka mig själv eftersom olika bloggare ju faktiskt kan ha helt olika syften med sitt bloggande. Allt ifrån att dela med sig av sin vardag till att tjäna pengar på sin blogg. Allt från att påverka opinionen i en fråga till att driva trafik till sin hemsida.

När jag började blogga för drygt två år sedan kände jag ett behov av att nå ut till fler människor än bara de klienter och kunder jag kommer i kontakt med personligen. I mitt arbete som samtalsterapeut såg jag varje dag vilken fantastisk nytta mina klienter hade av samtalsterapi. Det är för mig en stor glädje och tacksamhet att få dela deras resa. Ibland kan det handla om att hantera en svår period i livet. Ibland kan det handla om att man kommer till mig med otroligt låg självkänsla, märkt av övergrepp, skuld och skam. Och att man succesivt kan läka detta och gå vidare som en fri och stark person som känner sig värdefull och medskapande i sitt liv. Jag kan inte med ord beskriva hur tacksam jag är att få bidra till människors utveckling!

Jag har tre syften med Balsam Blogg:

-Att du ska känna igen dig, bli berörd och inspirerad att ta nästa steg i din personliga utveckling.

-Att avdramatisera begreppet ”att gå i terapi”. Det är lika naturligt och självklart att ta hjälp vid känslomässig och själslig smärta som det är att ta hjälp vid fysisk smärta. Att ta hjälp av en samtalsterapeut är ett sätt att ta ansvar för sin egen utveckling.

-Att visa hur mycket både individ, familj, företag och samhälle har att tjäna på att vi utvecklar vår självkänsla, läker gamla känslomässiga, lär känna oss själva och utvecklas som människor. Det förvånar mig fortfarande att inte alla företag ser den ekonomiska vinningen i att ha friska och väl fungerande anställda.

Även om man skulle bortse från alla aspekter av mänskligt lidande så är det lönsamt för alla inblandade att vi läker och utvecklar oss som personer. Att gå i samtalsterapi är en äkta win-win för alla inblandade!

Förra veckan skrev jag om hur vi kan få andra att göra som vi vill genom att vara tydliga i vår kommunikation, tala om vad vi ser, hur vi känner och vad vi vill. Men vad gör jag om den andre ändå säger nej?

Vad gör jag om jag till exempel tydligt uttryckt att ”Jag ser att du kommer försent till vårt möte. Det gör mig irriterad. Därför vill jag att du kommer i tid framöver. Är det ok för dig?” Och det andre svarar ”Nej. Jag tänker fortsätta att komma försent.”

Du kan då välja att fortsätta kommunikationen enligt den modell jag skrev om förra veckan: ”Jag hör att du säger att du tänker fortsätta att komma försent. Det gör mig förvånad. Jag vill att du förklarar hur du tänker”.

Fördelen med denna modell är att kommunikationen blir tydlig och icke-värderande. Den fördömer inte och projicerar inget på den andre.

Det bästa vid ett nej är alltid att stanna upp och inte agera på din impuls att gå till attack eller känna dig kränkt. Tillåt dig känna det du känner när du hörde svaret och se situationen som den är.

Du kan fråga dig själv om du kan göra något åt situationen som den är nu, efter svaret du fick. Hur du har möjlighet att agera beror bland annat på vilken relation du har till den andre. Om det är en vän, en familjemedlem, en kollega, chef eller en anställd. Det beror även på vilken relation du vill ha med den andre framöver.

Utifrån hur situationen är nu när du tydligt vet att den andre avser att fortsätta komma försent kan du välja hur du vill agera. Om det gäller en anställd kanske du väljer att förklara vilka konsekvenser det får om hen fortsätter komma försent, och sedan upprepa ditt krav på att komma i tid. Om det gäller en vän kanske du väljer att acceptera att vännen inte vill passa tider, och sedan kan du välja hur du vill förhålla dig till det.

Ibland får jag frågan av mina klienter hur de kan få andra att göra som de vill. Svaret är att den enda du kan förändra är ju dig själv och det du kan göra är att förändra din kommunikation.

