Vi får de barn vi behöver för vår egen utveckling

Vi får de barn vi behöver för vår egen vuxna utveckling. Jag har tidigare skrivit om hur vi kan utvecklas genom att låta våra barn ”uppfostra oss” och inte enbart anstränga oss för att det är vi som ska uppfostra dem för att de ska bli så som vi vuxna behöver att de ska bli.

Vi kan lära oss mycket genom att se varje barn precis som det är, och samtidigt vara observanta på våra egna reaktioner. Tillsammans med mina klienter har jag många gånger sett hur var och en av oss fått precis de barn vi behöver för vår egen utveckling.

Jag satt en gång med en förälder som var både frustrerad och irriterad på sin tonåring. En riktig ”fjortis” och föräldern provocerades svårt av dotterns ”egoism” och ”nonchalanta attityd”. Dottern hade ju andra egenskaper också, egenskaper som föräldern tyckte om; hon var duktig i skolan och hade ett stort kompisgäng. ”Men tänk om jag hade varit lika egensinnig och besvärlig när jag var 14 år”, sa föräldern upprört, ”då hade jag fått stryk för mina föräldrar hade skämts för mig!”

När vi berörs så starkt av något är det ofta ett tecken på att det är vårt eget Inre Barn som reagerar. Och när vi arbetade vidare med detta i terapin så hittade vi förälderns egen inre fjortonåring. En tonåring som inte hade fått någon möjlighet att utveckla sin egen vilja och sina egna gränser på ett sunt sätt.

När vi arbetat vidare med detta hände det något. Plötsligt sa föräldern, min klient, att ”egentligen är ju min dotter cool! Hon går sin egen väg och tar ingen skit.” Och fortsatte nöjt: ”Jag tror att jag ska lära mig av henne. Jag tänker sluta ta skit av min chef på jobbet.”

Ja, det var dags för min vuxna klient att stå upp för sina egna behov och sätta en gräns på ett sätt hon aldrig fått lära sig av sina egna föräldrar. Men nu hade hon lärt sig det av sitt barn.

Vi får de barn vi behöver för vår egen utveckling. Tricket är att se att våra reaktioner handlar om oss själva, inte om det barn vi upplevde som provocerande.

Till bloggen