Balsam Blogg

Hej alla!

Jag heter Kerstin Nyström och arbetar med att odla människor. Det är det roligaste och mest intressanta jag vet!

På min fritid tycker jag också om att odla växter. Ofta har har jag fått aha-upplevelser om människoodling när jag arbetat i min trädgård. Nu vill jag gärna dela mina tankar och betraktelser med dig. Det är min förhoppning att du ska hitta inspiration för just ditt liv. Du får gärna kommentera bloggen på Balsams facebook! Och dela gärna med dig av sidan till andra!

Klicka på rubriken Hej alla om du vill prenumerera på Balsam Blogg!

De flesta av de vackra fotona är tagna av min barndomsvän Ann-Christine Påhlson. Du hittar fler av hennes bilder på http://faialflores.wordpress.com/about/

Vårt behov av traditioner

På söndag är det 1:a advent och julförberedelserna närmar sig. En del ser fram emot julen med lust och glädje, andra med kravfylld stress. Jultraditionerna kan kännas som en trygg agenda att hålla sig i. Eller som en rad betungande måsten. Eller ibland som både/och…

Vad handlar egentligen vårt behov av traditioner om? Jag tänker att det är något väldigt ursprungligt mänskligt. Människor har i alla tider samlats kring riter och traditioner. Varje flock har haft sina traditioner och det upprepade och igenkännbara skapar en känsla av trygghet och sammanhållning. Vi vet hur det ”ska vara” och det som är invant känns tryggt, normalt och säkert. Det välkända skyddar oss från yttre hot och osäkerhet från något okänt och potentiellt farligt. Ursprungliga delar från den allra äldsta delen av vår hjärna är aktiverade, oftast omedvetet.

Idag kan det ”yttre hotet” mot våra jultraditioner se ut på nya sätt. Skilda föräldrar och nya familjebildningar ändrar plötsligt det som förut varit ”normalt”. Kanske vill några i släkten eller familjen åka utomlands och tillbringa julen under palmer. Gammelfarmor har blivit riktigt gammal och orkar inte längre baka alla de traditionsenliga julkakorna. Ungdomarna har gått omkring och blivit vegetarianer och vägrar både skinka och köttbullar. Ingenting är som förut. Det är inte som vår barndoms jular. Och det kan kännas sorgligt och lite otryggt faktiskt.

Då gäller det att stanna upp. Vi har alltid rätt att känna det vi känner. Vi kan också välja att se det som det är, till exempel att förutsättningarna har förändrats. Och att det kan vara gamla, primitiva delar i vår hjärna som signalerar att förändring är farligt. Sen kan vi välja hur vi vill ha det i år. Vilka traditioner vi verkligen vill behålla och vilka vi vill släppa för att de innehåller mer krav än glädje. Kanske vill vi skapa en ny tradition som tjänar oss, och vår flock, bättre just nu.

Det viktiga är att vi tar kommandot genom att göra medvetna val.