Alltför många går och väntar på att omgivningen ska kunna läsa deras tankar. Att andra människor ”borde förstå” vad jag menar och vad jag behöver. Jag tycker att de borde fatta när jag gör lite fina antydningar eller ger en vink. Om jag till exempel suckar och säger att jag är trött borde de förstå att jag behöver hjälp med det jag håller på med. Men i verkligheten kan omgivningen tolka detta som att jag vill vara ifred eller att jag inte orkar prata eller att jag inte tycker om dem. Omgivningen reagerar på sin egen tolkning och drar sig kanske tillbaka och känner sig avvisade. Och kvar står jag med min trötthet och har inte alls fått den hjälp jag behövde. Vilket gör mig ännu tröttare och mer frustrerad.

Jag brukar lära ut en enkel modell för att kommunicera och få andra att göra som jag vill. Modellen bygger på Nonviolent Communication och går ut på att först konstatera det jag upplever, utan att värdera eller skuldbelägga. Därefter talar jag om vad jag vill, utan att värdera eller skuldbelägga. Sen frågar jag om det är ok för den andre.

Det kan se ut så här:

1. När jag ser att…
2. Så känner jag…
3. Därför vill jag…
4. Är det ok för dig?

Till exempel: ”När jag ser att det står smutsig disk på diskbänken blir jag trött. Därför vill jag att du ställer in den i diskmaskinen. Är det ok för dig?”

Eller: ”När jag ser att du kommer försent till vårt möte blir jag irriterad. Därför vill jag att du kommer i tid framöver. Är det ok för dig?”

Om den andre personen går in i förklaringar eller försvar kan du bara lugnt lyssna. Och sedan lugnt och tydligt upprepa ditt budskap från punkt 1 till 4.

Du kommer att bli förvånad över hur effektiv denna metod är. Hör gärna av dig till mig och berätta vad som hände när du använt den!

Förra veckan skrev jag om att vi kan använda Mindfulness för att bli mer närvarande här och nu. Och att vi då kan uppleva livet mer intensivt och få en högre kvalitet på möten med andra människor.

Vi kan också använda Mindfulness för att höja vår medvetenhet och utifrån detta göra medvetna val. Att helt enkelt utifrån vårt varande välja vårt görande. Istället för agera utifrån gamla mönster eller låta oss kidnappas av intellekt, känslor eller impulser och agera utifrån dem.

När vi kan stanna upp och observera hur det är just nu, när vi kan observera våra fysiska förnimmelser just nu, våra tankar just nu, våra känslor just nu, vår intuition just nu, våra önskningar just nu. När vi kan stanna upp i detta, utan att värdera eller jämföra, ja då kan vi komma i kontakt med vår innersta kärna av medvetenhet. I denna innersta kärna finns essensen av den vi är. Själva guldkornet som vi alla föds med.

Egentligen behöver vi återknyta kontakten med denna innersta punkt av medvetenhet för att verkligen vara den vi är. Allt annat är egentligen vad vi har, till exempel egenskaper, utbildning, erfarenheter, tankar, känslor och rädslor.

Utifrån den innersta punkten av medvetenhet, av den vi är, kan vi sedan välja vad vi ska göra. Vilka åsikter vi vill ha, hur vi vill behandla oss själva och andra, vad vi vill äta till middag och vad vi vill jobba med.

Att vara närvarande och att bli medveten. Att utifrån att vara välja vad vi vill göra. Det är enkelt men det är inte lätt. Mindfulness är bara en av många vägar att uppnå detta. Det bästa vi kan göra är att börja träna, steg för steg. Du kan hitta enkla och funktionella mindfulnessövningar på www.mindfulnesscenter.se

Du såklart också varmt välkommen till mig. Efter att ha mediterat i många år gick jag utbildningen till mindfulnessinstruktör 2010. Jag integrerar också mindfulness med samtalsterapi och coaching när mina klienter behöver det.

Mindfulness inte något nytt utan bygger på uråldrig buddistisk zenmedititation. Det som är ”nytt” med Mindfulness är att:

– man utvecklat meditationsövningar som är anpassade till vårt moderna liv vilket gör att det är enkelt att ta till sig och använda.

– man rensat bort alla religiösa inslag vilket gör att Mindfulness kan användas fritt av alla överallt.

– det under de senaste åren forskats mycket på effekterna av Mindfulness vilket innebär att metoden nu är evidensbaserad och används strukturerat inom företag, vård och skola.

Mindfulness kallas på svenska Medveten Närvaro.

