Balsam Konsult

Häromdagen bet jag av en bit fyllning i en kindtand. Det blev en vass och obehaglig kant som tungan inte kunde låta bli att känna på hela tiden. Snart blev tungan öm och svullen, likväl fortsatte den söka sig till det vassa stället.

På samma sätt kan det fungera med våra själsliga sår. Vi kan inte låta bli att tänka på de personer som behandlat oss illa, på de gånger vi blivit orättvist anklagade, övergivna, kränkta eller utsatta. Tankarna framkallar obehagliga känslor som gör ont. Vi kanske säger till oss själva att glömma, fokusera på något annat eller tänka positivt istället! Det hjälper inte. Snart är tankarna där igen och petar i de vassa, otäcka minnena.

Istället för att ”glömma” och försöka hålla obehaget borta behöver vi istället ta oss själva på allvar och se det som det är: Jag har fått en skada. Det gör ont. Det går inte att göra ogjort. Det är som det är just nu. Gör det ont och är obehagligt så är det så. Jag har faktiskt rätt att känna det jag känner. Frågan är nu hur jag väljer att hantera mina känslor. Hur kan jag just nu ta ett vuxet kommando över situationen och välja hur jag vill agera?

Svaret på denna fråga är inte självklar. Ibland kan det tjäna oss att fortsätta ha ont. Då får vi kanske uppmärksamhet eller medkänsla eller något annat vi behöver.

Ibland kan det tjäna oss bättre att läka de gamla såren. Då kan vi använda vår energi till nya saker och gå vidare i livet utan att begränsas av smärta.

Det kan behövas professionell hjälp. Ett sätt att läka själsliga och känslomässiga sår är att gå i samtalsterapi vilket jag varmt rekommenderar eftersom jag genom åren sett så många som kunnat släppa det som gör ont.

Själv har jag just nu bokat tid hos min snälle och skicklige tandläkare. För jag vill inte låta min vassa kant ta mer energi. Och jag kan inte fixa den själv utan att ta hjälp.

Jag står och vänder ner grönsaksavfall i min gröna komposttunna. Och tänker att kompostera fungerar ungefär som att hantera känslomässig smärta och svåra upplevelser i samtalsterapi. Det är en transformationsprocess där avfall förvandlas till näringsrik mylla till glädje för framtida odling.

Om vi dumpar ett stort sjok avfall i komposten, snabbt lägger på locket och bara hoppas på att något ska hända så fördröjs nedbrytningen. Det kan börja lukta och dra till sig ovälkomna skadedjur. För att komposten ska fungera optimalt behöver vi finfördela, lufta och röra runt.

På samma sätt fungerar vårt känslomässiga ”avfall”. Om vi bara lägger locket på och hoppas att det ska försvinna så ligger det istället kvar och ruttnar och påverkar både oss själva och vår omgivning negativt. Kränkningarna ligger kvar och jäser. Barndomsupplevelser ligger kvar i en obearbetad klump under locket som ofta består av skam och rädsla.

Om vi istället luftar genom att sätta ord på våra upplevelser, finfördelar genom att bearbeta det som hänt, då bryts smärtan ner och omvandlas till näring som vi kan använda i våra liv. Till mogna insikter som kommer ur våra erfarenheter och som vi kan använda konstruktivt för att odla oss själva och våra relationer.

Häromdagen träffade jag en man som för tio år sedan avslutat en flerårig terapiprocess. När jag frågade hur terapin påverkat honom sa han: ”Jag har blivit stark. Jag är inte rädd längre för jag vet att vad som än händer kommer jag att klara av det. Jag önskar ingen att gå igenom det jag gjorde under min uppväxt. Men faktum är att nu skulle jag inte vilja vara utan det. Nu är det en del av vem jag är.”

Sen log han nöjt och mitt odlarhjärta gladdes med honom.

Tänk på dig själv som ett frö eller en liten planta.

Redan i det lilla fröet finns potentialen för vilken blomma det är ämnat att utvecklas till; en skir liljekonvalj, en präktig pion eller kanske en ståtlig ros. Att blommorna är olika betyder inte att den ena är bättre eller mer värdefull än den andra. Det enda det betyder är att de är olika. Vilken blomma är du?

Olika blommor behöver olika växtmiljö och jordmån för att kunna utvecklas på bästa sätt. Vissa individer kräver speciell näring, kanske från ett intellektuellt klimat eller en tung arbetsgrupp. Andra plantor trivs bättre i en lättare jord. En del växter gör sig bäst som solitärer i full sol där de drar blickarna till sig utan konkurrens. Andra utvecklas till sin fulla potential i halvskugga där de kan breda ut sitt bladverk. En del behöver stor plats för att kunna växa fritt och komma till sin rätt. Andra behöver något att klättra och ta stöd i, kanske ett tydligt regelverk eller en trygg ledare. Vilka förutsättningar behöver du för att växa?

För att kunna odla dig själv på bästa sätt är det alltså inte du som till varje pris måste anpassa dig till omgivningen. Istället behöver du veta vem du är, vad du behöver och hur du kan ge dig det. Då blir det mycket lättare att använda din potential, att låta dig själv blomma ut till de unika möjligheter du har. Behöver du hjälp på vägen är du välkommen att höra av dig!