Balsam Konsult

Förra veckan skrev jag om Acceptans och hur ett accepterande förhållningssätt kan hjälpa oss att se det som det är. Det kan också hjälpa oss att acceptera Både – Och. Att tillvaron inte är antingen svart eller vit, att vi faktiskt har rätt att tänka Både – Och, att känna Både – Och.

Många klienter som kommer till mig har ett kompensatoriskt förhållningssätt. Man tänker att eftersom man har det så bra på många sätt i livet så har man inte riktigt rätt att samtidigt ha problem och må dåligt.

Man kanske säger: ”Jag har så intressant jobb och så bra arbetskamrater så jag ska väl inte klaga över att det känns som om jag inte orkar när jag nu får ännu fler arbetsuppgifter” Eller: ”Jag förstår inte varför jag känner mig så ensam för jag har ju både familj och vänner.” Eller: ”Det finns ju så många som har det mycket värre än jag, det känns lite fjantigt att komma med mina små problem.” Eller: ”Jag vet att mina föräldrar inte hade det så lätt så jag borde väl förstå att de lämnade mig hos grannen när de behövde barnvakt. Och de visste säkert inte vad som hände där så jag har väl ingen rätt att vara arg på dem.”

Genom att resonera så skyddar vi oss själva från smärtan i att se det som det är. Vi håller tillbaka oss själva genom att tänka att ”det goda får väl uppväga det onda”. Men i verkligheten fanns, och finns, både det goda och det onda.

Genom att använda Acceptans kan vi se det som det är: Jag har ett intressant jobb och jag tycker om mina arbetskamrater och jag har en för hög arbetsbelastning och jag känner mig trött och det känns inte längre lika roligt att gå till jobbet och jag börjar få problem att sova och jag har ett intressant jobb. Så är det. Så ser det ut just nu. Jag kanske hoppas att det ska bli bättre och någonstans inser jag att det inte kommer att bli det.

När vi stannar upp och ser det som det är får vi samtidigt en liten distans till hur det ser ut. Vi befriar oss själva från att vara bundna till det ena vilket hindrar oss att komma i kontakt med det andra. Vi ger oss själva tillåtelse att både känna tillfredsställelse och glädje över att ha ett intressant jobb och att känna tröttheten. Då får vi också möjlighet att välja hur vi vill agera, hur vi vill hantera situationen att det är som det är.

Acceptans är grunden för mycket, inte minst inom personligt växande. Samtidigt väcker själva ordet Acceptans ofta lite blandade reaktioner.

Acceptans handlar om att medvetet se allt som det är. Just nu. Utan att värdera eller döma. Bara betrakta, observera och konstatera det som är. Det kan handla om att betrakta yttre skeenden eller det som händer inom mig själv just nu. Vad jag tänker, känner, vilka impulser jag får eller vilka värderingar och behov jag har.

Acceptans handlar alltså inte om att jag tycker att något är acceptabelt, att jag tycker att något är bra eller ens okej. Det handlar inte om att jag viker mig eller ger upp min vilja. Det innebär endast att jag stannar upp och betraktar hur det är.

Låt mig ta ett exempel: Tänk dig att du åtagit dig uppgiften att boka ett bord på en nyöppnad restaurang för att ha en trevlig kväll med några vänner. Du har gjort bokningen och när kvällen är inne möts du och dina vänner utanför restaurangen, förväntansfulla inför god mat och trevlig samvaro. När ni kommer in på restaurangen är det helt fullsatt. Och det finns inget bord bokat för dig och ditt sällskap. Ni får helt enkelt inte plats.

Kanske blir du förvånad, upprörd och arg. Du kanske känner dig dum inför dina vänner. Du kanske utbrister att det hade varit bättre att någon annan gjort bokningen. Du kanske börjar skälla ut personalen. Du kanske lovar att genast skriva en fullständigt dräpande recension på facebook. Dina känslor och impulser kidnappar dig, binder dig och drar iväg påverkade av vrede och hämndbegär eller självförebråelser och pinsam skam.

Genom att istället använda Acceptans och ett accepterande förhållningssätt kan det se ut så här: Du har bokat bord och det finns inget bord och du känner ilska och du noterar en impuls att skälla ut personalen och det är någon som gjort ett misstag med beställningen och du tycker att det är oacceptabelt och det finns inget bord. Så är det, så ser verkligheten ut just nu. Du kanske önskar att den såg annorlunda ut och den ser ut som den gör. Acceptans handlar om att du observerar och konstaterar.

