Balsam Blogg

Hej alla!

Jag heter Kerstin Nyström och arbetar med att odla människor. Det är det roligaste och mest intressanta jag vet!

På min fritid tycker jag också om att odla växter. Ofta har har jag fått aha-upplevelser om människoodling när jag arbetat i min trädgård. Nu vill jag gärna dela mina tankar och betraktelser med dig. Det är min förhoppning att du ska hitta inspiration för just ditt liv. Du får gärna kommentera bloggen på Balsams facebook! Och dela gärna med dig av sidan till andra!

Klicka på rubriken Hej alla om du vill prenumerera på Balsam Blogg!

De flesta av de vackra fotona är tagna av min barndomsvän Ann-Christine Påhlson. Du hittar fler av hennes bilder på http://faialflores.wordpress.com/about/

Att hantera sin oro

I mitt arbete som samtalsterapeut möter jag många som vill ha hjälp med att hantera sin oro. En oro som begränsar dem i deras liv, som påverkar deras relationer, som styr deras val och som ibland övergår i ren ångest.

Oro kan kännas obehaglig men är inte nödvändigtvis enbart negativ. Vår hjärna är konstruerad för att hjälpa oss överleva. Det är därför naturligt för hjärnan att fokusera på det som oroar oss eftersom möjligheten finns att det kan innebära ett hot mot vår överlevnad. Det är hjärnans uppgift att hålla oss uppmärksamma på alla hot och att skicka orossignaler så att vi ska kunna hantera situationen. Problemet är att hjärnan inte kan skilja på verkliga och inbillade hot. Den reagerar alltså lika kraftigt på en verklig fara som på en fantasibild där vi målat upp ett inbillat, om än möjligt, framtidsscenario.

När vi känner oro kan vi hantera den genom att:

  1. Ta den på allvar och känna in den. Vad handlar den om?
  2. Göra en verklighetscheck. Handlar det om ett verkligt hot? Eller ett inbillat, osannolikt hot som vi fantiserat fram en bild av?
  3. Om det är ett verkligt hot kan vi bestämma hur vi vill hantera det. Om vi till exempel känner oss oroliga för en presentation vi ska göra kanske vi kan förbättra våra förberedelser inför presentationen. Gå igenom upplägget? Träna inför en ”provpublik”? Ta tiden så att vi vet var vi kan stryka om det behövs? Göra bilderna tydligare? Lära oss inledningen utantill?
  4. Om det är ett inbillat hot eller ett hot vi inte kan göra något åt så kan vi välja att släppa hotbilden.

Många gånger kan det vara svårare att släppa en hotbild än att göra något åt den. Här kan vi hjälpa vår hjärna genom att hela tiden välja att skifta fokus till det vi kan påverka. Oftast finns det något vi kan göra, även om det bara är en liten sak, för att påverka det som oroar oss.

Hjärnan blir bra på det vi tränar. Om vi är vana vid att måla upp hotbilder och oroa oss hela tiden så har hjärnan fått mycket träning i att oroa sig. Det blir ett invant hjulspår som är lätt att ta in på utan att reflektera. Och som paradoxalt nog därför kan kännas tryggt, just eftersom det är så välkänt och invant. Vill vi träna på ett nytt sätt att hantera vår oro behöver vi aktivt välja nya vägar. En sådan väg kan vara att vänja oss vid att välja att fokusera på det vi kan påverka.

 

 

Att känna Tacksamhet

Efter förra helgens födelsedagsfirande är det lätt att känna Tacksamhet, värme och glädje. Men det är inte alltid lika enkelt.

”Jag vill lära mig att känna Tacksamhet” sa en av mina klienter. Hon berättade att hon ofta tänkte att hon hade mycket att vara tacksam över; hon hade ett roligt jobb, en fin lägenhet och hennes barn var friska. Men tankarna på Tacksamhet hade svårt att landa i en djupare känsla av Tacksamhet. De hindrades alltid på vägen. Andra tankar kom emellan, tankar på allt som inte fungerade så bra i hennes liv och på allt som faktiskt kunde varit mycket bättre.

Jag tycker att detta är en mycket bra beskrivning av hur det ofta är. Det är svårt att stanna i känslan av tacksamhet och förnöjsamhet utan att uppmärksamheten dras mot det som hotar och stör vårt välbefinnande. Kanske kan det vara en tröst att veta att detta är det naturliga sättet för vår mänskliga hjärna att fungera. Det har fyllt en överlevnadsfunktion för människan att rikta uppmärksamheten mot möjliga faror och hot för att vara beredd på att kämpa eller fly. Den människa som slog sig till ro och bara passivt satt och kände sig tacksam blev snart uppäten av något hungrigt vilddjur.

Vår hjärna är alltså fortfarande konstruerad så att den hellre fokuserar på det ”negativa” än det ”positiva”. Det går alltid att hitta något att se som ett potentiellt hot, något oroande som kan inträffa i framtiden eller någon gammal orättvisa som gnager. Något som stör vår strävan att känna Tacksamhet över det vi är nöjda över i våra liv.

När vi vet att det är så vårt system fungerar så har vi idag möjlighet att faktiskt välja att se att vi har både/och. Vi har både sådant som fungerar bra i våra liv och det vi önskar fungerade bättre. Därefter kan vi välja vad vi vill fokusera på. Att vi väljer att fokusera på det som vi är tacksamma över betyder inte att de andra delarna inte finns. Genom att välja att fokusera på det vi känner oss tacksamma över tillför vi däremot detta mer energi, vi ger det större utrymme i våra liv. Vi kan stanna i hur det är, just nu, och komma i kontakt med känslan av tacksamhet över det vi upplever just i detta ögonblick.

Känslan Tacksamhet har en koppling till känslan Lycka. Genom att tillåta oss att känna Tacksamhet i stunden ger vi oss själva också möjlighet till fler stunder av lycka.