Balsam Konsult

Ibland skickar tillvaron en liten påminnelse om vikten av att ha distans till sig själv och livet.

Jag kom ut på trottoaren i höstsolen, direkt från en superintressant föreläsning. Fylld av intryck och tankar fick jag impulsen att gå in i närmsta kyrka för att sätta mig och reflektera i lugn och ro innan jag skulle till tunnelbanans hets.

Runt hörnet låg Klara Kyrka och jag gick dit och satte mig i en bänk för lite kontemplation. Men det kändes inte riktigt som vanligt i kyrkan. Runt omkring mig kretsade människor, några var på väg för att ta kaffe vid ett bord i sidoskeppet, några satt i en grupp och sjöng lite trevande till en gitarr. Det lät inget vidare tänkte jag för mig själv och började titta närmre på alla som mer eller mindre rastlöst vandrade runt i kyrkorummet. De såg slitna ut. Dåligt klädda, psykiskt sköra, en del med uppenbart missbrukarutseende.

Jag insåg plötsligt att det var första gången jag besökte Klara Kyrka. Denna kyrka som är så känd för sin sociala verksamhet bland samhällets utsatta och som jag, på avstånd, så många gånger skickat pengar till för att stötta deras arbete. Jag hade känt mig ädel och generös som bidragit till deras arbete med att hjälpa utsatta kvinnor, flyktingar och hemlösa. Och nu satt jag här mitt i verkligheten och kände känslor av irritation över att jag inte fick den lugna och fridfulla stund som jag förväntat mig. Jag som kom från min viktiga föreläsning som skulle göra mig till en ännu bättre samtalsterapeut.

Känslan av irritation gick över till skam och eftertanke. Vem var väl jag som tog mig rätten att värdera, att sätta mina behov framför deras? Några ord från en välkänd psykiatriker vällde fram ur mitt minne; ”Without the mercy of God it could have been me.”

När jag såg tillbaka på mitt liv och alla de val som jag råkat göra i utsatta perioder, alla tillfälligheter och personer jag mött så insåg jag på djupet att det faktiskt kunde ha varit jag. Och nu är det inte så. Jag tillhör dem som har ett varmt och vackert hem att åka till. Jag har kylskåpet fyllt med mat och pengar att köpa det jag behöver. Jag har familj och vänner och ett meningsfullt arbete. Jag har haft turen att födas i ett av världens rikaste länder, i en fredlig tid, och jag kunnat utbilda mig precis hur mycket jag vill. Jag har oändligt mycket att vara tacksam över.

Istället för min förväntade reflektion och summering av just den föreläsning som jag kom ifrån så fylldes jag av tacksamhet, ödmjukhet och en vilja att hitta meningen med just detta. Att vara en människa bland alla andra människor, varken bättre eller sämre, varken mer eller mindre värd. Att vara en medmänniska.

Ibland behövs det så lite. I lördags satt jag på min trädgårdsbänk i vårsolen och pustade ut med en kopp kaffe. Som vanligt när våren äntligen kommer är det en massa saker som plötsligt behöver göras och nu hade jag både tvättat fönstren och kämpat med den eviga mossan i gräsmattan. Mina tankar var upptagna med allt annat som också behövde fixas och jag kände hur min effektiva sida planerade hur jag skulle hinna med så mycket som möjligt.

Plötsligt öppnade grannen sin dörr och kom ut till mig där jag satt. I handen höll hon en vit pappersservett med något i. Hon sa: ”Jag har sett hur du har jobbat och eftersom jag har bakat så tänkte jag att du kanske behöver något gott?” Hon räckte fram servetten med en stor bit kaka.

Jag blev överraskad. Och glad. Kakan doftade underbart av choklad och mandel. Den var ren njutning i min mun och passade perfekt till mitt kaffe. Jag blundade och njöt och kände hur jag förflyttades från tankarna på min att-göra-lista till Här och Nu. Plötsligt kunde jag känna solvärmen mot mitt ansikte och hur skönt det var att sitta där på bänken. Livet var gott och jag fylldes av tacksamhet över att allt var precis så.

Och jag tillät mig att bara ta emot. Jag struntade i att analysera vilka signalsubstanser som utsöndrades i någon av oss, jag struntade i att fundera över antalet kalorier i kakan. Jag släppte alla impulser som sa att jag måste ge något tillbaka. Jag bara tog emot och sa tack och kände mig genuint glad för gåvan.

Ibland behövs det så lite. Så lite för att vi ska känna oss sedda och bekräftade. En liten omtanke eller ett vänligt ord. En liten gest av empati, en gåva utan att förvänta sig att få något tillbaka. För ibland behövs det så lite och i det lilla kan det samtidigt rymmas något mycket stort.

