Balsam Konsult

Förra veckan skriv jag om att hitta meningen med livet. Och att hitta meningen i livet. Att hitta just dina egna redskap för att våga sträcka ut dig och bli mer människa. Och att använda detta för det som du tycker är meningsfullt och viktigt i ditt liv.

Det finns kanske de som tycker att diskussionen är pretentiös. Att alla kan väl inte bli en ny Dalai Lama eller Moder Teresa eller ens det minsta helgonlik här på jorden. Man stirrar sig blind på sina egna begränsningar och ger upp den lilla lågan som flämtar efter att få sitt syre genom meningen i livet. Det är nog till för andra och inte för mig. Med tanke på alla orättvisor och elände man utsatts för i livet så får man nöja sig med att kämpa på och överleva så gott det går.

Och visst är det sant att vi alla fötts med olika förutsättningar. Och visst är det sant att många av oss råkat ut för svåra saker på vår livsväg. Men det tar inte bort rätten till att längta efter, och välja vår mening.

I början av 80-talet arbetade jag några somrar som ledare på ett konfirmationsläger, Åhuslägret. Hälften av ungdomarna gick i grundskolan, hälften i särskolan. De som kom från särskolan hade olika former av funktionshinder som främst påverkade deras intellektuella förmågor här i livet. Vilket inte betydde att de saknade förmågor på andra områden. En alldeles unik kille har hittat sin uppgift i livet genom att bli ett socialt kitt och en sammanhållande länk för hela sin grupp. Varje år på min födelsedag ringer han mig fortfarande, sedan 35 år tillbaka, och säger skrattande ”Grattis på födelsedagen! Nu blev du allt förvånad va?” Och sen kan han berätta nyheter om alla andra som han också håller kontakten med. Han berättar vad som hänt och vilka han träffat och hur alla mår. Han har ett socialt geni som många av oss saknar, eller som vi väljer bort att odla, för vi har ju ”viktigare” saker för oss i våra upptagna liv.

Jag är full av beundran inför hans sätt att, utifrån att verkligen utifrån sitt hjärta bry sig om andra, ha hittat sin livsuppgift. Inte för att han själv formulerat sig på det sättet. Utan för att han bara gör det han gör för att han tycker det är roligt. Och att den glädjen sprider sig till alla oss andra.