Vad gör jag om den andre ändå säger nej?

Förra veckan skrev jag om hur vi kan få andra att göra som vi vill genom att vara tydliga i vår kommunikation, tala om vad vi ser, hur vi känner och vad vi vill. Men vad gör jag om den andre ändå säger nej?

Vad gör jag om jag till exempel tydligt uttryckt att ”Jag ser att du kommer försent till vårt möte. Det gör mig irriterad. Därför vill jag att du kommer i tid framöver. Är det ok för dig?” Och det andre svarar ”Nej. Jag tänker fortsätta att komma försent.”

Du kan då välja att fortsätta kommunikationen enligt den modell jag skrev om förra veckan: ”Jag hör att du säger att du tänker fortsätta att komma försent. Det gör mig förvånad. Jag vill att du förklarar hur du tänker”.

Fördelen med denna modell är att kommunikationen blir tydlig och icke-värderande. Den fördömer inte och projicerar inget på den andre.

 

Det bästa vid ett nej är alltid att stanna upp och inte agera på din impuls att gå till attack eller känna dig kränkt. Tillåt dig känna det du känner när du hörde svaret och se situationen som den är.

Du kan fråga dig själv om du kan göra något åt situationen som den är nu, efter svaret du fick. Hur du har möjlighet att agera beror bland annat på vilken relation du har till den andre. Om det är en vän, en familjemedlem, en kollega, chef eller en anställd. Det beror även på vilken relation du vill ha med den andre framöver.

Utifrån hur situationen är nu när du tydligt vet att den andre avser att fortsätta komma försent kan du välja hur du vill agera. Om det gäller en anställd kanske du väljer att förklara vilka konsekvenser det får om hen fortsätter komma försent, och sedan upprepa ditt krav på att komma i tid. Om det gäller en vän kanske du väljer att acceptera att vännen inte vill passa tider, och sedan kan du välja hur du vill förhålla dig till det.

 

Till bloggen