- När tillvaron trasslar -
Jag heter Kerstin Nyström och arbetar med att odla människor. Det är det roligaste och mest intressanta jag vet!
På min fritid tycker jag också om att odla växter. Ofta har har jag fått aha-upplevelser om människoodling när jag arbetat i min trädgård. Nu vill jag gärna dela mina tankar och betraktelser med dig. Det är min förhoppning att du ska hitta inspiration för just ditt liv. Du får gärna kommentera bloggen på Balsams facebook! Och dela gärna med dig av sidan till andra!
Klicka på rubriken Hej alla om du vill prenumerera på Balsam Blogg!
De flesta av de vackra fotona är tagna av min barndomsvän Ann-Christine Påhlson. Du hittar fler av hennes bilder på http://faialflores.wordpress.com/about/
Ska du låta dina barn uppfostra dig? Är det inte tvärtom de vuxna som ska uppfostra barnen?
Självklart har föräldrarna och de vuxna ansvar för att ta hand om, skydda, leda och uppfostra barnen. Att ge varje barn det som barnet behöver utifrån barnets ålder och utveckling.
Men som föräldrar och vuxna kan vi också välja att förundras över hur mycket vi har att lära oss av barn. Alla barn föds perfekta. Det räcker med att se in i ett litet barns ögon för att se ljuset i deras person. De är precis som de ska vara och bär fröet till sin egen utveckling inom sig. Vi behöver inte lära barnet att vända på sig, krypa och resa sig. Allt vi behöver göra att ge barnet de bästa förutsättningarna för att utvecklas. Vi behöver inte lära barnet Mindfulness, ett barn är naturligt mindfullt, öppet, nyfiket och fokuserat. Tänk bara hur länge ett barn kan sitta och betrakta en liten myra som råkar komma i dess väg. Men istället för att förundras över barnets naturliga förmåga och lära oss något om livet och oss själva är det lätt hänt att vi istället säger ”Skynda dig nu, vi har bråttom!” Vi uppfostrar barnet att splittra sin uppmärksamhet, att det alltid finns något viktigare än att vara här och nu. Om vi istället låtit barnet uppfostra oss, om vi valt att lära oss något av barnets naturliga förmåga, så kanske vi inte som vuxna behövt stressa iväg till alla våra yogaklasser och mindfulnessföreläsningar. Som vi som vuxna nu behöver just för att vi fostrats att stressa, oroa oss och att vi inte riktigt duger som vi är.
Vi har alla varit barn och en gång ägt barnets ljus och förmåga att bara lysa. Vi har också alla haft en barndom och en uppväxt som lärt oss att dölja vårt ljus bakom rädslor och skam, borden och måsten. När vi får egna barn, eller möter andras små barn, får vi en ny chans. En möjlighet att lära oss av barnen. Och därigenom hitta tillbaka till glömda delar av oss själva.