Balsam Konsult

Så hur kan vi bearbeta utmattningssyndrom i samtalsterapi? Och hur kan vi hjälpa Anna som jag skrev om förra veckan?

Det första Anna behöver är att prata av sig om sin situation. Att formulera tankar, känslor och rädslor hjälper till att göra dem tydliga och lägga dem utanför sig själv. Det är effektivt att prata med en utomstående, objektiv person i samtalsterapi som inte dömer eller värderar. Ofta är det en lång process för personer som drabbats av utmattningssyndrom att acceptera situationen som den är. Acceptans innebär inte att man tycker om en företeelse utan att man kan se det som det är; ”Jag är sjukskriven och jag vill inte vara sjukskriven och jag är sjukskriven.” Eller ”Jag orkar ingenting och jag vill orka lika mycket som vanligt och just nu orkar jag ingenting.” När man uppnått acceptans behöver inte längre de olika tankarna och känslorna kämpa mot varandra och vi kan istället ägna oss åt problemlösning.

Anna, liksom de flesta med stressrelaterade sjukdomar, har problem att sova. Här kan vi i terapin arbeta med avslappningsövningar, andning, fokusering och enkla mindfulnessövningar. Hjärnan behöver vila och sömn för att repareras och Anna hittar några favoritövningar som hjälper henne att slappna av och somna.

En stor och viktig del av samtalsterapin handlar om att lära känna sig själv och de egenskaper som gjort att man drivit sig själv in i ett utmattningssyndrom. I Annas fall handlar det om att hon lärt sig att vara högpresterande och aldrig göra fel för att slippa skämmas. Föräldrarna hade höga krav på Anna och eftersom hon hade lätt för sig i skolan höjdes kraven ännu mer. Det har tjänat Anna väl i karriären att prestera och ha kontroll. Men Anna börjar nu också förstå att det är orimligt att gå genom livet utan att göra minsta misstag och att det är helt omöjligt kontrollera allt. Sakta börjar Anna ta kommando över sitt Presterande och sitt Kontrollbehov så att hon själv kan välja när, hur och om hon vill använda dessa egenskaper.

Anna har också alltför tidigt i livet fått ta alltför stort Ansvar. Detta hänger delvis ihop med pappans missbruk och mammans medberoende. Här är det naturligt i terapiprocessen att gå tillbaka och arbeta med barndomen, uppväxten och ”lilla Anna” som fortsatt ta ett orimligt stort ansvar för allt och alla.

Anna har nu gått ett antal månader i samtalsterapi och hon är fortfarande sjukskriven. Hon pendlar mellan bra och dåliga dagar men känner ändå att hon mår bättre och att det finns hopp.

Så hur ska det gå med Annas äktenskap? Och ska hon någonsin orka komma tillbaka till jobbet?

Mer om det nästa vecka.