Balsam Konsult

Det finns en välkänd livsregel som säger att vi ska behandla andra så som vi själva vill bli behandlade.

Jag tänker att vi ibland behöver vända på detta; vi behöver behandla oss själva så som vi behandlar andra.

För en tid sedan hade jag en klient som berättade om ett misstag hon gjort. Hon anklagade sig själv, sa att hon var dum i huvudet och att det inte var konstigt att ingen tyckte om henne. När jag efter en stund frågade henne vad hon skulle säga om någon av hennes vänner gjort samma misstag svarade hon omedelbart: ”Nej, men då skulle jag säga att det var väl inte så farligt. Alla kan väl göra misstag och det gick ju lätt att rätta till.”

Hon var själv sin strängaste domare. Och hon dömde sig själv efter helt andra regler än hon dömde andra. När hon insåg möjligheten att hon skulle kunna säga samma sak till sig själv som hon skulle ha sagt till en vän blev hon först lite förvirrad. Hon var helt enkelt inte van att se på sig själv med samma förstående och förlåtande ögon som hon såg på andra.

Jag har sett otaliga exempel på hur vi kräver saker av oss själva som vi aldrig skulle kräva av någon annan. Vi ska vara den som alltid anpassar sig, den som alltid ställer upp, den som självklart går till jobbet även när vi är sjuka, den som aldrig ber om hjälp, den som avstår det vi egentligen längtar efter, den som alltid orkar. Och vi skulle inte drömma om att kräva, eller ens förvänta oss, detta av någon annan i vår omgivning.

Hur skulle vårt liv förändras om vi började behandla oss själva så som vi behandlar andra? Om vi började behandla oss själva med förståelse och kärlek? Om vi tog hänsyn till våra behov när vi känner oss trötta? Om vi gav oss själva en omtänksam present? Om vi ställde upp för oss själva och skaffade den hjälp vi behöver?

Det är något att fundera över.