Utifrån Acceptans, att stanna upp och se det som det är, kan du sedan välja medvetet hur du vill agera. Du kan välja hur du vill lösa problemet att det är som det är just nu. Du kan välja den lösning som du tycker tjänar dig bäst.

Vill du läsa mer om Acceptans kan jag rekommendera boken Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver.

Efter förra helgens födelsedagsfirande är det lätt att känna Tacksamhet, värme och glädje. Men det är inte alltid lika enkelt.

”Jag vill lära mig att känna Tacksamhet” sa en av mina klienter. Hon berättade att hon ofta tänkte att hon hade mycket att vara tacksam över; hon hade ett roligt jobb, en fin lägenhet och hennes barn var friska. Men tankarna på Tacksamhet hade svårt att landa i en djupare känsla av Tacksamhet. De hindrades alltid på vägen. Andra tankar kom emellan, tankar på allt som inte fungerade så bra i hennes liv och på allt som faktiskt kunde varit mycket bättre.

Jag tycker att detta är en mycket bra beskrivning av hur det ofta är. Det är svårt att stanna i känslan av tacksamhet och förnöjsamhet utan att uppmärksamheten dras mot det som hotar och stör vårt välbefinnande. Kanske kan det vara en tröst att veta att detta är det naturliga sättet för vår mänskliga hjärna att fungera. Det har fyllt en överlevnadsfunktion för människan att rikta uppmärksamheten mot möjliga faror och hot för att vara beredd på att kämpa eller fly. Den människa som slog sig till ro och bara passivt satt och kände sig tacksam blev snart uppäten av något hungrigt vilddjur.

Vår hjärna är alltså fortfarande konstruerad så att den hellre fokuserar på det ”negativa” än det ”positiva”. Det går alltid att hitta något att se som ett potentiellt hot, något oroande som kan inträffa i framtiden eller någon gammal orättvisa som gnager. Något som stör vår strävan att känna Tacksamhet över det vi är nöjda över i våra liv.

När vi vet att det är så vårt system fungerar så har vi idag möjlighet att faktiskt välja att se att vi har både/och. Vi har både sådant som fungerar bra i våra liv och det vi önskar fungerade bättre. Därefter kan vi välja vad vi vill fokusera på. Att vi väljer att fokusera på det som vi är tacksamma över betyder inte att de andra delarna inte finns. Genom att välja att fokusera på det vi känner oss tacksamma över tillför vi däremot detta mer energi, vi ger det större utrymme i våra liv. Vi kan stanna i hur det är, just nu, och komma i kontakt med känslan av tacksamhet över det vi upplever just i detta ögonblick.

Känslan Tacksamhet har en koppling till känslan Lycka. Genom att tillåta oss att känna Tacksamhet i stunden ger vi oss själva också möjlighet till fler stunder av lycka.

Jag träffar ofta människor som satt sina liv på vänt. Man väntar på att gå ner i vikt eller på att träffa rätta partnern. Man väntar på helgen, på semestern, på pensionen. Då, tänker man, då kan man äntligen göra allt det där man längtar efter. Då kan man äntligen börja leva!

Så vad händer då medan vi sitter i livets väntrum? Vad händer medan vi väntar på att det ska bli vår tur att få smaka på lyckan? Att få det som vi längtar efter?

Visst kan det ibland tjäna oss att sätta upp mål och belöna oss själva när vi nått dem. Det kan faktiskt också tjäna oss att vi försätter oss själva i en passiv väntan på en framtid som eventuellt kommer att inträffa. Hur det tjänar oss är givetvis individuellt. Ofta handlar det om att vi slipper något som känns jobbigt. Vi kanske slipper riskera att öppna upp för en nära relation om vi väntar tills vi gått ner i vikt. Vi kanske slipper känna efter hur vi har det på jobbet om vi fokuserar på att vi ska ha kul på semestern. Vi kanske slipper att ta oss själva på allvar. Vi slipper ta ansvar för hur vi har det just nu om vi har fokus på framtiden.

Men vad är priset vi får betala när vi sätter livet, och oss själva, på vänt?

Jo, Livet är konstruerat så att det alltid är just nu och just här. Om vi väljer bort att fokusera på nuet och istället ständigt har fokus på framtiden så väljer vi bort det som är själva Livet. Vi tillbringar våra liv i ett väntrum när vi istället kunde valt att gå ut och leva nu. För vi har alltid möjligheten att leva vårt levande liv utifrån hur det är just nu. Oavsett om vi är tjocka eller smala, singlar eller i förhållande, arbetande eller lediga. Oavsett hur vi känner oss just nu, oavsett hur vi har det. Så har vi möjligheten att välja att leva våra liv.

