- När tillvaron trasslar -
Ibland möter jag klienter som säger att de går omkring som en tryckkokare. Ofta är de förnuftiga personer och möter tillvaron med ett klokt intellekt. De resonerar rationellt och deras omgivning uppfattar dem som förståndiga och vettiga människor.
Och ändå säger de själva att det känns som om de går omkring med en tryckkokare inombords. Ibland exploderar de okontrollerat. Triggade av något som både de själva och omgivningen tycker är en bagatell, kanske en oskyldig kommentar eller en väldigt liten händelse. Då kan tryckkokaren explodera i vrede och ut strömmar okontrollerad ilska eller tårar. Eftersom omgivningen inte känner igen den förnuftiga personen som vanligtvis är så sansad och kontrollerad reagerar omgivningen ofta med att dra sig tillbaka eller fördöma; ”Vad hände? Har hen blivit alldeles knäpp?”
Så varför blir det så här?
Jo, inuti den där tryckkokaren finns en massa instängda och nertryckta känslor. De har stängts in där för att personen som bär på tryckkokaren har varit tvungen att stänga in dem och ofta är det inlärt mycket tidigt i livet.
Om våra känslor inte blivit speglade när vi var barn, om vi inte fått lära oss att sätta namn på känslorna har vi heller aldrig fått lära känna den del av oss själva som består av våra känslor. Kanske har vi till och med fått lära oss att det är fel och fult att visa ”negativa” känslor. Eller att det bara är ”svaga” människor som visar känslor. Självklart lär sig barnet då att dölja sina känslor, för barn gör allt för att anpassa sig till flockens behov så att de ska bli accepterade.
Det finns också barn som lärt sig att oavsett hur ledsna, förtvivlade, arga eller övergivna de känner sig så finns ingen hjälp att få. Ingen vuxen ser deras förtvivlan och ingen vuxen tar ansvaret för att ge dem det de behöver. Kanske blir de till och med hånade eller slagna om de visar ”fel” känslor.
Det är dessa barn som lär sig att det är bäst att trycka ner sina egna känslor. Men känslorna försvinner inte. De samlas i den inre tryckkokaren där locket sitter stenhårt fast och trycket bara ökar. Ibland blir trycket så starkt att det blir en explosion. Och varken omgivningen eller personen som bär på tryckkokaren förstår vad som hände, det blir bara ”fel”.
I terapin kan vi arbeta med att lugnt och försiktigt lyfta på locket och lära känna innehållet i tryckkokaren. Steg för steg lär klienten känna och känna igen sina känslor. Känslor är inte farliga i sig, de är bara känslor. Inte för att de är bättre eller sämre än vårt förnuft. Utan helt enkelt för att känslorna också är en del av oss.
Läs också: