Balsam Konsult

Förra veckan skrev jag om konflikter mellan vuxna syskon. Konflikter som har sina rötter långt tillbaka i den tid när syskonen var barn. Så hur kan vi arbeta med att hantera konflikter mellan vuxna syskon?

De urgamla konflikterna handlar om våra Inre Barns känslor som fortfarande är så starka och smärtsamma att de påverkar vårt agerande i vuxen ålder. Därför hjälper det inte att resonera rationellt och logiskt, att vi kanske till och med ”vet” anledningen till att det var som det var i vår familj där vi syskon växte upp. Det hjälper inte att vi ”förstår”. Vi behöver komma i kontakt med vårt Inre Barns känslor. Vi behöver göra det omedvetna medvetet. Vi behöver själva som vuxna nu äntligen kunna ge vårt Inre Barn det som det hade behövt få när det var litet. Först då kan vi bli fria att göra vuxna val och hantera våra konflikter med våra syskon på ett vuxet sätt.

Allt detta handlar om klassiskt terapiarbete. Men hjälper det verkligen att du arbetar med dig själv om dina syskon fortsätter att omedvetet reagera som Inre Barn? Om dina vuxna syskon envist fortsätter att agera ”barnsligt”?

Ja, det hjälper. När du själv blir medveten om hur du kan hantera dina egna känslor och behov behöver du inte längre känna dig som ett offer. Som det offer du kanske faktiskt var när du var liten. Eftersom du blev ”offrad” för att tillfredsställa någon annans behov av att du måste vara eller göra på ett visst sätt. Du blir äntligen fri att ta ett vuxet kommando över ditt liv.

När du blir medveten om dina gamla roller i familjen, och ser att du kanske faktiskt har kvar dem även som vuxen, blir du fri att göra ett medvetet val. Du kan välja att släppa rollen som den ansvarstagande storasystern eller rollen som den som måste få alla andra att må bra genom att ständigt skämta och skoja. Och genom att du släpper din gamla roll och börjar agera på ett nytt sätt kommer även dina relationer att påverkas. Plötsligt har dina syskon inte längre en ”duktig” storasyster som fortsätter att ”ta hand om allt”. Det kan öppna upp för att ditt syskon inte längre omedvetet måste stanna kvar i sin gamla roll som den som är liten och måste tas om hand. Om du haft en roll som den som måste skoja bort allt, om du väljer att släppa den rollen och istället kan välja att se med vuxna ögon. Då kommer du också att se både dig själv och dina syskon på ett nytt sätt. Och det kommer att påverka dina känslor och ditt sätt att bemöta dina syskons ”barnsliga” beteende. Det kommer att förändra er relation och vad som händer i era konflikter.

Processen kan ta tid. Ibland flera generationer. Om du ser tillbaka kan du se att dina föräldrars relationer med sina syskon har påverkat dig och dina relationer med dina syskon. Och dina relationer med dina syskon påverkar era barn.

Jag får ofta frågor som handlar om konflikter mellan vuxna syskon.

En medelålders kvinna ser ledsen ut när hon berättar om hur ensam hon känner sig: ”Mina syskon har gaddat ihop sig och uteslutit mig. Det spelar ingen roll hur jag än försöker få kontakt, ingenting hjälper.”

En ung man berättar: ”Min pappa har aldrig kommit överens med sina bröder. Jag vet inte riktigt vad som har hänt egentligen, han säger att de alltid varit orättvisa mot honom. I somras var jag den ende som inte blev bjuden på min kusins bröllop. Alla andra kusiner var där och det gjorde ont att se bilderna på facebook.”

En äldre kvinna utbrister förtvivlad: ”Mina barn kommer inte överens med varandra, de är över femtio år allihop och kivas fortfarande! Jag kan varken leva eller dö med att det alltid ska vara så här!”

Syskonrelationer är ofta de längsta relationer vi har i livet. Djupa och långvariga konflikter mellan vuxna syskon gör ont och alla inblandade lider av de känslomässiga såren samtidigt som man själv ofta ser sig själv som offer och mest lidande samtidigt som man själv tycker att man gör allt för att det ska bli ”bra” i relationen och att det är de andra inblandade syskonen som gör fel.

Så hur har det kunnat bli så här? Konflikter mellan vuxna syskon går oftast mycket, mycket långt tillbaka i tiden. Ända tillbaka till när alla var barn. Och barnets obearbetade känslor finns fortfarande när vi är vuxna kvar i vårt Inre Barn. Kanske var det faktiskt så att ett syskon blev favoriserat, blev mer sett, bekräftat och omhuldat. Barn är känsliga för orättvisa och det är inte konstigt om de andra syskonen kände sig orättvist behandlade, ledsna och avundsjuka. Det spelar ingen roll om föräldrarna själva tyckte att de var rättvisa på alla sätt. Om ett barn känner sig orättvist behandlat så är det den känslan som är sann för barnet. Och som kan påverka syskonrelationen långt upp i vuxen ålder.

En annan anledning till konflikter mellan vuxna syskon kan vara att man omedvetet är kvar i den gamla roll som man hade i sin ursprungsfamilj. Barn tar på sig den roll som behövs för att familjen ska fungera. Kanske rollen som den ansvarstagande och duktiga storasystern som alltid hjälper till hemma och tar hand om sina småsyskon. Eller rollen som den tysta och snälla lillasystern som ingen riktigt tar på allvar för hon är ju så liten.

Om syskonen omedvetet är kvar i sina roller även i vuxen ålder och den ansvarstagande storasystern fortsätter ”ta hand om” lillasyster genom att ge goda råd om hur hon bör leva sitt liv. Och om lillasyster nu faktiskt blivit en vuxen kvinna fullt kapabel att bestämma själv, men hon fortfarande bär på ett Inre Barn som inte känner sig sedd och tagen på allvar. Ja, då blir det problem. Storasyster väntar fortfarande på att få uppskattning och kärlek för att hon är så hjälpsam och ansvarstagande. Och lillasyster väntar fortfarande på att bli sedd och hörd och tagen på allvar. Så fortsätter de leva sina vuxna liv som två små längtande Barn. Och ingen av dem får det de längtar efter.

Så hur kan man hantera konflikter mellan vuxna syskon? Mer om det i nästa veckas blogg.