Balsam Konsult

Det är en spännande tid vi lever i just nu och vi kan fråga oss om det handlar om undergång eller övergång? Eller kanske om båda?

Förra veckan skrev jag om vikten av att behålla oss lugna och att se situationen som den är, så långt det är möjligt. Och att vi kan välja vad vi vill lära oss av Coronakrisen.

Som samtalsterapeut har jag under många år arbetat dagligen med att bearbeta kriser på individnivå. Kriser är en del av livet och de är plågsamma medan vi är mitt i dem. Men efteråt kan vi se att de också handlat om en transformation, en övergång till något nytt som faktiskt behövt komma fram och få plats att växa i våra liv.

När jag reflekterar över den kris som vi alla befinner oss i just nu så tänker jag att den faktiskt är unik på många sätt. Den går helt enkelt inte att ignorera som så många andra kriser som drabbar någon annan, någon annanstans, i en annan familj, på ett annat företag eller i något annat land. Just denna kris drabbar oss alla i princip samtidigt, i alla länder över hela vår jord. Viruset, och rädslan för viruset, drabbar vår hälsa, vår ekonomi, vårt sociala liv, alla åldrar och alla delar av samhället. Detta är både en kollektiv och en individuell kris. Känslor som oro, rädsla, ångest, hopp och tillit genomsyrar allt från individer till familjer, grupper, samhällen, världsdelar och faktiskt hela vår jord just nu.

Så vad kan vi välja att lära oss av den kris som nu drabbar oss?

• Det blir ovanligt tydligt att allting hänger ihop.

Just nu tänker jag att vi behöver ta några steg tillbaka för att se helheten. Att betrakta situationen som den är utifrån många olika vinklar. På individnivå kan vi se hur våra egna tankar, känslor och impulser påverkar varandra och hur vi agerar. På samhällsnivå kan vi se till exempel hur olika åldersgrupper, företag, barnomsorg, sjukvård, ekonomi, hälsa och försörjning hänger ihop och påverkar varandra. På global nivå är det redan tydligt även om vi inte ser längre än till import, export och våra egna semesterresor.

Det blir tydligt att om vi agerar på ett område så kommer de andra att påverkas.

Och det är just dessa val som vi behöver göra medvetet.

• Det blir ovanligt tydligt att vi alla är beroende av varandra.

Det fungerar inte längre att låta våra egon styra, att tro att just jag kommer att klara mig även om alla andra drabbas. För vi är beroende av alla de ”andra”; arbetsgivarna, skolan, sjukvården, organisationerna, alla de grupper vi behöver för att överleva.

Jag tänker att den mest intressanta frågan just nu är vilka gamla beteenden, värderingar, ”sanningar” och strukturer som vi medvetet kan välja att låta gå under. Både inom oss själva som individer och på samhällsnivå. Och vad vi medvetet väljer att gå över till.

Just nu är vi mitt i denna övergång till något nytt.

När jag arbetar med kriser på individnivå har jag många gånger sett att krisen blir precis så djup och allvarlig som behövs för att vi ska kunna släppa det gamla och låta det nya växa fram. Därför behöver vi ta våra rädslor, våra undanflykter och våra gamla försvar på allvar. För det är de som hindrar det nya och livskraftiga att utvecklas till något som tjänar oss alla.

Vi har möjligheten att medvetet välja att betrakta krisen som en Övergång istället för Undergång. En övergång till någonting som kan bli riktigt bra för oss alla framöver.

Jag tänker på slutraderna i Stagnelius dikt ”Vän, i förödelsens stund”:

”Därför gläds, o vän, och sjung i bedrövelsens mörker:

Natten är dagens mor

Kaos är granne med Gud”