- När tillvaron trasslar -
Vad handlar egentligen perfektionism om? Denna strävan att vara perfekt, felfri och oklanderlig. Att tåla att granskas in i minsta detalj, att förutse varje risk för att något ska gå fel. Alla har vi väl mött perfektionister både på jobbet och privat.
Om vi betraktar perfektionism som egenskap så är den som alla andra egenskaper, den kan både tjäna oss och begränsa oss. Det finns många yrken och arbetsuppgifter där vi behöver vara noggranna och prestera så perfekt resultat som möjligt. Men de flesta klienter jag möter i mitt arbete som samtalsterapeut upplever sin perfektionism som en belastning. Perfektionism är kopplat till Prestation och leder till att vi har överdrivet höga krav på oss själva. Vi har lärt oss att vi måste prestera perfekt för att duga, för att vara värdefulla som människor. Eller kanske för att undvika kritik och förlöjligande för att vi inte presterat det som duger i omgivningens ögon.
Perfektionism kan också begränsa oss genom att vi undviker att göra saker som vi inte kan göra perfekt. Vi skjuter upp, prokrastinerar, och låter bli att ta itu med det vi inte kan, eller orkar, göra perfekt.
Problemet med perfektionism är att det är svårt att mäta. Ordet perfekt går inte att komparera; om något är perfekt kan det inte bli perfektare eller mer perfekt. För vem är det egentligen som bestämmer vad som är perfekt? Vem är det som lagt den där ribban som vi strävar efter att klara att komma över utan att riva och bli utsatta för kritik? När vi lyssnar på vår inre röst som viskar att vi måste vara perfekta kan vi förnimma var den kommer ifrån, kanske från en krävande förälder eller en kritisk lärare vi varit beroende av för länge sedan.
För att hantera vår perfektionism i nutid behöver vi ta kommandot och sätta vår egen ribba för vad som är perfekt för oss själva, just nu. Annars riskerar vi att aldrig någonsin prestera tillräckligt perfekt och vi kan aldrig känna oss nöjda. Detta skapar stress eftersom vi då ständigt lever med känslan att inte vara tillräckliga, inte tillräckligt perfekta och därför i konstant risk för att bli kritiserade, av andra människor eller av vår egen inre kritiska röst.