- När tillvaron trasslar -
Jag heter Kerstin Nyström och arbetar med att odla människor. Det är det roligaste och mest intressanta jag vet!
På min fritid tycker jag också om att odla växter. Ofta har har jag fått aha-upplevelser om människoodling när jag arbetat i min trädgård. Nu vill jag gärna dela mina tankar och betraktelser med dig. Det är min förhoppning att du ska hitta inspiration för just ditt liv. Du får gärna kommentera bloggen på Balsams facebook! Och dela gärna med dig av sidan till andra!
Klicka på rubriken Hej alla om du vill prenumerera på Balsam Blogg!
De flesta av de vackra fotona är tagna av min barndomsvän Ann-Christine Påhlson. Du hittar fler av hennes bilder på http://faialflores.wordpress.com/about/
Förra veckan skrev jag om Acceptans och hur ett accepterande förhållningssätt kan hjälpa oss att se det som det är. Det kan också hjälpa oss att acceptera Både – Och. Att tillvaron inte är antingen svart eller vit, att vi faktiskt har rätt att tänka Både – Och, att känna Både – Och.
Många klienter som kommer till mig har ett kompensatoriskt förhållningssätt. Man tänker att eftersom man har det så bra på många sätt i livet så har man inte riktigt rätt att samtidigt ha problem och må dåligt.
Man kanske säger: ”Jag har så intressant jobb och så bra arbetskamrater så jag ska väl inte klaga över att det känns som om jag inte orkar när jag nu får ännu fler arbetsuppgifter” Eller: ”Jag förstår inte varför jag känner mig så ensam för jag har ju både familj och vänner.” Eller: ”Det finns ju så många som har det mycket värre än jag, det känns lite fjantigt att komma med mina små problem.” Eller: ”Jag vet att mina föräldrar inte hade det så lätt så jag borde väl förstå att de lämnade mig hos grannen när de behövde barnvakt. Och de visste säkert inte vad som hände där så jag har väl ingen rätt att vara arg på dem.”
Genom att resonera så skyddar vi oss själva från smärtan i att se det som det är. Vi håller tillbaka oss själva genom att tänka att ”det goda får väl uppväga det onda”. Men i verkligheten fanns, och finns, både det goda och det onda.
Genom att använda Acceptans kan vi se det som det är: Jag har ett intressant jobb och jag tycker om mina arbetskamrater och jag har en för hög arbetsbelastning och jag känner mig trött och det känns inte längre lika roligt att gå till jobbet och jag börjar få problem att sova och jag har ett intressant jobb. Så är det. Så ser det ut just nu. Jag kanske hoppas att det ska bli bättre och någonstans inser jag att det inte kommer att bli det.
När vi stannar upp och ser det som det är får vi samtidigt en liten distans till hur det ser ut. Vi befriar oss själva från att vara bundna till det ena vilket hindrar oss att komma i kontakt med det andra. Vi ger oss själva tillåtelse att både känna tillfredsställelse och glädje över att ha ett intressant jobb och att känna tröttheten. Då får vi också möjlighet att välja hur vi vill agera, hur vi vill hantera situationen att det är som det är.