Balsam Konsult

Ibland får jag frågor om egoism och terapi. Kan det inte vara så att man blir egoistisk av att arbeta med sin egen personliga utveckling? Att fokusera på sig själv och sina egna känslor, tankar och beteenden? Att älta sin barndom och fundera över sina egna behov?

Det händer att klienter säger att deras partner tycker att klienten blivit mer självisk sedan hen började i terapi. Oftast handlar det om klienter som varit anpassningsbara och givande, klienter som haft svårt att sätta gränser och skilja sina egna känslor och behov från omgivningens. Dessa mönster har varit bekväma för omgivningen, de har främst tjänat omgivningens behov. Därför kan vi fundera över vem som egentligen varit egoistisk i ett sådant förhållande.

I samtalsterapi arbetar vi med att identifiera och lära oss hantera alla våra olika delar. Vi utforskar våra känslor, tankar, intuition och fantasier. Vi utforskar ångest, rädslor och gamla inlärda mönster. Vi lär känna oss själva för att hitta en sund självkänsla. Därifrån kan vi så småningom använda vår vilja för att utifrån våra värderingar göra medvetna val, val som alltid både tjänar oss och begränsar oss.

En sund och stabil självkänsla handlar varken om att bli självgod eller egenkär. Istället kan du använda din självkänsla och självkännedom till att medvetet välja hur du vill använda dina olika delar och agera i olika situationer.

Jag skulle vilja gå så långt att jag hävdar att terapi motverkar egoism. Genom att lära känna dig själv och hitta den du är utvecklar du istället en genuin förmåga till empati. Denna empatiska förmåga kan du välja att använda för både din egen och omgivningens bästa.

Eller för att citera den kända läkaren och författaren Elisabeth Kübler-Ross:

”Ni måste förstå att ni inte kan hela världen förrän ni helat er själva först.”