Vad väntar vi på?

Jag tänker på några diktrader av Frans Michael Franzén:

En blomma är glädjen,

idag slår hon ut

imorgon förvissnar hon redan.

Just nu, då du kan,

ha en lycklig minut

och tänk på det kommande sedan.

De flesta människor tycker att vänskap är viktigt och vill gärna ha en egen bästa vän. Det är en rikedom att ha vänner, gamla, nya, nära eller mer tillfälliga vänner längs livets väg.

När vi pratar om vänskap lägger vi alla lite olika innebörd i begreppet. Kanske säger vi att en vän är någon som alltid finns där för oss vad som än händer. Någon som lyssnar, tar sig tid och vill vara med oss. Kanske någon som ger oss energi genom att komma med roliga uppslag eller någon som gärna följer med oss på det vi föreslår. En vän är kanske någon vi känt länge. Eller som vi har ett gemensamt intresse med. Någon vi kan lita på och som står kvar i både goda och dåliga tider. Någon som vill oss väl.

Jag träffar många som längtar efter en riktigt nära vän. En vän att ge vänskap till och få vänskap av.

Frågan är hur våra liv skulle förändras om vi började behandla oss själva som vår allra bästa vän?

Ofta är vi hårda och kritiska mot oss själva, vi är krävande och dömande och behandlar oss själva på ett sätt som vi inte skulle drömma om att behandla en kär vän. Det är tröttsamt att leva med någon som hela tiden anmärker på oss. En sådan vän behöver vi inte. Och ändå fortsätter vi behandla den människa vi levt hela vårt liv med på det sättet.

Om du skulle behandla dig själv som din bästa, käraste och närmaste vän; vad behöver din vän få från dig just nu? Och vad vill du ge din vän från ditt hjärta just nu? För att ni ska trivas, må bra och för att stärka er vänskap?

Ni ska ju faktiskt leva tillsammans för resten av livet!

Många människor ägnar en stor del av livet åt att söka efter Kärlek. Denna vecka har jag medverkat som Kärleksexpert i en artikel i Aftonbladet och funderat lite extra över begreppet Kärlek. Kärlek kan ju handla om så mycket mer än kärleken till sin partner.

Under mina år som samtalsterapeut har jag sett att den minsta gemensamma nämnaren till problem ofta är en saknad och en längtan efter Kärlek. En kärlek där jag blir älskad precis som jag är, oavsett vad jag gör. En kärlek som inte förväntar sig att få något tillbaka. En kärlek som aldrig tvekar eller sviker. En villkorslös kärlek som bara är. Om jag haft tur i livet fick jag sådan kärlek när jag var barn.

Men om jag lärt mig som litet barn att jag inte är riktigt värd att älskas så kommer detta att påverka mig framöver i livet. Kanske har jag inte fått den omsorg, trygghet eller beskydd som alla barn behöver. Kanske har jag lärt mig att jag bara blir ”älskad” om jag är duktig, snäll eller något annat som värdesätts just i den familj jag växer upp i. Kanske jag förstår att jag bör synas så lite som möjligt, inte vara till besvär eller ta någon plats. Allt detta leder till att jag utvecklar olika överlevnadsstrategier för att få ”kärlek”. Jag blir precis den duktiga, snälla eller tysta person som behövs just i min familj.

Dessa inlärda mönster, överlevnadsstrategier, tar jag sedan med mig ut i livet. Ofta kan de tjäna mig väl. Har jag lärt mig att vara Duktig får jag ofta uppskattning i skolan och på arbetsplatsen. Har jag lärt mig att vara Osynlig kan jag slippa en massa konflikter. Men denna uppskattning, ”kärlek”, är alltid villkorad. Jag känner att jag måste vara på ett visst sätt för att vara ok. Och innerst inne bär jag fortfarande på det lilla barnets längtan efter villkorslös kärlek.

Våra föräldrar gjorde säkert så gott de kunde utifrån sina förutsättningar. Det tar inte bort det faktum att vi inte alltid fick det vi hade behövt få när vi var barn. Och att det har påverkat oss kanske ända fram tills nu. Nu är vi vuxna och har själva möjlighet att ge våra Inre Barn det de hade behövt få men inte fick. Jag kan bli min egen kärleksfulla förälder. Detta är en av de starkaste processerna vi kan arbeta med i samtalsterapi.