Vi kan börja träna Medveten Närvaro genom att fokusera på vår andning, andningen är central i Mindfulness. Vi kan också träna oss på att använda våra sinnen, att verkligen se färger, former, detaljer, nyanser. Att verkligen lyssna fokuserat på alla ljud vi omges av. Att ta in smaknyanserna och konsistensen i det vi äter och dricker istället för att bara kasta det i oss. Att notera dofter, starka och flyktiga, behagliga och obehagliga. Att använda vårt känselsinne, alla de små känselnerverna i vår hud. Att notera rörelserna i vår kropp.

Mindfulness handlar mycket om att bli medveten om hur det är, här och nu. Själva livet är ju faktiskt det som är, här och nu. Genom att bli mer närvarande upplever vi livet mer intensivt och får en högre  kvalitet i upplevelser och möten.

Tycker du att det låter flummigt? Tänk då på skillnaden i att möta en människa som verkligen ser dig, som lyssnar uppmärksamt och som verkligen känns närvarande. Eller att möta en människa som har sina tankar på vad den ska göra efter ert möte, sin blick på en punkt strax bakom dig och sin hand på mobilen. Vad är skillnaden för dig?

Genom Mindfulness, Medveten Närvaro, kan du bland annat få en högre kvalitet i möten med andra människor. Antingen det handlar om ett kundsamtal eller relationen till dina barn.

Ibland hör jag någon av mina klienter säga: ”Jag kommer aldrig, aldrig att förlåta!”

Det kan handla om att man varit mobbad, att man blivit orättvist behandlad eller utsatt för fysiska, känslomässiga eller sexuella övergrepp som satt djupa spår och påverkat hela livet. Att någon annan tagit sig rätten att utnyttja och förnedra. Att någon som befunnit sig i överläge eller maktposition använt detta på bekostnad av den som varit mindre, yngre eller längre ner i hierarkin.

Många tror att man ”måste” förlåta. Att det är fint att förlåta. Att man är en dålig människa om man inte kan förlåta den som gjort en illa. Och visst är det skönt att förlåta när det verkligen kommer från hjärtat. Det innebär att jag som förlåter kan släppa mina känslor av bitterhet, vrede och hat. Tunga, starka känslor som kan hindra mig från att gå vidare. Och som i värsta fall överskuggar allt det goda som jag också har i livet. Att förlåta innebär också att jag kan släppa alla malande tankar på hämnd och att jag kan släppa förväntningarna på att få någon form av gottgörelse från den som gjort mig illa. På det sättet kan jag befria mig själv genom att förlåta andra.

Men som terapeut har jag också sett att alltför snabb förlåtelse kan skada den som förlåter. En lättvindig förlåtelse av ett allvarligt övergrepp innebär att jag tar lättvindigt på mig själv. Det kan faktiskt kännas som ytterligare ett övergrepp.

Det är inte alltid nödvändigt att förlåta den som gjort mig illa. I samtalsterapi kan jag hitta andra vägar att befria mig själv från de känslor som tynger mig och för att kunna försonas med det som jag varit utsatt för.

Att förlåta någon annan kan vara en kärleksfull handling mot mig själv.

Att välja att inte förlåta någon annan kan också vara en kärleksfull handling mot mig själv.

Häromdagen när jag åkte bussen hem från jobbet var det som vanligt varmt och tjockt med folk. Själv stod jag i gången, jag skulle snart gå av. Snett framför mig satt en ung vältränad kille som tog upp två sittplatser med sig själv och sin stora golfbag. För varje hållplats klev det på mer folk och plötsligt var det en hel flock pensionärer som kom in i bussen. De var ganska gamla faktiskt, och rörde sig lite osäkert när de letade efter något att hålla sig i. De fick stå i gången och klara sig bäst de kunde i trängseln. Jag iakttog killen som satt kvar på sina säten. När jag tittade mig omkring såg jag att det var flera som spände ögonen i honom. Ingen sa något. Men många tittade på varandra och gjorde miner innan de fortsatte glo på honom, några överlägset roat, andra argt. Det var verkligen meningen att han skulle känna sig träffad och ta åt sig. Att han skulle fatta att han borde erbjuda sina platser åt någon som bättre behövde dem för att inte riskera att trilla och bryta lårbenshalsen.

Ibland är det verkligen andras avsikt att skicka ut signaler som ska göra så att vi känner oss träffade.

