Balsam Konsult

Den senaste veckan har det varit tätt mellan studentflaken på Skeppsbron utanför min mottagning. Glada och förhoppningsfulla ungdomar har firat att de tagit studenten och kan gå vidare i sina liv mot att bli vuxna. ”Hoppet är vår vän och vi dess löften tro” sjunger vi i studentsången. Och jag börjar fundera på vilken funktion hoppet egentligen har i våra liv.

För mig är hopp förknippat med en förtröstan på något som jag inte kan påverka. Vi kan hoppas att det blir fint väder i midsommar, att operationen ska gå bra eller att tåget ska komma fram i tid. Det är utanför vår kontroll och allt vi kan göra är att önska och hoppas på det bästa. Skulle det inte bli som vi önskat kan vi trösta oss med att hoppas att det blir bättre nästa gång. Hoppet kan på så sätt fungera som positiv drivkraft eller en livlina. Hoppets symbol är ju ankaret, ett ankare som kan erbjuda trygghet när det stormar i livet.

Men att enbart lita till hoppet kan även begränsa oss. När det faktiskt gäller något vi kan påverka och ta kommandot över så räcker det inte att vi slår oss till ro och väntar och hoppas. Det räcker inte att säga att vi hoppas att vi ska klara tentan, att vi hoppas att vi ska få en bättre relation eller att vi hoppas att få se kinesiska muren innan vi dör. Det är faktiskt något vi till stor del aktivt kan påverka själva.

Liksom det mesta i livet kan hoppet både tjäna oss och begränsa oss. Och som vanligt gäller det att lära känna oss själva och bli medvetna om våra val.

Jag kommer att tänka på den välkända Sinnesrobönen:

”Gud, ge mig sinnesro
att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan
och förstånd att inse skillnaden.”