Personlig utveckling

Vad är egentligen personlig utveckling?

En gång för länge sedan hade jag en kollega som jag irriterade mig ofantligt på. Jag upplevde henne som slarvig och nonchalant, hon gjorde allt i sista sekunden, det blev ofta fel och en hel del bara glömdes bort. Eftersom hon dessutom var en glad och pigg ögontjänare kom hon oftast undan kritik från chefen. Jag kokte ofta av indignation över hennes beteende. Dessutom kände jag mig utnyttjad när det var jag som fick rensa upp i röran. Jag väntade bara på att hon skulle bli avslöjad och att jag skulle få, som jag tyckte, rättvis uppskattning för mitt dubbelarbete.

Denna tjej, som jag arbetade ihop med under ganska kort tid, väckte starka känslor hos mig. Långt efter att vi gått skilda vägar kunde jag bli uppretad när jag tänkte på henne. Jag tyckte helt enkelt att hon var ganska kass medan jag var den som jobbade bra. Jag hade minsann fått lära mig att vara duktig och ansvarstagande, plikttrogen och ordentlig på gränsen till perfektion. Hellre hade jag jobbat över helger och nätter än levererat ett dåligt resultat!

Långt senare, efter flera år i terapi, fick jag plötsligt en insikt. De starka känslorna hade faktiskt även innefattat ett mått av avundsjuka. Den där duktiga, högpresterande, noggranna kvinnan som var jag hade behövt kunna sänka ribban lite. Hon hade behövt tillåta sig att ta den enkla vägen ibland, gena lite i hörnen och unna sig att sänka kraven på sin egen prestation. Hon längtade efter att höra att det var okej för henne att göra fel. Hon längtade efter att höra att det var okej för henne att vara lite lat ibland.

Detta var helt nya sidor för mig. När jag väl identifierat dessa behov tog det tid att träna upp dem för att kunna ge mig själv det jag behövde. Så småningom lärde jag mig att jag kan bestämma själv. Ibland kan jag välja att prestera så perfekt det bara går. Ibland kan jag välja att det räcker med godkänt. Ibland kan jag luta mig tillbaka och låta någon annan ta över ansvaret. Och numera har jag slutat döma mig själv om jag gör fel.

Tänk att de egenskaper jag irriterade mig mest på hos min kollega var just de egenskaper som jag aldrig tillåtits utveckla hos mig själv. Och som jag så väl behövde för bli mer hel som människa.

Nu kan jag skicka henne en tacksamhetens tanke för att hon, utan att hon var medveten om det, verkligen bidrog till min personliga utveckling!

Till bloggen