Men ibland kan det också vara så att vi tar åt oss och känner oss träffade för att vi tolkar in saker som egentligen bara handlar om oss själva. En kommentar, en tystnad eller ett höjt ögonbryn kan väcka en rad obehagliga känslor hos oss utan att vi egentligen förstår vad som händer. Ofta beror sådana ”överreaktioner” på att signalen påminner om något vi varit utsatta för under vår barndom och uppväxt. Ett bortvänt huvud kan omedvetet påminna om situationer där vi varit utfrysta eller mobbade. En suck kan omedvetet påminna om en förälder som aldrig var nöjd. Blixtsnabbt och omedvetet förpassas vi bakåt i tiden och känner oss precis lika små, utsatta och misslyckade som den gången när vi verkligen var små och utsatta.

Så länge vi är omedvetna om hur vår reaktion kan hänga ihop med våra gamla upplevelser så är det svårt för oss att själva hantera situationer när vi känner oss träffade och tar åt oss, trots att vår reaktion i nutid varken är rimlig eller relevant idag.

Om du märker att du ofta överreagerar och känner dig personligen påhoppad för ”småsaker”. Om människor runt omkring dig är äkta oförstående till din starka reaktion. Om det hindrar dig i dina relationer att du tar åt dig och mår dåligt. Då är det väl värt att arbeta med detta i samtalsterapi.

Förra helgen var jag på en retreat i Mindfulness och kom hem både avslappnad och full av energi. Jag kände mig extra jordad, närvarande och tillitsfull inför livet.

Igår fick jag en prövning att testa mig själv i praktiken. Det var som om livet skickade mig en testuppgift för att kolla hur Mindfull jag är när det gäller…

Jag vet att teknikstrul utlöser en stressreaktion hos mig. Och igår morse upptäckte jag att min dator inte fungerade. Jag kom inte ut på nätet och det gick inte ens att jobba offline med de viktigaste programmen. Det hjälpte inte att starta om. Jag kände hur stressen ökade. Jag fick ”katastrofbilder” av vad som skulle hända när jag inte kunde betala mina räkningar, inte fakturera, inte blogga, inte förbereda en föreläsning jag ska ha nästa vecka. Adrenalinet steg, andningen stängdes av, jag kunde inte tänka klart och paniken kom smygande. En person som bor hos mig kom och frågade försynt ”om inte wi-fi fungerade?”. Jag kände irritationen välla fram och öka min stressreaktion. Jag fick en impuls att skrika okontrollerat. Eller bryta ihop och börja gråta. Eller bara strunta i allt och hoppas att det skulle lösa sig själv.

I detta läge sa jag till mig själv:

Stopp! Stanna! Andas!

Observera! Konstatera hur det är: datorn fungerar inte just nu, jag kan inte göra det jag planerat just nu. Jag kan inte lösa datorproblemet själv. Detta stressar mig. Om några timmar ska jag åka till jobbet och ha klientmöten. Då vill jag fokusera på dem och vara fullt närvarande där, utan att låta datorstress påverka mig.

Acceptera! Så här är det. Jag önskar att problemet inte fanns. Och det finns.

Svara! I Mindfulness innebär detta att jag bestämmer mig för hur jag vill agera. Jag kan välja att släppa problemet utan att agera. Men i mitt fall med datorstrulet både behövde och ville jag lösa problemet. Jag valde att börja med internetuppkopplingen, det löste jag enkelt genom ett telefonsamtal till min internetleverantör. Nästa problem var programvaran som inte fungerade. Jag lyckades få telefonkontakt med en support på Microsoft. Efter en timme i telefon fick han ta över och fjärrstyra min dator för jag valde att åka till jobbet och mina klientmöten. När jag kom hem på kvällen hittade jag ett meddelande från supporten att han tyvärr inte lyckats få programmet att fungera. Jag kände att mina känslor av frustration, oro och panik var på väg tillbaka. Jag sa till mig själv: Stopp! Observera! Bestäm hur du vill hantera det som är! Och jag ringde en person jag känner och litar på, min livlina i allt datortrassel. Efter några timmar fungerade programmet igen. Tack Lars!

Vad lärde jag mig av denna prövning? Jo, att jag tränat Mindfulness så många år att det nu bland annat blivit en självklar metod att hantera stresspåslag. En metod som fungerar.

Ofta händer det mycket i våra relationer under semesterledigheten. Vi har mer tid för partner, familj och vänner och umgås på ett annat sätt än under arbetsperioder. Detta kan leda till att vi kommer varandra närmre och att vi får fina upplevelser tillsammans. Vi utvecklar och stärker vår ”flock” och går in i höstmånaderna med ny energi.

