Om vårt behov av förenklingar

Vi människor har ett behov av förenklingar. Förenklingar som gör tillvaron möjlig att förstå och därmed trygg. Det gör det också möjligt att veta var vi har oss själva och andra. Att hitta grupper som vi liknar och kan känna oss accepterade i eftersom vi människor har ett djupt rotat behov av att tillhöra en flock.

Sedan några år tillbaka har det funnits ett populärt ”färgtest”. Snabbt fick man veta om man var röd, blå, gul eller grön. Det kändes kul och bekräftande att säga ”Du är också Gul, eller hur?” Eller ”Typiskt honom, han är ju Röd.” Det kändes skönt att veta var man hade sig själv och andra.

Sedan en tid tillbaka har trenden vänt. Det populära och enkla testet är nu hårt kritiserat, ja till och med benämnt som farligt. Plötsligt tycker ”alla” att det är helt värdelöst och oprofessionellt. Det känns nästan lite skamligt att man gått omkring och definierat sig som en färg.

Hur kunde det bli så här?

Jag tänker att det beror på vårt behov av förenklingar. Och att vi glömmer bort att en förenkling i bästa fall är en modell av verkligheten. En modell är givetvis inte själva verkligheten för verkligheten är alltid mer komplex. Det är därför som vi behöver pedagogiska modeller som gör det enklare för oss att greppa det ogripbara. En karta över en stad är inte själva staden för staden är så oändligt mer komplex. Däremot kan kartan underlätta för oss att hitta, förutsatt att vi har rätt karta för just den stad vi befinner oss i förstås.

När vi tänker efter kan vi se att hela vår historia och vår tillvaro har varit, och är, fylld av förenklingar. ”Allt är judarnas fel.” ”Män är från Mars och kvinnor från Venus”. ”Fiskar är känsliga och Oxar är envisa.” ”Gula är utåtriktade och Gröna är lugna.”

I bästa fall är förenklingen en modell av en liten bit av verkligheten. Men det är inte säkert att det handlar om din verklighet. Eftersom förenklingar är så förföriska i sin enkelhet och så snabbt kan användas för att skapa en känsla av trygg tillhörighet kan de också göra oss blinda för verkligheten. Genom att blint inordna oss i en förenklad ”sanning” skapar vi polariteter, motsättningar, och i värsta fall extremism.

Vi människor behöver förenklingar. Men vi behöver också anstränga oss att välja medvetet vilka vi vill tro på. Och vi har ett ansvar för hur vi väljer att använda våra ”sanningar”.

Till bloggen