Balsam Konsult

Vi behöver varandra, vi människor. Det blir extra tydligt i denna tid av social distansering och påtvingad ensamhet.

Ensamheten just nu är visserligen lite annorlunda än ”vanlig” ensamhet. För nu är vi inte ensamma och isolerade för att ingen vill vara med oss för att det skulle vara fel på oss. Det handlar inte om att inte duga och därför bli utesluten. Nu är det tvärtom ovanligt tydligt att vi är ensamma på grund av en gemensam yttre fiende, ett virus som ingen av oss orsakat. Detta tar bort skamkänslan som annars ofta är kopplat till ensamhet. Tvärtom kan vi nu känna en tillhörighet i att vara ”ensamma tillsammans” och att det är duktigt och rätt att hålla sig för sig själv. Men hur mycket än förnuftet säger att det är bra att hålla distans så känns det inte bra att vara ensam.

För dig som lider av ensamhet kanske det är en liten tröst att veta att du känner helt ”rätt” och djupt mänskligt. Forskning visar att sociala relationer är viktigare för hälsan än att sluta röka eller att motionera regelbundet. När vi människor är ensamma och utanför vår flock uppfattar hela vår varelse det som en hotfull situation. Ett hot som orsakar stress och försämrar vår fysiska hälsa. Vi människor behöver varandra.

Så vad kan vi då göra åt att vi känner oss ensamma? Vi har ju videosamtal och zoommöten och virtuella eftermiddagsfikor. Vi mailar och messar och pratar i telefon. Vi skickar vykort och brev och blommor. Vi kanske till och med kan träffas om vi håller oss på behörigt avstånd från varandra. Allt detta är väl bättre än att vara helt isolerad men ändå känns det som om något fattas.

Och det som saknas är den fysiska närheten. Vårt djupt mänskliga behov av ögonkontakt och fysisk beröring som ger oss oxytocin, hormonet för tillhörighet, trygghet och lugn. Vi behöver kramar, en hand på vår arm, en smekning över kinden. Någon som håller i och håller om. Att få känna en annan människas levande kropp och fysiska närhet är ett grundläggande mänskligt behov. Om man lämnar spädbarn ensamma utan fysisk beröring så förtvinar de och dör, även om de får mat. Och även om vuxna inte dör av brist på fysisk beröring så påverkas vårt välbefinnande både fysiskt och psykiskt.

Många som valt att bo och leva ensamma har aldrig upplevt brist på fysisk kontakt förrän nu i denna extrema tid när vi inte ens får ta i hand eller krama om någon vi inte bor med.

Så vad kan vi då göra för att få den viktiga fysiska beröringen trots coronatid? Lycklig den som har en massör som ger behandlingar på ett smittsäkert sätt eftersom massage är ett fantastiskt sätt att få oxytocinpåslag. Varma bad, fotbad, insmörjning med en skön kräm. Mjuka kläder, lena material. Fysisk rörelse, dans, doft och smak. Sol och vind mot huden, medveten andning. Ett älskat husdjur att klappa och kela med.

Det är som det är just nu. Och utifrån att det är som det är kan vi välja medvetet hur vi hanterar den påtvingade ensamheten så att den inte skadar vår hälsa.

Och det blir tydligare än någonsin att vi behöver varandra, vi människor.