Balsam Konsult

Jag fick mitt första barnbarn i måndags. Just nu är jag fylld av lycka, lättnad och glädje. Det är fantastiskt att få välkomna ett nytt litet liv till världen.

När jag delar min upplevelse med omgivningen börjar nästan alla berätta om sina egna erfarenheter av barnafödande. Och det slår mig hur mycket som förändrats i synen på hur det ”ska vara”. För inte alltför länge sedan var det otänkbart att papporna var närvarande, amningen skulle ske strikt var fjärde timme, det ansågs nyttigt och stärkande för barnens lungor att ligga och skrika. Det rådde en helt annan världsbild som hade en helt annan karta och andra gränser för vad som var rätt och fel. Eftersom de allra flesta föräldrar vill göra rätt så anpassade man sig efter kartan, kanske utan att reflektera över hur verkligheten såg ut. Även om saker känns fel eller om intuitionen säger något helt annat väljer vi ofta att anpassa oss efter den karta andra ritat upp, även om den är väldigt gammal.

För länge sedan visste man att jorden var platt. Det var så den allmänt accepterade världsbilden såg ut och man fick akta sig för att komma för nära kanten så man trillade av jordskivan. Detta begränsade givetvis rörelsefriheten.

På samma sätt kan vi ha en inlärd världsbild om oss själva och våra möjligheter. Våra möjligheter att välja, att agera, att utnyttja vår potential. På grund av denna inlärda världsbild begränsar vi oss själva och undviker att komma för nära det vi lärt oss är vår yttersta gräns, vi fortsätter att segla i mitten av vår platta jord och aktar oss noga för att utforska och utvidga våra gränser.

Därför kan personligt växande mycket väl omfatta en kritisk hållning där vi gör en verklighetscheck, en rimlighetsbedömning och tar våra egna intryck på allvar istället för att okritiskt anamma världsbilden för dagen. För det kan visa sig att jorden är rund. Och det kan gå fantastiskt bra att ha båda föräldrarna med i förlossningsrummet.