Balsam Konsult

Häromdagen när jag åkte bussen hem från jobbet var det som vanligt varmt och tjockt med folk. Själv stod jag i gången, jag skulle snart gå av. Snett framför mig satt en ung vältränad kille som tog upp två sittplatser med sig själv och sin stora golfbag. För varje hållplats klev det på mer folk och plötsligt var det en hel flock pensionärer som kom in i bussen. De var ganska gamla faktiskt, och rörde sig lite osäkert när de letade efter något att hålla sig i. De fick stå i gången och klara sig bäst de kunde i trängseln. Jag iakttog killen som satt kvar på sina säten. När jag tittade mig omkring såg jag att det var flera som spände ögonen i honom. Ingen sa något. Men många tittade på varandra och gjorde miner innan de fortsatte glo på honom, några överlägset roat, andra argt. Det var verkligen meningen att han skulle känna sig träffad och ta åt sig. Att han skulle fatta att han borde erbjuda sina platser åt någon som bättre behövde dem för att inte riskera att trilla och bryta lårbenshalsen.

Ibland är det verkligen andras avsikt att skicka ut signaler som ska göra så att vi känner oss träffade.

Men ibland kan det också vara så att vi tar åt oss och känner oss träffade för att vi tolkar in saker som egentligen bara handlar om oss själva. En kommentar, en tystnad eller ett höjt ögonbryn kan väcka en rad obehagliga känslor hos oss utan att vi egentligen förstår vad som händer. Ofta beror sådana ”överreaktioner” på att signalen påminner om något vi varit utsatta för under vår barndom och uppväxt. Ett bortvänt huvud kan omedvetet påminna om situationer där vi varit utfrysta eller mobbade. En suck kan omedvetet påminna om en förälder som aldrig var nöjd. Blixtsnabbt och omedvetet förpassas vi bakåt i tiden och känner oss precis lika små, utsatta och misslyckade som den gången när vi verkligen var små och utsatta.

Så länge vi är omedvetna om hur vår reaktion kan hänga ihop med våra gamla upplevelser så är det svårt för oss att själva hantera situationer när vi känner oss träffade och tar åt oss, trots att vår reaktion i nutid varken är rimlig eller relevant idag.

Om du märker att du ofta överreagerar och känner dig personligen påhoppad för ”småsaker”. Om människor runt omkring dig är äkta oförstående till din starka reaktion. Om det hindrar dig i dina relationer att du tar åt dig och mår dåligt. Då är det väl värt att arbeta med detta i samtalsterapi.