Balsam Konsult

Första gången jag hörde en flygvärdinna gå igenom säkerhetsföreskrifterna på planet reagerade jag när hon uppmanade oss att sätta syrgasmasken på oss själva innan vi hjälpte någon annan. Va, skulle man sätta sig själv före andra? T o m innan man hjälpte barnen?

Det kändes riktigt egoistiskt och tvärt emot vad jag lärt mig att man borde göra!

Jag kände mig upprörd ända tills jag förstod poängen; om jag själv svimmade av syrebrist var jag inte till någon nytta. Varken för mig själv eller någon annan.

Det händer att jag hör åsikten att det är egotrippat att gå i samtalsterapi och ägna sig åt sin egen utveckling. Det finns ju så många här i världen som har det mycket värre. Borde man då inte ägna sin kraft åt att hjälpa dem istället för att ägna sig åt sig själv och sina ”lyxproblem”?

Som terapeut har jag mött många människor som under hela sitt liv valt bort sig själva och ägnat sig åt att sätta syrgasmasker på andra. De har hanterat en allt syrefattigare tillvaro genom att hålla andan och kämpa hårdare. Prestera mer, anpassa sig mer, leverera mer. För att tillfredsställa omgivningen har man t o m prioriterat bort sina egna basbehov som sömn, näring och motion.

Ibland har det gått så långt att tillvaron inte riktigt fungerar längre när man väl tar steget att börja i samtalsterapi. Genom terapin får man äntligen tid åt sig själv och möjlighet att lära känna sina känslor och behov. Se sina mönster och drivkrafter, bli medveten om sina reaktioner och agerande. När man på detta sätt börjar ”ge sig själv syre” har man också tagit ett vuxet ansvar för sig själv och sitt liv. Istället för att hoppas att någon annan ska se att man är svimfärdig och behöver hjälp. I stället för att ständigt betrakta andra som viktigare och mer värdefulla än man själv.

Att ta dig själv på allvar, att odla dig själv för att kunna komma till din rätt och kunna ta medvetna beslut. Det är inte egoistiskt, det är att ta ett eget ansvar för ditt liv.