Balsam Konsult

Ibland får jag frågor om egoism och terapi. Kan det inte vara så att man blir egoistisk av att arbeta med sin egen personliga utveckling? Att fokusera på sig själv och sina egna känslor, tankar och beteenden? Att älta sin barndom och fundera över sina egna behov?

Det händer att klienter säger att deras partner tycker att klienten blivit mer självisk sedan hen började i terapi. Oftast handlar det om klienter som varit anpassningsbara och givande, klienter som haft svårt att sätta gränser och skilja sina egna känslor och behov från omgivningens. Dessa mönster har varit bekväma för omgivningen, de har främst tjänat omgivningens behov. Därför kan vi fundera över vem som egentligen varit egoistisk i ett sådant förhållande.

I samtalsterapi arbetar vi med att identifiera och lära oss hantera alla våra olika delar. Vi utforskar våra känslor, tankar, intuition och fantasier. Vi utforskar ångest, rädslor och gamla inlärda mönster. Vi lär känna oss själva för att hitta en sund självkänsla. Därifrån kan vi så småningom använda vår vilja för att utifrån våra värderingar göra medvetna val, val som alltid både tjänar oss och begränsar oss.

En sund och stabil självkänsla handlar varken om att bli självgod eller egenkär. Istället kan du använda din självkänsla och självkännedom till att medvetet välja hur du vill använda dina olika delar och agera i olika situationer.

Jag skulle vilja gå så långt att jag hävdar att terapi motverkar egoism. Genom att lära känna dig själv och hitta den du är utvecklar du istället en genuin förmåga till empati. Denna empatiska förmåga kan du välja att använda för både din egen och omgivningens bästa.

Eller för att citera den kända läkaren och författaren Elisabeth Kübler-Ross:

”Ni måste förstå att ni inte kan hela världen förrän ni helat er själva först.”

Mycket arbete i samtalsterapi handlar om att reparera och stärka en svag Självkänsla. Som jag skrev förra veckan är Självkänsla inlärd. Och det går att lära om.

Självkänsla handlar om att känna dig själv. Som litet barn lär du känna dig själv genom att omgivningen speglar dig, bekräftar dig, lär dig sätta ord på dina känslor och behov. Om du får utvecklas i din egen takt i en trygg omgivning byggs grunden till din inre trygghet. Du lär dig att du har rätt att vara den du är.

Självkänsla handlar också om att känna dig älskad, att vara värd att älskas bara för att du är Du. Att bli sedd med kärleksfulla ögon, att bli bemött med kärleksfull respekt för den du är.

Det finns ingen som haft en helt igenom perfekt barndom fylld av obegränsat med villkorslös kärlek. Det beror på att de vuxna som hade ansvar för oss bara var människor som själva sannolikt inte haft en perfekt barndom. Sannolikt gjorde de så gott de kunde utifrån vad de förmådde. Vilket inte tar bort det faktum att vi inte fick det vi hade behövt få för att bygga en helt igenom stark och trygg självkänsla. Det är därför din självkänsla ibland kan vara lite vacklande, ömsom stark och ömsom svag. På vissa områden där du vant dig att bli sedd med kärlek kan det kännas tryggt och självklart, kanske har du till exempel lärt dig att du alltid har rätt till dina fysiska behov oavsett om du är pigg eller trött, frisk eller sjuk. Medan andra delar av det som var du, till exempel dina fantasier och drömmar kanske bemöttes med ointresse, tystnad eller förlöjligande.

I terapiarbetet börjar vi med att se det som det är. Att se dig som du är just nu. Utan att värdera eller döma, utan bara bekräfta. Steg för steg lär du känna dig själv, både de delar som du lärt dig är värdefulla och de som du lärt dig inte är värda att få finnas. Det leder till att du växer, du får tillgång till delar av dig själv som du tidigare inte haft möjlighet att utforska och lära känna. Och då har du ju heller inte haft möjlighet att använda dem i livet.

