Balsam Konsult

Många tycker det är positivt att vara lösningsorienterad. I jobbannonser efterfrågas egenskapen lösningsorienterad och ofta ställs det, lite lättvindigt, i motsats till att vara problemorienterad.

Men vad innebär det egentligen att vara lösningsorienterad? Jo, utifrån ett upplevt problem eller behov fokuserar vi på målet, att få vårt behov tillgodosett. Att vara lösningsorienterad har alltid varit en nödvändighet för människors överlevnad. Om vi tänker oss ”urmänniskan” som strövade omkring på savannen och plötsligt började känna sig hungrig så innebar det att hon hade ett behov hon var tvungen att fylla för att överleva; hon var tvungen att hitta mat. Och för att hitta mat behövde hon fokusera på hur hon skulle lösa problemet så effektivt som möjligt.

Vi fungerar fortfarande likadant som urmänniskan. När vi behöver fokusera på lösningen börjar vi utforska möjligheterna och undersöka olika alternativ. Hoppet om att bli belönade sätter igång utsöndringen av belöningshormonet dopamin. Dopaminet gör oss uthålliga i vår jakt på lösningen. Det gör oss energiska, aktiva, drivna och entusiastiska. Oavsett om målet är att hitta mat för magen, att få en bonus på jobbet eller att ingå i en attraktiv grupp som vi vill vara med i.

Som samtalsterapeut har jag träffat många människor som älskar att vara i sitt lösningsorienterade flöde. De njuter av att känna energin i dopaminpåslaget, att ha fullt fokus på målet och belöningen.

Det är verkligen härligt och kraftfullt att vara lösningsorienterad. Men som alla egenskaper har det också sitt pris. Att ha allt fokus på lösningen innebär att vi får ett tunnelseende. Allt annat runt omkring blir mindre viktigt, vi blir sämre på att lyssna och ta in andras åsikter, vi blir sämre på att ta hänsyn till omgivningens behov. Den höga energin kan göra oss rastlösa, riskbenägna och egoistiska. Det viktiga är ju att lösa problemet, få vår belöning och ”överleva”.

Om vi går tillbaka till jämförelsen med urmänniskan på savannen så följdes en framgångsrik problemlösning naturligt av återhämtning. När man hittat föda och ätit sig mätt kunde man slappna av och vila. Nöjd, lugn och tillfreds kunde man vila tillsammans med sin flock och eftersom alla akuta behov var tillgodosedda kunde man känna sig lugn och trygg. När trygghetshormonet oxytocin utsöndras kan vi också öppna upp och bry oss om andra och känna oss harmoniska i livet.

Det är alltså inte meningen att vi ska vara lösningsorienterade hela tiden. Vi kanske känner oss aktiva och energiska men det lösningsorienterade tillståndet tar också energi. Därför behöver vi tillåta oss att fylla på ny energi genom att återhämta oss mellan varven. Urmänniskan gjorde detta naturligt och instinktivt. Idag har vi uppfunnit så många behov som vi tror är nödvändiga att tillgodose för att överleva att vi driver oss själva att hoppa över återhämtningen och ständigt ha fokus på nya mål.

Men det är inte någon hållbar lösning i längden.