Balsam Konsult

Många strävar efter balans i tillvaron. Att få ihop livspusslet med arbete, familj, fritid, träning, krav och intressen.

Frågan är om det verkligen är önskvärt att alltid befinna sig i perfekt balans? Jag tänker att fullkomlig balans innebär ett stillastående. Och att livet i sig själv egentligen är rörelse. En rörelse mellan aktivitet och passivitet, en rörelse mellan ensamhet och gemenskap, mellan olika känslor och tillstånd.

En del av oss kanske gungade gungbräde när vi var barn. Det var inget roligt när den ena personen var mycket tyngre än den andra, då hände ingenting mer än att ett barn hela tiden satt kvar uppe i luften och den andra kvar på marknivå. Kanske började vi då experimentera med att flytta oss längs brädan för att hitta balansen. Men när vi balanserat en stund var det naturliga att vi började röra oss igen. Upp och ner, ge och ta emot.

Ungefär så är det också i livet vi lever. Vi kan uppleva balans under korta stunder men det naturliga tillståndet är rörelse. Det är skönare att vila om vi ansträngt oss, det är godare att äta om vi är hungriga, vi värdesätter tystnad och egen tid mer om vi även har tillgång till full fart och gemenskap.

Den viktiga frågan vi kan ställa oss handlar snarare om hur stora eller små svängningar vi vill ha. Och det är högst individuellt vad vi behöver. När vi har möjlighet att välja själva mår vi troligen bäst.

Behoven varierar också över tid. Varje period i livet har olika svängningar. Och olika sorters balanspunkter.