Historien om Anna. En av alla som drabbats av utmattningssyndrom.

Det blir allt vanligare att jag får klienter som drabbats av utmattningssyndrom .

Även om det finns många gemensamma nämnare för personer som fått diagnosen utmattningssyndrom så arbetar jag alltid utifrån varje individs unika situation. Alla har sin speciella historia och sina individuella förutsättningar. Men en ganska typisk situation kan se ut så här:

Framför mig på mottagningen sitter en välutbildad kvinna i 40-årsåldern, vi kan kalla henne för Anna. Anna ser trött och förtvivlad ut när hon säger ”Jag har blivit sjukskriven! Jag som aldrig varit borta från jobbet en enda dag i hela mitt liv! Min läkare säger att jag har utmattningssyndrom, det är han som skickat hit mig till dig, han sa att du kan hjälpa mig. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan inte tänka, jag orkar ingenting, jag skulle helst bara vilja vara ifred.”

Fram växer en historia av allt större arbetsbelastning på jobbet i en högstatusbransch. Omorganisationer, ökat ansvar och oklara befogenheter. Klämd mellan krav från chefer, kunder och arbetskollegor har Anna svarat med att arbeta mer och även ta på sig andras uppgifter för att kunna leverera ett, i sina egna ögon, fullgott resultat.

Hemma har Anna två barn i skolåldern och en make som är mycket bortrest pga sitt arbete. Stort hus, stort umgänge och många vänner som är vana vid att Anna är den drivande och glada personen som alltid fixar allt åt alla. Annas pappa gick bort för flera år sedan. Redan när Anna växte upp drack han alltför mycket. Nu börjar även mamman bli sjuklig och som den ansvarstagande storasyster hon är faller det på Annas lott att stötta och hjälpa mamman.

”Det allra värsta är att jag inte orkar med mina barn” säger Anna och börjar gråta. ”Mina barn som är det bästa jag har och som jag älskar mest i hela världen”. ”Och min chef bara ringer och frågar när jag ska komma tillbaka för det är så mycket att göra. Och min man säger att han inte känner igen mig, jag är rädd att han ska tröttna på mig.”

Från att ha varit en högpresterande, glad och social person som alltid varit i farten och orkat hur mycket som helst känner sig Anna nu som en blöt fläck. Hon sover inte, hon orkar ingenting, hon är trött, trött, trött. Och hon är rädd för vad som ska hända.

Så hur kan vi hjälpa Anna genom samtalsterapi? Mer om det nästa vecka.

 

Till bloggen