Det är magiskt att se när människor kommer i kontakt med denna kärlek som finns inom dem själva. Det är fantastiskt att sedan få följa hur det påverkar deras liv och deras relationer.

Att gå i terapi är en kärleksgåva till dig själv!

Vi tjänar på att lära oss att hantera våra Inre Konflikter. Inre konflikter uppstår när olika delar av oss har olika behov. Och för att kunna hantera dessa behöver vi först bli medvetna om vad de egentligen handlar om.

Vi har väl alla varit med om situationer när vi både vill och inte vill göra något. Vi kanske både vill komma iväg och träna – och ha en skön myskväll i soffan. Vi kanske både vill söka nytt jobb – och det verkar mycket enklare att stanna på vårt gamla. De olika delarna drar och stretar åt olika håll. Tiden går och vi velar fram och tillbaka, ibland så länge att det blir försent. Och det känns inte heller så bra.

Istället för att tycka att den inre konflikten är enbart jobbig och därför undvika den så kan vi göra tvärtom. Vi kan välja att lyssna på våra olika röster som bråkar med varandra och ta reda på vad våra olika delar egentligen har för behov.

Om vi till exempel har en inre röst som säger att vi borde söka nytt jobb kan vi fråga oss vilka behov som ligger bakom denna önskan. Det kan handla om att vi vill lära oss nya saker, utvecklas, få bekräftelse från omgivningen, tjäna mer pengar eller en inlärd bild av att ”man ska göra karriär”. Det kan också handla om att vi vill slippa något. Kanske en otrevlig chef, lång resväg eller omgivningens synpunkter på att vårt jobb inte har någon status.

Sen behöver vi lyssna på samma sätt på den andra rösten som säger att det är enklare att stanna på vårt nuvarande jobb. Vilka är egentligen de underliggande behoven? Det kan handla om behov av trygghet och att ingå i en välkänd gemenskap. Det kan handla om rädsla för att misslyckas på ett nytt arbete.

De underliggande behoven är givetvis individuella. Men genom att göra dem medvetna ger vi oss själva möjligheten att göra medvetna val. Ibland handlar det om att välja mellan två roliga saker, ibland känns det som att välja mellan pest och kolera. Det viktiga är att vi väljer medvetet istället för att låta den del som skriker högst vinna. Eller att vi stänger ner och avstår från att välja. För det är då vi blir offer i vår egen inre konflikt.

Jag har fått önskemål att skriva om konflikthantering. Det är ett stort och spännande ämne som berör alla människor på olika sätt.

När jag arbetar med konflikthantering med mina klienter utgår jag alltid ifrån vars och ens specifika situation. Det kan handla om egna konflikter på arbetsplatsen, med vänner eller inom familjen. Det kan handla om att man behöver kunna hantera andras konflikter. Det kan handla om inre konflikter mellan olika behov inom en själv. Det kan handla om konflikträdsla, smärtsamma minnen av gamla konflikter eller oro inför eventuella framtida konflikter. Området är oändligt.

Jag tänker att konflikter oftast uppstår när vi har olika behov. Eftersom vi är alla är människor och vi ibland har olika behov så är konflikter en naturlig del av tillvaron och behöver inte nödvändigtvis vara negativt. Vi kan välja att betrakta konflikter som en del av vår utveckling och att konflikter kan ta oss till en ny nivå. Oavsett om det gäller en konflikt mellan olika personer på ett företag, i ett äktenskap eller mellan olika delar i oss själva.

En konflikt utlöses ofta av en attack, verklig eller inbillad. Det finns 3 urmänskliga sätt att reagera på en attack:

1. Motattack. Vi väljer att gå till motattack även om vi själva betraktar det som ett högst befogat försvar.
2. Flykt. Vi väljer att fly, att avvika fysiskt eller mentalt från den hotfulla situationen.
3. Spela död. Vi väljer att blunda, låtsas som om ingenting hänt. Vi hoppas att allt går över av sig själv eller att någon annan går in och hanterar situationen.

Det är bra att rannsaka sig själv och se om vi har någon favoritmetod, om någon av dessa reaktioner sker automatiskt och omedvetet hos oss. Detta är i så fall oftast tidigt inlärt.

Det är också viktigt att vara medveten om vilken del av oss som reagerar. Är det ditt vuxna Jag eller är det ditt Inre Barn som reagerar med motattack eller undvikande?

