Balsam Blogg

Hej alla!

Jag heter Kerstin Nyström och arbetar med att odla människor. Det är det roligaste och mest intressanta jag vet!

På min fritid tycker jag också om att odla växter. Ofta har har jag fått aha-upplevelser om människoodling när jag arbetat i min trädgård. Nu vill jag gärna dela mina tankar och betraktelser med dig. Det är min förhoppning att du ska hitta inspiration för just ditt liv. Du får gärna kommentera bloggen på Balsams facebook! Och dela gärna med dig av sidan till andra!

Klicka på rubriken Hej alla om du vill prenumerera på Balsam Blogg!

De flesta av de vackra fotona är tagna av min barndomsvän Ann-Christine Påhlson. Du hittar fler av hennes bilder på http://faialflores.wordpress.com/about/

Att ha distans till sig själv och livet

Ibland skickar tillvaron en liten påminnelse om vikten av att ha distans till sig själv och livet.

Jag kom ut på trottoaren i höstsolen, direkt från en superintressant föreläsning. Fylld av intryck och tankar fick jag impulsen att gå in i närmsta kyrka för att sätta mig och reflektera i lugn och ro innan jag skulle till tunnelbanans hets.

Runt hörnet låg Klara Kyrka och jag gick dit och satte mig i en bänk för lite kontemplation. Men det kändes inte riktigt som vanligt i kyrkan. Runt omkring mig kretsade människor, några var på väg för att ta kaffe vid ett bord i sidoskeppet, några satt i en grupp och sjöng lite trevande till en gitarr. Det lät inget vidare tänkte jag för mig själv och började titta närmre på alla som mer eller mindre rastlöst vandrade runt i kyrkorummet. De såg slitna ut. Dåligt klädda, psykiskt sköra, en del med uppenbart missbrukarutseende.

Jag insåg plötsligt att det var första gången jag besökte Klara Kyrka. Denna kyrka som är så känd för sin sociala verksamhet bland samhällets utsatta och som jag, på avstånd, så många gånger skickat pengar till för att stötta deras arbete. Jag hade känt mig ädel och generös som bidragit till deras arbete med att hjälpa utsatta kvinnor, flyktingar och hemlösa. Och nu satt jag här mitt i verkligheten och kände känslor av irritation över att jag inte fick den lugna och fridfulla stund som jag förväntat mig. Jag som kom från min viktiga föreläsning som skulle göra mig till en ännu bättre samtalsterapeut.

Känslan av irritation gick över till skam och eftertanke. Vem var väl jag som tog mig rätten att värdera, att sätta mina behov framför deras? Några ord från en välkänd psykiatriker vällde fram ur mitt minne; ”Without the mercy of God it could have been me.”

När jag såg tillbaka på mitt liv och alla de val som jag råkat göra i utsatta perioder, alla tillfälligheter och personer jag mött så insåg jag på djupet att det faktiskt kunde ha varit jag. Och nu är det inte så. Jag tillhör dem som har ett varmt och vackert hem att åka till. Jag har kylskåpet fyllt med mat och pengar att köpa det jag behöver. Jag har familj och vänner och ett meningsfullt arbete. Jag har haft turen att födas i ett av världens rikaste länder, i en fredlig tid, och jag kunnat utbilda mig precis hur mycket jag vill. Jag har oändligt mycket att vara tacksam över.

Istället för min förväntade reflektion och summering av just den föreläsning som jag kom ifrån så fylldes jag av tacksamhet, ödmjukhet och en vilja att hitta meningen med just detta. Att vara en människa bland alla andra människor, varken bättre eller sämre, varken mer eller mindre värd. Att vara en medmänniska.