En glimt av något större

Ibland händer det att tiden liksom stannar och vi får en glimt av något större. Av att vara närmre vår kärna, att vara en del av något som är större. Ett fullständigt uppgående i Nu, av att vara fullständigt levande. Tid och rum upphör att existera och vi fylls för ett kort ögonblick av känslor som frid, glädje, kärlek och evighet.

Inom psykologin kallas detta ibland för Höjdpunktsupplevelser. En höjdpunktsupplevelse kan inte skapas viljemässigt, vi kan inte mana fram den genom övningar eller studier. Den bara kommer till oss helt plötsligt, ofta när vi minst av allt förväntar oss det. När vi släppt kontrollen, när vi är öppna och har sänkt garden gentemot vår omgivning.

Ibland kan denna glimt av något större än oss själva komma i en versrad, en bild, en kommentar som går rakt in i hjärtat. Någon av mina klienter har beskrivit ögonblick med ett barn. Någon annan har beskrivit ögonblick vid en anhörigs sjukbädd. Glimten har handlat om själva livet. Att vara Allt och samtidigt Ingenting. Känslan av att allt är rätt och att allting är precis som det ska vara.

Ibland kan glimten handla om att något vi länge varit intellektuellt medvetna om plötsligt sjunker in och blir sant. På riktigt.

För en tid sedan var jag på en fest och dansade. Jag gillar att dansa, jag tycker att det är roligt helt enkelt. Så jag passade på och jag njöt av rytmen och musiken. Men plötsligt spelade de en låt som gick rakt in i mitt hjärta och tog mig till en ny dimension. För ett ögonblick kände jag mig som ett med allt. Plötsligt blev det sant ända in i min själ: Detta är mitt liv.

This is my life

This is my time

Just show me the light

And I’d go there

 

Varsågod: This is my Life. Med Gasolin

 

Till bloggen