Balsam Konsult

Du kan utvidga din trygghetszon genom att gå emot dina rädslor.

Häromdagen satt jag på tunnelbanan på väg hem från jobbet. Mitt emot mig satt en ung tjej och grät. Hon satt alldeles stilla och grät tyst, den var den där sorgsna och övergivna sortens gråt som man kan gråta efter att ha mist något som man hållit riktigt kärt.

Det var ju bara min tolkning förstås och jag iakttog henne lite diskret. Jag tänkte att om hon tar ögonkontakt med mig ska jag fråga henne hur det är fatt. Men hon bara fortsatte att gråta, stort och stilla. Jag märkte att alla som satt runtomkring var medvetna om hennes sorgsna tårar. Och alla satt tysta och tittade ner i sina mobiler. Det är ju en både vanlig och mänsklig reaktion, vi vill inte lägga oss i. Vi tänker kanske att det är bäst att låta den som gråter vara ifred med sin sorg och sina tårar.

Men det som håller oss tillbaka är oftast vår egen rädsla. Rädsla för våra egna känslor och rädsla för vad andra ska tycka.

Jag kom på mig själv med att också tänka så. Varför skulle jag försöka säga något? Tänk om hon skulle tycka att jag trängde mig på? Tänk om hon skulle bli arg? Eller bryta ihop helt så att jag blev ”tvungen” att ta hand om henne? Hennes sorg var väl inte mitt ansvar?

Samtidigt kände jag en djup medkänsla med den unga kvinnan mitt emot mig. Och jag vill ju vara en kärleksfull människa och visa det i handlingar. Oavsett vad andra tycker. Jag vill verkligen inte låta rädsla bestämma i mitt liv.

Jag lutade mig sakta fram och la min hand på hennes arm. Hon tittade upp och såg på mig med sina rödgråtna ögon. Så böjde hon sig mot mig och lade sitt huvud mot min axel och jag höll om henne. Ingen av oss sa något.

Jag vet inte vem hon var och jag kommer antagligen aldrig att träffa henne igen. Jag vet inte orsaken till hennes tårar och jag vet inte vad som hände sen eller vad hon tänkte om mig där i tunnelbanevagnen.

Men oavsett så är jag glad att jag gick utanför min egen trygghetszon. Och inte lät gamla rädslor bestämma.