Så småningom kommer du att upptäcka att du har möjlighet att betrakta det som är Du med kärleksfulla ögon. Inte för att du är bättre eller sämre än någon annan. Utan för att Du är Du och värd att älskas.

På min mottagning har jag en liten tavla med orden:

Du vet väl om att Du är värdefull

att Du är viktig här och nu

Du vet väl om att Du är värdefull

för ingen annan är som Du

Jag får ofta frågor om självkänsla och självförtroende. Man kanske säger att man har gott självförtroende för man vet att man är duktig och kompetent. Men man har dålig självkänsla för innerst inne tvivlar man ofta på om man egentligen duger.

Så vad då skillnaden på Självförtroende och Självkänsla?

Mycket förenklat bygger Självförtroende på att du känner dig värdefull för det du Gör. Medan Självkänsla bygger på att du känner dig värdefull för den du Är.

Du kanske verkligen har ett gott Självförtroende för du vet att du klarar av att prestera de resultat som behövs, både på jobbet och privat. Du klarar av att göra saker. Din fasad utstrålar kompetens och handlingskraft.

Men bakom fasaden sviktar självkänslan och din inre trygghet. En svag självkänsla kan visa sig genom en ständigt närvarande rädsla för att misslyckas och en känslighet för att bli kritiserad. Detta leder till att du gärna söker andras gillande och känner dig beroende av andras bekräftelse. Detta leder i sin tur till att du kanske lyssnar överdrivet mycket på andras ”tyckande” och gör så gott du kan för att anpassa dig till andras behov. Detta leder i sin tur till att det blir svårt att sätta gränser. Det blir svårt att veta vad som är andras vilja och vad som är din egen vilja. Samtidigt kan du ju inte uttrycka det som du kanske känner är din egen vilja och din egen åsikt, för då riskerar du ju att bli utsatt för kritik och andras ogillande… En svag Självkänsla begränsar dig på många sätt i ditt liv.

Så vad beror då en svag självkänsla på?

Jo, den är helt enkelt inlärd. Tidigt i ditt liv har omgivningen lärt dig att du inte har rätt att vara den du är. Att du inte är värd att bli älskad precis som du är. Du har inte fått utvecklas i din egen utvecklingstakt och fått lära känna dig själv, dina känslor och behov, dina egenskaper och din vilja.

Men nu ska jag berätta en hemlighet för dig som går och bär på en dålig självkänsla som begränsar dig: Det som du blev tvungen att lära dig är FEL!

För själva Du är helt RÄTT. Och Du har redan från början varit värd att bli älskad precis som Du Är. Och det är du fortfarande.

Som vuxen kan du själv bestämma dig för att lära om. Att steg för steg lära dig att du faktiskt är värdefull. Mer om det i kommande bloggar!

Vi har alla olika lätt för att känna tillit. Att lita på andra människor och att lita på oss själva. Förmågan, och valet, att känna tillit påverkar mycket i våra liv. Det påverkar vår självbild, våra relationer och vår kommunikation med andra.

Vad beror det på att en del av oss är misstänksamma ”av naturen” och inte litar på vår omgivning?

Och att andra har lätt för att känna tillit? Även om man kanske ibland blir lurad så tycker man inte att det är så farligt utan fortsätter att lita på andra människor.

Förmågan att känna tillit grundläggs mycket tidigt i våra liv. När vi är nyfödda är vi helt utelämnade till att det finns någon som ser oss och tar hand om oss. Under hela vår barndom och uppväxt är vi beroende av att det finns vuxna som vi kan lita på.  Vuxna som tolkar våra behov och ger oss det vi behöver för att överleva. Att vi får mat och tröst, omvårdnad, kärlek och beskydd. Att där finns någon som hjälper oss om vi råkar ut för något smärtsamt. Då lär vi lär oss att vi är värda att få, och verkligen får, det vi behöver för att överleva och känna oss trygga. Vi lär oss att vi tryggt kan lita på vår omgivning. Vi lär oss också att vi kan vara precis som vi är och därför kan vi utveckla en sund självkänsla. Om vi lärt oss att vi kan lita på vår omgivning kan vi utveckla en egen inre trygghet, en tillit till oss själva.