Utanför mitt fönster är sommarkvällen ljus när jag sitter och skriver detta. Paradisträdet blommar med sitt rosa överflöd och jag kan ana den vita jasminens doft. Den ljusaste och ljuvligaste sommartiden är just nu och just här.

Jag sitter och tänker på livet och hur gott det är just nu. Visst finns det en del som skulle kunnat fungera bättre eller annorlunda. Men samtidigt kan jag känna en genuin tacksamhet över så mycket, både stora och små saker i tillvaron.

För några år sedan var det populärt att skriva ”tacksamhetsdagbok”. Varje kväll skulle man skriva ner tre punkter som man kände sig tacksam över från dagen som gått. Syftet var inte, som många trodde, att som genom ett trollslag plötsligt bli en lycklig människa utan problem. Utan syftet var att skifta fokus. Genom att fokusera på det vi känner oss nöjda och tacksamma över så tillför vi detta mer kraft. Det vi fokuserar på får mer plats i våra liv och tenderar att växa.

Just nu, i den ljusaste tiden på året, känns det extra lätt att välja att fokusera på det ljusa i livet. Allt jag har att glädja mig över. Att känna mig stolt över. Att känna mig tacksam för.

Vi kan också välja att fokusera på det ljusa i oss själva. Det som alltid finns i mitten av vår kärna, hur många mörka lager vår omgivning än har lagt på oss under våra liv. Alla dessa lager som hindrat oss från att lysa, som hindrat oss från att glittra och skimra utifrån det ljus vi föddes med.

I terapiprocessen arbetar vi mycket med de mörka lagren av smärta, skam, skuld, orättvisor och inlärda destruktiva mönster som hindrar oss. De behöver belysas, just för att vi ska hitta tillbaka till ljuset i oss själva och i livet.

Mitt arbete som samtalsterapeut är en av de saker som jag känner mig tacksam över i mitt liv. Att jag haft lyckan att hitta min mission, det jag brinner för, och att jag har fått möjligheten att bistå andra människor på deras livsväg.

Nu önskar jag oss alla en ljus Sommar! Balsam Blogg tar sommaruppehåll och är tillbaka i augusti.

Efter förra helgens födelsedagsfirande är det lätt att känna Tacksamhet, värme och glädje. Men det är inte alltid lika enkelt.

”Jag vill lära mig att känna Tacksamhet” sa en av mina klienter. Hon berättade att hon ofta tänkte att hon hade mycket att vara tacksam över; hon hade ett roligt jobb, en fin lägenhet och hennes barn var friska. Men tankarna på Tacksamhet hade svårt att landa i en djupare känsla av Tacksamhet. De hindrades alltid på vägen. Andra tankar kom emellan, tankar på allt som inte fungerade så bra i hennes liv och på allt som faktiskt kunde varit mycket bättre.

Jag tycker att detta är en mycket bra beskrivning av hur det ofta är. Det är svårt att stanna i känslan av tacksamhet och förnöjsamhet utan att uppmärksamheten dras mot det som hotar och stör vårt välbefinnande. Kanske kan det vara en tröst att veta att detta är det naturliga sättet för vår mänskliga hjärna att fungera. Det har fyllt en överlevnadsfunktion för människan att rikta uppmärksamheten mot möjliga faror och hot för att vara beredd på att kämpa eller fly. Den människa som slog sig till ro och bara passivt satt och kände sig tacksam blev snart uppäten av något hungrigt vilddjur.

Vår hjärna är alltså fortfarande konstruerad så att den hellre fokuserar på det ”negativa” än det ”positiva”. Det går alltid att hitta något att se som ett potentiellt hot, något oroande som kan inträffa i framtiden eller någon gammal orättvisa som gnager. Något som stör vår strävan att känna Tacksamhet över det vi är nöjda över i våra liv.

När vi vet att det är så vårt system fungerar så har vi idag möjlighet att faktiskt välja att se att vi har både/och. Vi har både sådant som fungerar bra i våra liv och det vi önskar fungerade bättre. Därefter kan vi välja vad vi vill fokusera på. Att vi väljer att fokusera på det som vi är tacksamma över betyder inte att de andra delarna inte finns. Genom att välja att fokusera på det vi känner oss tacksamma över tillför vi däremot detta mer energi, vi ger det större utrymme i våra liv. Vi kan stanna i hur det är, just nu, och komma i kontakt med känslan av tacksamhet över det vi upplever just i detta ögonblick.

Känslan Tacksamhet har en koppling till känslan Lycka. Genom att tillåta oss att känna Tacksamhet i stunden ger vi oss själva också möjlighet till fler stunder av lycka.