Balsam Konsult

Många tycker att det är en beundransvärd egenskap att aldrig ge upp. Och visst kan det tjäna oss att kunna kämpa för att nå våra mål. Att vara envisa och uthålliga, att aldrig ge upp. Men, som alla egenskaper, har denna egenskap också en baksida.

Jag har varit på många säljkurser där man skanderat ”Never, never, never give up!” Stämningen har stigit i takt med adrenalinnivåerna. Deltagarna har känt sig peppade och energifyllda. Själv tyckte jag också att det var kul och inspirerande. Men en dag träffade jag en erfaren säljchef som sa: ”Aldrig ge upp? Det var det dummaste jag har hört.” När jag lite förvånad frågade vad han menade förklarade han raskt; den tid man använder på att fortsätta bearbeta en ”hopplös” kund och tjurskalligt vägra ge upp, den tiden kunde man ägnat åt andra kunder. Det är helt enkelt varken konstruktivt eller lönsamt att rikta sin energi mot fel ställe bara för att man bestämt sig för att aldrig ge upp.

Jag tänker att detta gäller på många områden i livet. Ibland kan det faktiskt tjäna oss att ge upp i stället för att envist kämpa vidare i evighet. Ett äktenskap som dött. En relation som blivit destruktiv. En gammal vana som blivit till en belastning. Ett jobb som inte känts givande på mycket länge. En inlärd ”sanning” som inte längre är sann. En självbild som inte stämmer med verkligheten.

Konsten är inte att aldrig, aldrig ge upp. Konsten är att välja om och när det är dags att ge upp, när gränsen är nådd för hur mycket vi vill kämpa. Och sedan medvetet välja att ägna oss åt något som är mer konstruktivt och livsbejakande.

Som av en händelse hittade jag precis ett citat av Albert Einstein (1879-1955):

”Jag måste vara beredd att ge upp vad jag är

För att kunna bli vad jag kommer att vara”