- När tillvaron trasslar -
Jag står och vänder ner grönsaksavfall i min gröna komposttunna. Och tänker att kompostera fungerar ungefär som att hantera känslomässig smärta och svåra upplevelser i samtalsterapi. Det är en transformationsprocess där avfall förvandlas till näringsrik mylla till glädje för framtida odling.
Om vi dumpar ett stort sjok avfall i komposten, snabbt lägger på locket och bara hoppas på att något ska hända så fördröjs nedbrytningen. Det kan börja lukta och dra till sig ovälkomna skadedjur. För att komposten ska fungera optimalt behöver vi finfördela, lufta och röra runt.
På samma sätt fungerar vårt känslomässiga ”avfall”. Om vi bara lägger locket på och hoppas att det ska försvinna så ligger det istället kvar och ruttnar och påverkar både oss själva och vår omgivning negativt. Kränkningarna ligger kvar och jäser. Barndomsupplevelser ligger kvar i en obearbetad klump under locket som ofta består av skam och rädsla.
Om vi istället luftar genom att sätta ord på våra upplevelser, finfördelar genom att bearbeta det som hänt, då bryts smärtan ner och omvandlas till näring som vi kan använda i våra liv. Till mogna insikter som kommer ur våra erfarenheter och som vi kan använda konstruktivt för att odla oss själva och våra relationer.
Häromdagen träffade jag en man som för tio år sedan avslutat en flerårig terapiprocess. När jag frågade hur terapin påverkat honom sa han: ”Jag har blivit stark. Jag är inte rädd längre för jag vet att vad som än händer kommer jag att klara av det. Jag önskar ingen att gå igenom det jag gjorde under min uppväxt. Men faktum är att nu skulle jag inte vilja vara utan det. Nu är det en del av vem jag är.”
Sen log han nöjt och mitt odlarhjärta gladdes med honom.