- När tillvaron trasslar -
Häromdagen bet jag av en bit fyllning i en kindtand. Det blev en vass och obehaglig kant som tungan inte kunde låta bli att känna på hela tiden. Snart blev tungan öm och svullen, likväl fortsatte den söka sig till det vassa stället.
På samma sätt kan det fungera med våra själsliga sår. Vi kan inte låta bli att tänka på de personer som behandlat oss illa, på de gånger vi blivit orättvist anklagade, övergivna, kränkta eller utsatta. Tankarna framkallar obehagliga känslor som gör ont. Vi kanske säger till oss själva att glömma, fokusera på något annat eller tänka positivt istället! Det hjälper inte. Snart är tankarna där igen och petar i de vassa, otäcka minnena.
Istället för att ”glömma” och försöka hålla obehaget borta behöver vi istället ta oss själva på allvar och se det som det är: Jag har fått en skada. Det gör ont. Det går inte att göra ogjort. Det är som det är just nu. Gör det ont och är obehagligt så är det så. Jag har faktiskt rätt att känna det jag känner. Frågan är nu hur jag väljer att hantera mina känslor. Hur kan jag just nu ta ett vuxet kommando över situationen och välja hur jag vill agera?
Svaret på denna fråga är inte självklar. Ibland kan det tjäna oss att fortsätta ha ont. Då får vi kanske uppmärksamhet eller medkänsla eller något annat vi behöver.
Ibland kan det tjäna oss bättre att läka de gamla såren. Då kan vi använda vår energi till nya saker och gå vidare i livet utan att begränsas av smärta.
Det kan behövas professionell hjälp. Ett sätt att läka själsliga och känslomässiga sår är att gå i samtalsterapi vilket jag varmt rekommenderar eftersom jag genom åren sett så många som kunnat släppa det som gör ont.
Själv har jag just nu bokat tid hos min snälle och skicklige tandläkare. För jag vill inte låta min vassa kant ta mer energi. Och jag kan inte fixa den själv utan att ta hjälp.