Balsam Konsult

Denna sommar har jag haft en speciell möjlighet att studera hur det är att växa som människa.

Jag har följt mitt första lilla barnbarn under hans första tid, sett honom växa och utvecklas från dag till dag. Sett honom lära känna sin kropp, hur sparkarna blivit allt kraftfullare, hur han upptäckt sina händer, hur han började jobba för att vända sig själv och hans förvånade min när han plötsligt lyckades rulla över från rygg till mage och kunde se omgivningen från en ny vinkel. Förutom att mormorshjärtat har svämmat över av glädje och stolthet har jag fascinerats över denna medfödda, inneboende programmering att utvecklas. Utan anvisningar utifrån, utan förmåga till teoretiska abstraktioner eller väl valda målbilder ”visste” han precis vad han skulle göra. Utan vare sig formulerade strategier eller handlingsplaner har utvecklingen framskridit. På rätt sätt i rätt tid för att han ska växa och bli den han ska vara.

Jag funderar över hur vi fortsätter vår utveckling och vårt mänskliga växande genom livet. Det som är så naturligt som inneboende drivkraft när vi föds. Avtar den drivkraften någonsin? Vad händer med den när andra börjar ha synpunkter på vad som ska läras in? När andra tar sig rätten att bestämma takten och värdera vad som är viktigt för att vara framgångsrik?

Som terapeut möter jag ofta människor som bär på en diffus längtan. En längtan efter att återknyta kontakten med sin inneboende ”vetskap” om vad de behöver för att utvecklas. Sin egna inneboende kompass som visar nästa steg för att växa till just den människa de är ämnade att vara.

Det är magiskt att få vara med och skapa bästa möjliga förutsättningar för detta växande och att få uppleva utvecklingen som sker. Vare sig det handlar om ett mycket litet barn eller om en vuxen människa.