Balsam Konsult

Förra veckan skrev jag om Acceptans och hur ett accepterande förhållningssätt kan hjälpa oss att se det som det är. Det kan också hjälpa oss att acceptera Både – Och. Att tillvaron inte är antingen svart eller vit, att vi faktiskt har rätt att tänka Både – Och, att känna Både – Och.

Många klienter som kommer till mig har ett kompensatoriskt förhållningssätt. Man tänker att eftersom man har det så bra på många sätt i livet så har man inte riktigt rätt att samtidigt ha problem och må dåligt.

Man kanske säger: ”Jag har så intressant jobb och så bra arbetskamrater så jag ska väl inte klaga över att det känns som om jag inte orkar när jag nu får ännu fler arbetsuppgifter” Eller: ”Jag förstår inte varför jag känner mig så ensam för jag har ju både familj och vänner.” Eller: ”Det finns ju så många som har det mycket värre än jag, det känns lite fjantigt att komma med mina små problem.” Eller: ”Jag vet att mina föräldrar inte hade det så lätt så jag borde väl förstå att de lämnade mig hos grannen när de behövde barnvakt. Och de visste säkert inte vad som hände där så jag har väl ingen rätt att vara arg på dem.”

Genom att resonera så skyddar vi oss själva från smärtan i att se det som det är. Vi håller tillbaka oss själva genom att tänka att ”det goda får väl uppväga det onda”. Men i verkligheten fanns, och finns, både det goda och det onda.

Genom att använda Acceptans kan vi se det som det är: Jag har ett intressant jobb och jag tycker om mina arbetskamrater och jag har en för hög arbetsbelastning och jag känner mig trött och det känns inte längre lika roligt att gå till jobbet och jag börjar få problem att sova och jag har ett intressant jobb. Så är det. Så ser det ut just nu. Jag kanske hoppas att det ska bli bättre och någonstans inser jag att det inte kommer att bli det.

När vi stannar upp och ser det som det är får vi samtidigt en liten distans till hur det ser ut. Vi befriar oss själva från att vara bundna till det ena vilket hindrar oss att komma i kontakt med det andra. Vi ger oss själva tillåtelse att både känna tillfredsställelse och glädje över att ha ett intressant jobb och att känna tröttheten. Då får vi också möjlighet att välja hur vi vill agera, hur vi vill hantera situationen att det är som det är.

Acceptans är grunden för mycket, inte minst inom personligt växande. Samtidigt väcker själva ordet Acceptans ofta lite blandade reaktioner.

Acceptans handlar om att medvetet se allt som det är. Just nu. Utan att värdera eller döma. Bara betrakta, observera och konstatera det som är. Det kan handla om att betrakta yttre skeenden eller det som händer inom mig själv just nu. Vad jag tänker, känner, vilka impulser jag får eller vilka värderingar och behov jag har.

Acceptans handlar alltså inte om att jag tycker att något är acceptabelt, att jag tycker att något är bra eller ens okej. Det handlar inte om att jag viker mig eller ger upp min vilja. Det innebär endast att jag stannar upp och betraktar hur det är.

Låt mig ta ett exempel: Tänk dig att du åtagit dig uppgiften att boka ett bord på en nyöppnad restaurang för att ha en trevlig kväll med några vänner. Du har gjort bokningen och när kvällen är inne möts du och dina vänner utanför restaurangen, förväntansfulla inför god mat och trevlig samvaro. När ni kommer in på restaurangen är det helt fullsatt. Och det finns inget bord bokat för dig och ditt sällskap. Ni får helt enkelt inte plats.

Kanske blir du förvånad, upprörd och arg. Du kanske känner dig dum inför dina vänner. Du kanske utbrister att det hade varit bättre att någon annan gjort bokningen. Du kanske börjar skälla ut personalen. Du kanske lovar att genast skriva en fullständigt dräpande recension på facebook. Dina känslor och impulser kidnappar dig, binder dig och drar iväg påverkade av vrede och hämndbegär eller självförebråelser och pinsam skam.

Genom att istället använda Acceptans och ett accepterande förhållningssätt kan det se ut så här: Du har bokat bord och det finns inget bord och du känner ilska och du noterar en impuls att skälla ut personalen och det är någon som gjort ett misstag med beställningen och du tycker att det är oacceptabelt och det finns inget bord. Så är det, så ser verkligheten ut just nu. Du kanske önskar att den såg annorlunda ut och den ser ut som den gör. Acceptans handlar om att du observerar och konstaterar.

Utifrån Acceptans, att stanna upp och se det som det är, kan du sedan välja medvetet hur du vill agera. Du kan välja hur du vill lösa problemet att det är som det är just nu. Du kan välja den lösning som du tycker tjänar dig bäst.

Vill du läsa mer om Acceptans kan jag rekommendera boken Att leva ett liv, inte vinna ett krig av Anna Kåver.