Jag vill ju bara känna mig lycklig

Som samtalsterapeut har jag hört många säga ”Jag vill ju bara känna mig lycklig!” Längtan efter lycka, längtan efter att slippa trista känslor. Längtan efter att känna sig lika lycklig som andra verkar vara. Längtan efter att ha något som andra verkar ha.

Så vad handlar denna längtan om egentligen?

En fredagseftermiddag stod jag hemma i mitt kök. Jag såg fram emot en helg med besök av kära och efterlängtade gäster. Hela huset var städat och fint, gästsängarna bäddade och handdukarna framlagda. Kylskåpet var fullt av mat och godsaker. Plötsligt överväldigades jag av en känsla att vara rik; rik på vänner och rik som hade möjlighet att köpa och bjuda på precis det jag ville. Jag kände mig rik, och tacksam; tacksam över att leva i ett rikt land där det finns affärer att handla i, tacksam över mitt hem, tacksam över mitt liv, tacksam över de älskade personer som var på väg hem till mig. Jag kände mig lycklig i mitt hjärta.

Jag tänker ganska ofta på hur lyckligt lottad jag är och hur bra jag har det. Men just i den här stunden kände jag mig genuint lycklig i hjärtat. Känslan lycka fanns plötsligt där, helt oplanerat och utan ansträngning.

Ofta när vi strävar, och längtar, efter att känna oss lyckliga så tror vi att det är något som ska komma sedan. Senare, när vi först gjort allt det där som vi tror att vi behöver göra för att äntligen få känna lite lycka.

Kanske är det i stället när vi stannar upp, när vi slutar jämföra och värdera, när vi kan tillåta oss att vara nöjda med det vi har istället för att fokusera på det vi skulle kunna ha, som vi kan känna lycka. Och vi kan inte förvänta oss att lyckokänslan blir permanent. Alla känslor kommer och går. Så även känslan lycka.

Till bloggen