Mammor

På söndag är det Mors dag och många av oss kanske tänker lite extra på våra mammor. För de flesta av oss är mamma en viktig person, oftast den första vi anknyter till och är totalt beroende av som nyfödda. Mamma är också vår första rollmodell som kvinna och relationen till mamma fortsätter att påverka oss genom livet, medvetet eller omedvetet.

Inom psykoanalysen var mammarollen ett laddat begrepp och mamman fick förr ofta skulden för det mesta. Jag träffar klienter som fortfarande bär på arvet från Freud och som skuldbelägger sig för att deras barn drabbats av autism, anorexi eller någon annan sjukdom. Numera vet vi att dessa sjukdomar inte beror på att mamman gjort något fel men den gamla bilden av mammans skuld kan ändå ligga kvar som en oro som påverkar.

Min erfarenhet är att de allra flesta mammor gör så gott de kan. Erfarenheten säger också att det tyvärr inte alltid räcker, ibland får inte barnet det som det hade behövt få. Om det finns någon annan vuxen i omgivningen som kan tillgodose barnets behov kan detta räcka långt. Men om barnets grundläggande behov av vård, skydd, omsorg och kärlek inte blir tillgodosedda kan detta ge svårigheter senare i livet.

Om du haft en mamma som inte förmått tillgodose dina grundläggande behov som barn kanske du undrar vad det berodde på? Du ska veta att det definitivt inte berodde på dig, du var ju bara ett litet barn. Oftast berodde det på att din mamma själv inte var riktigt vuxen utan själv bar på ett sårat inre barn som inte fått det hon hade behövt när hon växte upp. På detta sätt kan ett dysfunktionellt föräldraskap ärvas i generationer. Ett sätt att bryta arvet är att ta ett eget vuxet ansvar för sitt eget sårade inre barn. Detta kan vara svårt att göra på egen hand men det finns hjälp att få hos en duktig terapeut. Och när vi tagit hand om vårt eget inre barn blir det mycket enklare att vara en vuxen kärleksfull förälder för de barn vi föder till denna värld.

Därför är samtalsterapi ett underbart sätt att läka både oss själva och kommande generationer!

Till bloggen