Denna inre trygghet tar vi sedan med oss in i vuxenlivet. Vi vet att vi kan lita på andra människor och vi kan känna en tillit till oss själva att vi kommer att klara av problem, om och när de inträffar.

Om vi däremot lärt oss att vi inte kan lita på andra, om vi lärt oss att ingen finns där för oss när vi behöver, är det denna vetskap vi tar med oss in i vuxenlivet. Vi måste skydda oss genom att inte lämna ut oss själva eller våra behov till omgivningen. Detta påverkar våra relationer, det blir svårt att ha en nära relation till exempel med en partner. Det blir också svårt att be andra om hjälp. Vi har ju lärt oss att det inte finns någon hjälp att få.

Som samtalsterapeut har jag träffat många människor som lider av att inte våga känna tillit och närhet till andra. I terapin arbetar vi bland annat med att utveckla tillit till vårt eget vuxna Jag. Steg för steg kan vi se att det äntligen finns en vuxen i våra liv som vi kan lita på, oss själva. Vad som än händer kommer vi att kunna hantera det som händer. Detta öppnar upp för möjligheten att faktiskt välja att öppna upp och lita även på andra människor. För om det visar sig att den andre trots allt inte går att lita på så kommer jag att kunna klara av att hantera även detta. Det handlar inte längre om min överlevnad så som det gjorde när jag var liten och helt beroende av att den andre gav mig det jag behövde.

Hur kan man ge sig möjlighet att växa som människa?

Jag tycker om att odla, både människor och växter. När jag jobbar i min lilla trädgård tänker jag ofta på likheterna mellan vad växter och människor behöver för att växa.

Alla växter är olika och beroende av att bli planterade i just den rätta jordmånen för just sina unika förutsättningar för att kunna växa och utvecklas på bästa sätt. Det fungerar inte att plantera en ros i en sumpmark eller att så ett tomatfrö på sandig jord. Hur bra kvalitet det än är på själva fröet eller plantan så kommer de inte att kunna utvecklas, kanske kommer de inte ens att överleva.

I mitt arbete som samtalsterapeut möter jag ofta människor som försökt växa i en ”fel” miljö. Kanske har man fötts i en dysfunktionell familj, en familj där man kämpat med att överleva trots att miljön varit fylld av missbruk och övergrepp. Kanske har man blivit orättvist behandlad, lämnats mycket ensam eller fått ta alldeles för mycket ansvar alldeles för tidigt. Även om det lilla barnet varit alldeles underbart perfekt från början har det inte fått rätt jordmån för att kunna växa och utvecklas som människa.

Vi väljer inte själva vilken familj vi föds i. Däremot påverkar det vår självkänsla och självbild att vi blivit felaktigt behandlade. Och ibland fortsätter vi att söka oss till ”fel” växtmiljö, till sjuka arbetsplatser, till inkompetenta chefer eller till kärlekslösa partners.

När vi är vuxna har vi den möjlighet vi inte hade som barn, att plantera om oss själva i en jordmån som är ”rätt” för oss, som ger oss möjlighet att växa och bli den unika, fantastiska människa som vi egentligen varit redan från början. Vi kan ge oss själva möjlighet att bli den vi är.

Det är ett livslångt arbete att ge oss bästa möjligheter att växa. Vi behöver ge oss rätt ljus och näring. Vi behöver hålla ogräs och skadeinsekter borta genom att vara observanta på hur vi tillåter oss att bli behandlade. Ibland behöver vi skyddas från kyla och frost. Ibland kan vi behöva något att stödja oss mot. Vi behöver tålamod att låta oss utvecklas i vår egen takt. Och vi behöver tillåta oss att blomma ut i vår alldeles egna nyans.

Det är underbart spännande att odla sig själv och ge sig möjlighet att växa och utvecklas som människa!