Men semesterledigheten kan också vara påfrestande för våra relationer. Skilsmässostatistiken är på topp efter sommaren, liksom efter julledigheten. Vad beror det på? Det är såklart individuellt. Det blir svårare att undvika konflikter genom att fly in i vardagsrutiner och jobb. Gammalt tjafs kommer lätt upp till ytan när man ”måste” umgås intensivt. Många dricker mer alkohol på semestern än annars. Men framför allt är mitt intryck att det beror på att man haft olika förväntningar på ledigheten. Och att man inte kommunicerat sina förväntningar tydligt med omgivningen.

Om den ena partnern förväntat sig att äntligen få vila, kanske att den andre ska ta över ansvaret för barn och matlagning. Och den andre partnern förväntat sig att äntligen få ägna sig helhjärtat åt sin hobby. Och man inte kommunicerat sina respektive förväntningar, ja, då blir det problem.

Om man dessutom lägger ansvaret på partnern, eller omgivningen, för att man själv ska få det man behöver och må bra. Ja, då är risken att man även riktar sin ilska och besvikelse på omgivningen när det inte blev som man förväntat sig.

Om man låter sin besvikelse ta sig uttryck i anklagande attacker väcks automatiskt ett försvar hos den andre. Försvaret kan ta sig uttryck i en aggressiv motattack eller genom att man barrikaderar sig bakom tystnad, surhet eller martyrskap. Och den efterlängtade semesterledigheten blev inte så kul för någon.

Lösningen heter kommunikation. För att kommunikation ska fungera behövs dels att vi tydligt kan uttrycka våra tankar, känslor och behov. Det krävs också att vi kan, och är villiga, att lyssna. Båda delarna är svårt när vi befinner oss i anfall eller försvar.

Därför är det smart att ta hjälp av en utomstående och objektiv person. Därför finns det samtalsterapeuter och parterapeuter. Om du vill.

Som alla andra händelser kan det väcka olika känslor att komma tillbaka efter semestern.

Några tycker att det är skönt att vara tillbaka i vardagen igen. Andra önskar att ledigheten kunnat fortsätta länge till och att de helst skulle vilja slippa börja jobba eller plugga igen. Några är nöjda med sin sommar, andra tänker att de skulle velat ha den annorlunda. Kanske blev det inte riktigt som man förväntat sig, kanske hann man inte riktigt med allt man tänkt göra.

Vad vi än tänker och hur det än känns är det viktigt att ta det på allvar. För att utveckla oss själva och våra liv. Här är en enkel modell du kan använda om du vill:

1. Reflektera över din sommar.

Kanske har du upplevt stunder där du mådde riktigt, riktigt bra? Själv har jag upplevt några ögonblick när det kändes som att tiden stod still och att allting var precis som det skulle vara. Jag väljer att spara de stunderna i mitt hjärta. Och jag väljer att spara känslan av tacksamhet och kärlek över att jag fick uppleva detta.

2. Se hur det är just nu.

Just nu kanske du sitter med de blandade känslorna inför att semestern är slut? Själv sitter jag både med tacksamhet över underbara dagar och med ett vagt missnöje över att jag inte fått gjort riktigt allt jag tänkt. Pappershögen på skrivbordet är inte åtgärdad. Och vissa träningsambitioner har inte heller blivit av. Så är det. Oavsett orsaker och förklaringar.

3. Bestäm hur du vill hantera det du känner just nu.

Du kan antingen välja att släppa och gå vidare. Ingenting blir bättre av att du fortsätter anklaga dig själv (eller skylla på andra) för det du känner dig missnöjd över. Och det finns saker i livet som vi faktiskt inte kan påverka.

Eller kan du välja att göra något åt situationen. Bestäm hur du vill agera. Om du känner stark motvilja mot att börja jobba är det kanske dags att ta känslan på allvar och göra något åt din jobbsituation. Om du känner dig missnöjd med att du inte gjort det du tänkt göra i sommar så har du möjlighet att bestämma när du vill göra det istället. Om du verkligen vill göra det. Oavsett om det gäller boken du inte hunnit läsa, gamla släktingen du inte hunnit besöka eller träningen som inte blivit av. Du kan också välja att aktivt göra mer av det som du upptäckt att du mår bra av. Oavsett om det handlar om att simma, laga mat eller meditera.

Utifrån hur det är just nu har vi alltid valet att släppa eller agera. Och därigenom ta kommandot över våra tankar och känslor. Och våra liv.