Balsam Konsult

Ibland får jag frågor om egoism och terapi. Kan det inte vara så att man blir egoistisk av att arbeta med sin egen personliga utveckling? Att fokusera på sig själv och sina egna känslor, tankar och beteenden? Att älta sin barndom och fundera över sina egna behov?

Det händer att klienter säger att deras partner tycker att klienten blivit mer självisk sedan hen började i terapi. Oftast handlar det om klienter som varit anpassningsbara och givande, klienter som haft svårt att sätta gränser och skilja sina egna känslor och behov från omgivningens. Dessa mönster har varit bekväma för omgivningen, de har främst tjänat omgivningens behov. Därför kan vi fundera över vem som egentligen varit egoistisk i ett sådant förhållande.

I samtalsterapi arbetar vi med att identifiera och lära oss hantera alla våra olika delar. Vi utforskar våra känslor, tankar, intuition och fantasier. Vi utforskar ångest, rädslor och gamla inlärda mönster. Vi lär känna oss själva för att hitta en sund självkänsla. Därifrån kan vi så småningom använda vår vilja för att utifrån våra värderingar göra medvetna val, val som alltid både tjänar oss och begränsar oss.

En sund och stabil självkänsla handlar varken om att bli självgod eller egenkär. Istället kan du använda din självkänsla och självkännedom till att medvetet välja hur du vill använda dina olika delar och agera i olika situationer.

Jag skulle vilja gå så långt att jag hävdar att terapi motverkar egoism. Genom att lära känna dig själv och hitta den du är utvecklar du istället en genuin förmåga till empati. Denna empatiska förmåga kan du välja att använda för både din egen och omgivningens bästa.

Eller för att citera den kända läkaren och författaren Elisabeth Kübler-Ross:

”Ni måste förstå att ni inte kan hela världen förrän ni helat er själva först.”

Så småningom kan vi lyfta blicken och se hur allting hänger ihop.

Många som söker terapi gör det av en speciell anledning. Det kan handla om allt från att man upplevt en smärtsam separation till att man alltid känner sig stressad till att man aldrig får till en hållbar kärleksrelation. Problemet har tagit över en stor del av tillvaron. Och någonstans hoppas och tror man att om man bara löser detta avgränsade problem så kommer livet att fungera smärtfritt och lyckan kommer för att stanna.

Men riktigt så enkelt är det inte. För allting hänger ihop.

Vi kan jämföra med hur ett företag fungerar; det räcker inte att satsa enbart på marknadsföring för att vi upplever att vi säljer för lite. Om vi ser marknadsföringen som vårt ”problem” kanske vi kan förbättra resultatet på kort sikt, men i längden måste vi sannolikt även utveckla kvalitet, logistik och service.

I samtalsterapi kan vi använda det upplevda problemet som en ingång men så småningom ser vi att allting hänger ihop. Det räcker inte med att bara ändra våra tankar. Eller att bara bearbeta känslorna. Eller att bara träna in ett nytt sätt att agera. Eller att bara ta bättre hand om vår kropp. För alla delar hänger ihop och påverkar varandra. Vi påverkas dessutom av var vi kommer ifrån och vart vi är på väg. Så det är inte konstigt om vi människor känner oss osäkra och vilsna ibland.

Samtidigt tänker jag att det är just denna osäkerhet som är en förutsättning för utveckling. Som gör att vi har möjlighet att se nya infallsvinklar, vara öppna för nya kombinationer och hitta nya vägar. Som samtalsterapeut har jag valt att arbeta på individnivå med hur allting hänger ihop. Det är ett kreativt och spännande arbete.

Just nu skulle jag önska mer av detta även på samhällsnivå. Att man slutar definiera specifika områden som problem som kan lösas oberoende av allt annat. Att man istället lyfter blicken och ser hur allting påverkar vartannat på många olika sätt. Att man ser hur allting hänger ihop.