- När tillvaron trasslar -
Jag heter Kerstin Nyström och arbetar med att odla människor. Det är det roligaste och mest intressanta jag vet!
På min fritid tycker jag också om att odla växter. Ofta har har jag fått aha-upplevelser om människoodling när jag arbetat i min trädgård. Nu vill jag gärna dela mina tankar och betraktelser med dig. Det är min förhoppning att du ska hitta inspiration för just ditt liv. Du får gärna kommentera bloggen på Balsams facebook! Och dela gärna med dig av sidan till andra!
Klicka på rubriken Hej alla om du vill prenumerera på Balsam Blogg!
De flesta av de vackra fotona är tagna av min barndomsvän Ann-Christine Påhlson. Du hittar fler av hennes bilder på http://faialflores.wordpress.com/about/
Samtalsterapi handlar mycket om att se mönster i sitt liv.
När vi ser tillbaka på vår livsresa och de utmaningar vi mött kan vi ofta se ett återkommande mönster som upprepats med olika variationer. Olika problem vi ställts inför, olika besvärliga personer vi mött, situationer vi hamnat i och händelser vi varit utsatta för bildar ett tema. Igen och igen har vi mött likartade utmaningar. Och ofta har de blivit värre och värre. Det är som om livet ropat till oss: ”Förstår du nu? Förstår du vad som är din utmaning att arbeta med i ditt liv?” Och ju ”starkare” vi är som person desto starkare behöver livet ropa för att vi ska börja lyssna…
Mönstret vi så småningom ser kan handla om vitt skilda saker. Att vi ständigt blivit övergivna. Att vi blivit utsatta för övergrepp och kränkningar av olika slag. Att vi haft svårt att sätta och hålla vår gräns. Att vi varit rädda för att ta emot och ge kärlek. Att vi ständigt flytt från situationer och personer. Att vi varit tvungna att klara oss själva. Att vi blivit använda och offrade för andras behovstillfredsställelse. Att vi ständigt krigat mot orättvisor. Att vi om och om igen blivit fråntagna det som är viktigt för oss. Att vi känt oss annorlunda och utanför.
Dessa teman har upprepats i olika variationer genom vårt liv. De har påverkat vår självbild och vårt sätt att agera. Vi har hittat våra strategier för att överleva det som vi ibland kan uppleva som vårt ”öde”.
När vi istället kan distansera oss och betrakta allt vi råkat ut för just som ett mönster är det ofta en stor lättnad. Distansen gör att vi kan betrakta mönstret utifrån istället för att vara fast intrasslade i det. Vi kan betrakta allt som en ”livsläxa”, en utmaning att arbeta med för vårt eget, och vår omgivnings, bästa. Så småningom kan vi välja nya strategier för att hantera allt.
Kanske är det inget fel på själva dig? Kanske har du bara fått en ovanligt tuff livsläxa att arbeta med på din livsresa?