Balsam Konsult

Ibland är det både smart och nödvändigt att anpassa sig efter andra. Vi behöver anpassa oss efter lagar och regler för att fungera i samhället. Vi behöver anpassa oss till olika normer och kulturer för att kunna fungera socialt.

Men när det går så långt att vårt liv styrs av att vi hela tiden ”måste” anpassa oss efter andras behov och andras önskningar kan vår anpassning börja hindra oss och begränsa oss i våra liv. När vi hela tiden har tentaklerna riktade utåt, mot vad andra tycker, vad andra känner, vad andra behöver. När vi styrs av vår rädsla för vad andra tycker och tänker om oss. När vi tolkar minsta signal på missnöje som att vi måste ändra på oss och anpassa oss till hur andra vill ha oss. Då kan vi bli så anpassningsbara att vi förlorar oss själva.

Många av mina klienter har utvecklat en delpersonlighet som är Anpassningsbar. Ofta har de tidigt fått lära sig att de måste anpassa sig efter dem de är beroende av för att överleva. Kanske har de fått lära sig att anpassa sitt beteende för att undvika en lynnig förälders kritik eller förlöjligande. Att undvika göra någon ledsen eller arg. Att undvika att någon överger en och försvinner. Att anpassa sig för att fylla andras behov av att man ska vara på ett visst sätt. Att passa in i en oförutsägbar omgivning.  Hela tiden måste man parera och anpassa sig för att få vara med. För att överhuvudtaget få finnas till och ha en chans att överleva.

Så lär man sig att hela tiden anpassa sig efter andra. Att vara på sin vakt, att likt en kameleont oavbrutet skifta färg för att smälta in i omgivningen och undvika hot. Verkliga eller inbillade.

Som vuxen fortsätter man att anpassa sig efter andra. Kanske får man uppskattning för att man är flexibel och diplomatisk. Att man aldrig ställer till med besvär. Men förr eller senare börjar begränsningen skava. Ska man anpassa sig till allt och alla blir det inte mycket utrymme kvar för de egna behoven och den egna viljan. Det börjar ta emot att hela tiden anpassa sig efter andra. Samtidigt kan det kännas obehagligt och nästan omöjligt att börja uttrycka vad man själv tycker och tänker. Den gamla rädslan för vad som kan hända om man inte anpassar sig sitter djupt och varnar oss för att ens våga försöka visa vår egen färg. För då riskerar vi att utsättas för attack som vi inte kommer att klara av eftersom det fortfarande känns som om vi är utsatta och i underläge.

Det är då det är dags att ta hjälp av en trygg samtalsterapeut för att komma vidare och få det du hade behövt fått för länge sedan. Att få vara den du är. Och själv välja om och när och på vilket sätt du vill anpassa dig efter andra!