Alla tre reaktionerna kan både tjäna oss och hindra oss i vår konflikthantering. Det viktiga är att vi väljer medvetet utifrån den specifika situation vi befinner oss i.

En av mina klienter som kom väldigt tidigt till sin session råkade höra slutet av ett samtal jag hade med en leverantör som jag inte var så nöjd med. Hon frågade om jag hade problem och jag svarade lite sammanbitet att ”Jag får väl plocka fram min inre Bitch”.

Nästa vecka när vi träffades sa hon att hon tänkt mycket på denna kommentar, som egentligen fälldes innan vi påbörjade vår session. Hon berättade att hon ofta blivit betraktad just som en Bitch och att hon skämts för det. Hon hade alltid värderat det som en okvinnlig och besvärande egenskap. Att andra tyckte att hon var jobbig när hon var alltför stark, rak och bestämd i sina åsikter. När hon stod på sig och drev igenom sin vilja. Hon hade tidigt fått lära sig att detta var icke önskvärda egenskaper hos en flicka. Därför hade hon alltid betraktat det som negativt och gjort allt för att hålla tillbaka dessa delar hos sig själv.

Som alltid fungerar det så att ju mer vi håller tillbaka något desto starkare laddning får det. Och sen pyser det ofta fram lite indirekt genom ett rynkat ögonbryn eller en förflugen kommentar. Eller så väller det fram med okontrollerad kraft i fel sammanhang och drabbar fel personer. Omgivningen förstår då inte alls vår reaktion och detta hade bland annat lett till att min klient ofta blivit beskylld för att vara en besvärlig Bitch. Men när hon funderat över min kommentar förra veckan hade det öppnat upp för en möjlighet att det även kan finnas något ”bra” i en bitch. Att där faktiskt kan finnas kvaliteter som hon skulle kunna använda konstruktivt. Att hon skulle kunna ha nytta av sin bitch om hon valde att använda henne medvetet. Att det finns situationer i livet där det kan tjäna oss att välja att använda egenskaperna i vår Bitch.

Precis så här fungerar de olika delarna av oss. Att lära känna våra olika Delpersonligheter är ett spännande sätt att lära känna oss själva. Det ger nya perspektiv på våra ”styrkor” och ”svagheter”. Och det ger oss möjligheten att själva välja när och hur vi vill använda dem.

Nu har vi kommit en bit in i det nya året och många sitter med dåligt samvete över nyårslöften som redan brutits eller runnit ut i sanden. Med det dåliga samvetet kommer skuldkänslor och självanklagelser. De stolta målen vänds till något som vi kanske skäms lite över och helst inte vill prata om längre.

Det är nu vi har nytta av att återvända till vårt syfte med det där löftet vi gav.

Det första vi kan fråga oss är vems röst det var som sa att vi borde utlova det vi gjorde. Om vi till exempel gav det klassiska nyårslöftet att gå ner i vikt kan vi fråga oss vem det egentligen var som tyckte att vi borde göra det? Var det en gammal röst från en kritisk förälder som tyckte att vi var lite för runda? Eller en gammal förälskelse som gjorde slut med oss i tonåren? Eller var det bilderna från någon veckotidning som viskade i vårt öra? Var rösten kommer ifrån kommer att påverka vår motivation och hur vi agerar.

Om det nu verkligen var Jag som bestämde att jag skulle gå ner i vikt så kan jag fråga mig vilken del av mig det var som tog kommandot och beslutet i denna fråga. Var det en del av mig som jämför mig med andra och tycker att jag är mindre värd för att jag är tjock? Eller en del som konstaterat att mina knän värker och jag vill inte bli begränsad i min rörlighet? Eller en del som hoppas att jag kommer att bli mer omtyckt och älskad om jag är smal?

Genom att bli medvetna om vilken del av oss som tog beslutet kan vi också utforska det som är vårt egentliga syfte med att gå ner i vikt. Vår motivation och vårt agerande kan se helt olika ut beroende på om vårt verkliga syfte, det vi egentligen vill och längtar efter, är att slippa värk och känna oss rörliga och starka. Eller om det är att träffa en partner och känna oss älskade och omtyckta.

När vi utforskat vårt syfte kan vi välja att använda viktnedgång som ett medel för att nå vårt mål. Genom att hela tiden återvända till vårt syfte stärker vi vår motivation. Då öppnar vi också upp för att använda ytterligare medel, ännu fler vägar, för att få det vi egentligen vill ha.